Kompetensattraktion

En framgångsrik plats attraherar hög kompetens

Kompetens finns i många förpackningar. En skicklig hantverkare är guld värd. En skicklig lärare är guld värd. En skicklig på att ge andra människor vård och omsorg med kvalité är guld värda. En skicklig forskare är guld värd. En skicklig teknisk utvecklare i alla dess former är guld värd. En skicklig kirurg är guld värd. En driven företagare är guld värd och så vidare. Alla som på olika sätt utför viktiga uppgifter i vårt samhälle bidrar till att berika samma samhälle. Det är tillsammans som framgångsrika samhällen byggs. Så är det. Samtidigt är verkligheten också sådan att vissa yrkesgrupper blir starkare draglok mot generellt högt välstånd än andra. Så har det alltid varit sedan människor började leva i större samhällen.

På ett möte igår, där Uppsala universitet (UU) var värd, var UU tydliga med att universitetet och Uppsalas närsamhälle i stort står och faller, ur ett internationellt konkurrensperspektiv, om vi inte lyckas behålla och attrahera de specialister som universitet och spetsföretag behöver för att vara konkurrenskraftiga. Det var ett befriande rakt besked om att om vårt närsamhälle inte är tillräckligt attraktivt för dessa personer kommer hela samhället att i snabb takt försvagas. För den som kan lite sambandslära är det inte konstigt. Typ "Katten på råttan, råttan på repet...." 

Runt mycket konkurrenskraftiga individer, och kluster av individer, växer massor av positiva möjligheter upp även för alla oss andra. Dessa konkurrenskraftiga är genom sin kompetens och sitt driv helt enkelt dragarna i välståndsbyggandet. Utgångspunkten för ett samhälle som vill utvecklas positivt måste alltså vara att skapa ett samhälle där människor med många alternativ ser just Uppsala som ett mycket bra val som bostadsort. Ett mycket bra val för sig själva men också för sin familj. Och ett samhälle där vi alla hjälps åt att sprida välståndsbyggets effekter till hela befolkningen. Det är bland annat därför som Utvecklingspartiet demokraterna driver den alternativa byggpolitik vi gör. Det är bland annat därför som Utvecklingspartiet demokraterna säger att vi lokalt måste få mycket bättre ordning på de offentliga kärnverksamheterna skola, vård och omsorg. Och vi måste mycket bättre bryta utanförskapen och en ökande segregation. 

Människor som kan välja bort dåliga skolor väljer bort dåliga skolor. Människor som någon annan stans kan få snabbare vård om den krävs kommer att föredra sådana platser att leva på. Människor som vill ha tillgång till ett nöjesfullt och vibrerande city väljer bort dåliga alternativ. Företag som hittar bättre platser att placera sina verksamheter på gör det. Varför avbefolkas landsbygder runt om i världen? Varför är vissa samhällen mer attraktiva än andra för personer som inte har några problem att flytta var de vill? Uppsala behöver en klokare samhällsutveckling än nu! UP erbjuder ett starkt och konkret alternativ.

När det kommer nära

Egna barn och andras ungar

Nu krävs empati på hemmaplan. Nu krävs fokus på att bryta segregation och att säkerställa mycket bättre integration i Sverige. Nu måste Sverige pausa annan invandring än till kvalificerade jobb eller kvalificerade utbildningar. Vi måste fokusera på att laga allt som är sönder i Sverige under en 20-års period. Vi behöver också rösta fram ledare som förstår hur man leder människor från mycket olika kulturer mot en positiv gemensam framtid. Vi har inte sådana politiska företrädare idag. De saknar både rätt erfarenheter och det mod som krävs för att vända en misslyckad integration till ett lyckat samarbete mot en positiv framtid. Särskilt irriterande är det att ta del av berättelse efter berättelse om hur ”öppna ditt hjärta” människor nu ändrar sig då de själva påtagligt börjar känna av migrationsmisslyckandets effekter. 

Mattias Lindberg, debattör i GP, skriver läsvärt. 

"Men skribenter och politiker som tidigare hejat på den politik som skapat dessa problem bör skämmas när de själva försöker fly undan för, eller uttrycker oro för, konsekvenser för den förda politiken utan ordentlig självkritik."

