Bananmonarkin
Att liberalismen är på dekis det har vi vetat ett tag. Om det kan man tycka mycket. Linda Jerneck, Expressen, skriver läsvärt om hur den Liberala ministern väl exemplifierar hur dumt det inte bara blivit i amerikansk politik. Om man har en bananfobi eller fobi mot broilerpolitiker får man avstå från att axla offentliga politiska ledarroller. Politiker är till för folket och måste kunna stå ut med att många till exempel äter banan som mellanmål.
Ministern exemplifierar tydligt hur idiotiskt det blir om alla ska förhålla sig till alla andras problem. Linda Jerneck, Expressen, skriver läsvärt nedan.
”Paulina Brandberg lider av vad hon själv har kallat för ”världens knäppaste bananfobi”. Och numera har hon makt att tvinga omgivningen att böja sig för hennes irrationella känsla. För det är lite svårt att tro att Paulina Brandbergs krav alltid sett ut så här. När hon var åklagare, krävde hon att tingsrätten skulle inrätta en bananfri zon? Kontrollerades besökarnas väskor för knivar och guleböj? Och hur fungerar vardagen i övrigt, kan hon överhuvudtaget handla i matbutiken eller åka tåg?”
”Men bananfobin påverkar alldeles uppenbart arbetet för Paulina Brandbergs underställda. De som skickar mejl till talmannens kansli och olika myndigheter för att kräva bananfria möten. De som sätter upp lappar med överkryssade bananer och ställer undan fruktkorgar i rummen som ministern kan komma att passera igenom. Och det är upprörande på riktigt att en makthavares fobi kräver att en personlig assistent lämnar sin brukare. Ett inbillat problem utsatte en medmänniska för en verklig medicinsk risk. Det är bananas!”
”Borgerligheten brukar ju annars tycka att folk inte ska känna efter så mycket, och jobba med sina problem hellre än att kräva specialbehandling. Åtminstone när det gäller föräldrars krav på anpassningar som lyssneläsning i skolan – något Liberalerna för övrigt vill ta bort – eller på att skolbespisningen ska servera vegankost kryddad med himalayasalt. Alla är jämlika i bananrepubliken. Men jämlikast är jämställdhetsministern.”
https://www.expressen.se/ledare/linda-jerneck/alla-maste-boja-sig-for-ministerns-fobi/
Jan Scherman brukar vara klok. I Banangate går han fel i sitt tyckande. Allt för alla-tiden är slut. Självklart är det synd om människor som har allvarliga fobier. Men har man det får man antingen lära sig att hantera dem genom kognitiva metoder eller avstå ifrån roller där man med stor sannolikhet kommer att utsättas för fobin ofta.
”Tänk om han själv blivit av med sin fobi att inte våga kritisera trollfabrikernas högste chef Jimmie Åkesson med sina gängkriminella kompisar i mc-världen. Men kanske sitter den feghetens fobi väldigt hårt fast?”
https://www.expressen.se/debatt/brandberg-hanas-for-att-bananer-ses-som-lojliga/
Vänstern och miljöpartiet skulle om de fick egen majoritet kraftigt försvaga Sverige. Om det är jag 100% övertygad. Skulle de kunna förbjuda allt som människor har fobi emot? Det skulle inte förvåna mig. Vilka är de politiska alternativen? Tyvärr är också partier som kallar sig borgerliga ofta urspårade och har en kraftig skuld för svensk urspårning. Nedan exempel på debattartikel i UNT vittnar om hur urspårade de är. De gnäller på näringslivsklimatet samtidigt som de vet att det i våras, 2024, lanserats en mycket förankrad handlingsplan för stärkt lokalt näringsliv. Att laga de brister som finns är prioriterat. Att hjälpa till att stärka existerande näringsliv pågår för fullt. Att Socialdemokraterna och övriga partier är helt med på detta arbete är mycket bra för Uppsalas näringsliv. Oseriös debattartikel. Och nu förstår jag varför min replik på Svenskt Näringslivs ”godag yxskafts artikel” inte publicerades av tidningen UNT. Bananbeteenden leder inte mot en ljus samhällsutveckling.
https://www.unt.se/debatt/artikel/darfor-rasar-uppsala-i-foretagsrankning/lz4do91r
Om jag fått en stark fobi mot broilerpolitiker, kan vi slippa dem då?