"Det som expolitikern Rita Svensson uttryckte var en rädsla för att bristfällig integration nu även skulle drabba medelklassen i form av stökiga skolor genom beslut om att bussa barn från utanförskapsområden till medelklassens skolor. Att nu i elfte timmen försöka mildra effekten av den alltför frikostiga migrationen och misslyckade integrationen är ingen enkel uppgift. Det är förståeligt att föräldrar blir förtvivlade när deras barn drabbas av ungdomsrån eller har barn som får gå i stökiga skolor där många misslyckas med att nå gymnasiebehörighet."

https://www.gp.se/debatt/st%C3%A5-ert-kast-nu-n%C3%A4r-integrationshaveriet-drabbar-er-sj%C3%A4lva-1.35426626?fbclid=IwAR13-m6Ie2r3saKfnL48OEVZ7igVN_H4DgOQ3OjrYRBiagcbE7-08gD7ZNc

Det är bedrövligt att Sveriges riksdag fortsätter att acceptera en ansvarslös migrationspolitik. Den utsätter landets befolkning för allt större kulturkonflikter. Den gör en redan misslyckad integrationspolitik än svårare att förbättra. Det hemska mordet i Paris leder nu förhoppningsvis till att alla radikala och livsfarliga som kan utvisas också utvisas. Självklart kommer inte MP stötta utvisningar när det finns risker för att dessa personer utsätts för hårda tag i sina hemländer. Sverige behöver ett politiskt ledarskap som skyddar sitt folk och som driver en ansvarsfull och hållbar migrations och integrationspolitik. Som jag skriver i boken ”En stund på jorden” är det korkat att inte ta stora kulturella skillnader mellan människor på största allvar. Sverige borde omgående följa Frankrikes exempel och omgående utvisa alla grovt kriminella och de som rättssäkert bevisligen är farliga för oss som följer landets lagar. Om vi litar på SÄPO har de tydligt signalerat att vi har utvisningsbara extremister i Sverige. 

https://www.expressen.se/nyheter/ministern-utvisa-231-efter-halshuggningen/

Ansvarslös politik

Människors välbefinnande
För mig handlar det politiska arbetet om att förstärka lokala och regionala möjligheter samt att minimera problem som påverkar människors välbefinnande. Jag är politiskt aktiv för att jag vill att den stora offentliga sektorn och alla våra skattepengar ska göra just det, förstärka möjligheter och minimera problem för att försvara och utveckla den generella välfärden.

Möjligheterna handlar nästan uteslutande om utbildning och näringsliv. Hjälps vi åt att säkra bästa möjliga lokala utbildningssystem oavsett inriktning och ett starkt lokalt näringsliv, då blomstrar alla övriga delar av samhället.

Problem finns det alltid gott om. De måste synliggöras, debatteras om, och lösas. Ett sådant stort enskilt och samhällsproblem är en allt större utmaning med övervikt och fetma. Som ordförande i Folkhälsorådet har jag på många sätt följt effekterna av denna negativa utvecklingen och för mig är det en medmänsklig självklarhet att försöka bryta denna destruktiva utveckling som gör allt fler människors liv onödigt sjuka och leder mot en onödigt tidig död. Och det bara för att vissa ska tjäna massor på att skapa ett så stort sockersug som möjligt hos dig och mig.

Jag bryr mig inte om att vissa fortsätter att häckla mig för att jag kämpar för att människor ska få friskare och längre liv. Det glädjer mig att allt fler börjar kräva att något görs av de allt för fega politiska kollektivet. Professor Claude Marcus, Karolinska Institutet, säger bl a - Trots att Sverige infört punktskatter i en mängd andra sammanhang har man bestämt sig för att inte göra det här.Att politikerna är så flata i de här sammanhangen är oförståeligt! Marcus är inte vem som helst. Varför tillåts denna folkhälsoepedemi få fortsätta utan att politiken vidtar enkla men sannolikt kraftfulla problemminskande åtgärder?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18437318.ab

Vi behöver fler politiker som vågar se både möjligheter och problem! Vi behöver fler politiker som kommer med förslag på hur vi förstärker möjligheter och löser problem! Din röst är viktig! Rösta på människor som kan och vågar göra positiv skillnad, för alla!