Cityutveckling

Cityutveckling

Om du frågar mig så säger jag att en storstad ska innehålla många gröna rekreationsytor. Storstädernas höga byggnader och överflöd av utbud, som matchar alla smaker och lockar till nytänkande, ska varvas med rekreationsytor för själavård. Alla storstäder är regionens logistiska centralpunkt, typ "alla vägar bär till Rom". Det är de större städer som lyckas skapa dessa värden som är mest attraktiva att bo i, att arbeta i och att besöka. Det är citykärnor som är uppbyggda enligt ovan som också är mest attraktiva som arbetsplatser. Samhällsbyggare som bara vill tjäna så mycket pengar som möjligt per kvadratmeter mark kommer aldrig utveckla attraktiva tätbefolkade städer. I kampen om att behålla och attrahera talanger är detta mycket viktiga insikter. 

Adam Cwejman, GP, har rätt, allt för många städer utvecklar sina stadskärnor till betong och glasgetton. Av många skäl är det viktigt att citykärnor ska vara pulserande mötes- och arbetsplatser. Platserna måste samtidigt erbjuda arbetande människor mental återhämtning, och turister en trivsam miljö. Grönska och vatten är viktiga inslag för många människors välmående. Det är inte bara i Göteborg som de tycks misslyckas med sina utbyggnadsplaner av staden. Även i Uppsala drivs utvecklingen av staden för mycket av ambitionen att tjäna så mycket pengar per kvadratmeter som möjligt istället för att bygga attraktiva stadsdelar. Attraktiviteten ur ett mänskligt funktionellt perspektiv måste alltid stå i centrum. Det är bland annat därför som bebyggelsen i Seminarieparken är så oklokt i Uppsala. Den allt mindre centrala grönyta vi har måste försvaras och de få områden som bjuder på lite vatten måste förstärkas kopplat till ambitionen att bygga hälsosamma städer.

"2020-talet kommer att gå till historien som byggkranarnas decennium i Göteborg. Vi har vant oss vid att det byggs överallt. Stora områden i centrala Göteborg som länge förblivit obebyggda börjar nu komma till användning. Och det är förstås bra för staden. Men vad är det som byggs, och kanske viktigare, hur kommer det att påverka staden? De största byggprojekten, exempelvis de omkring Hisingsbron samt på Norra Älvstranden är i regel kontorsmiljöer i höghusmiljö. Det är inget fel på varken höghus eller kontor. Men något har helt gått förlorat när det kommer till själva stadsplaneringen och arkitekturen."

"Många politiker började under 2010-talets sista år sjunga den tätbebyggda blandstadens lov. Till slut lät det som att lokalpolitikerna hade förstått: Det finns sådant som gör städer mer trivsamma, mänskliga och funktionella – och sådant som innebär motsatsen. Blandstad innebär en blandning av funktioner, det vill säga: bostäder, kontor och affärer blandas för att få rörelse fler timmar av dygnet. Exempel på sådana stadsdelar är där det finns affärslokaler i gatuplan och sedan en blandning av både kontor och bostäder i byggnaderna. Ett stort antal boende gör att affärslokalerna går runt och att det finns liv och rörelse, vilket inspirerar till nya affärsverksamheter att etablera sig. En sådan miljö mår förstås också bra om det finns logiska transportsträckor till andra stadsdelar samt möjligheter att ta sig fram till fots, med cykel, kollektivtrafik och bil."

"Men mycket av det som byggs nu inbjuder inte till något sådant. Ta ett område vars konturer verkligen börjar framträda: Hisingsbron och Platinan. Det är fullt av ”hårda ytor” - i bemärkelsen det är svårt att ta sig fram, det är inte uppenbart hur man tar sig från punkt A till B. Skalan är gigantisk och det enda gröna som skymtas är några enstaka träd vid den gamla Bergslagsbanans stationshus."

"Göteborgs stadskärna skiljer sig inte på något väsentligt vis från området runt Stockholms central, eller något annat tätt trafikerat område där det har smällts upp höghus. Formspråket är monotont och de enda material som sjunger är glas, stål och betong. Vi har fått en märklig dissonans mellan orden och verkligheten. I planer och prospekt får vi förskönande ordsallad – det ska vara levande och blandat. Men i praktiken får vi stumma och anonyma miljöer utan liv. I visionsbilderna är det alltid motljus och gatorna fylls med flanerande göteborgare. Men i praktiken är det kantiga och människofientliga miljöer."

https://www.gp.se/ledare/v%C3%A5ra-stadsk%C3%A4rnor-har-blivit-glas-och-betong%C3%B6knar-1.83996856

Större samhällen som vill vara framgångsrika ska helt fokusera på att behålla och attrahera de bästa. Ett samhälle där de trivs är bra för alla invånare. Svårare än så är det inte.

”People are what power great organizations and successful cities. For corporate leaders, the availability of talent is a key factor in determining which locations are worthy of investment. Yet, our analysis reveals a surprising trend: most cities are struggling to attract and retain high-quality human capital.”

https://chiefexecutive.net/what-makes-a-city-great-its-all-about-the-talent/amp/

Ett Pellinggrad...

Livslång boendekvalité

Hur behåller och attraherar man människor som världens bästa företag konkurrerar om? Är det ens en viktig fråga för de flesta av oss eftersom vi inte tillhör denna elitgrupp? Ja, det är en viktig fråga om man vill utveckla ett särskilt närsamhälle så bra som möjligt. Så enkelt är det att bygga framgångsrika samhällen. Om de mest eftertraktade personerna trivs kan jag garantera att vi andra också kommer att trivas. Att ett samhälle upplevs som tryggt är självklart en förutsättning för att den ska vara attraktiv. Nyligen lyssnade jag på en professor från KTH som talade om hur man klokt arbetar med stadsbyggnadsfrågor om man vill motverka segregation. Hon sa att om utvecklingen av varje område har goda kvalitéer för en åtta åring och en åttioåring så har man det för alla andra också. Kan det vara så enkelt att om stadsplaneringen utgår ifrån att bygga och utveckla samhället på ett sätt som tilltalar de mest attraktiva på arbetsmarknaden, åtta åringar och åttioåringar så bygger man det bästa av möjliga samhällen? Helt klart är att det idag, i Uppsala stad, byggs tätare och mindre grönt än vad jag upplevde det i Tokyo. 

Tänk att inte ens 10.000 av Uppsalas invånare tittat på nedan bifogade film, gjord av Uppsala kommun, som beskriver det "Pellinggrad" som bland annat Socialdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna vill bygga. Filmens budskap och tonalitet går ut på att göra planen attraktiv. En stor majoritet av dem som besvärat sig att på allvar läsa på planerna håller inte med. Uppsalapaketet, eller Pellinggrad i folkmun, är en mycket dålig idé. Både ur ett boendekvalitéperspektiv och ekonomiskt perspektiv. Inte ens om denna vansinniga plan blir verklighet fram till år 2050 finns till exempel behovet av omodern och mycket dyr spårväg förrän efter år 2040. Den kloka utbyggnaden av Uppsala sker i lägre tempo och sprids ut längs Ostkustbanans norra delar, Dalabanan och längs Lenna jernväg. Självklart även i Uppsala stad men betydligt varsammare och dessutom ska vi värna om någon särpräglande detalj i arkitekturen som hjälper till att bygga "Uppsalakänslan". Viktigast av allt idag, för att behålla och attrahera dem som världens bästa företag konkurrerar om, är att göra city mycket attraktivare att besöka. Gör om! Gör rätt! 

Håkan Boström, GP, ger några intressanta perspektiv på varför det krävs mycket bättre samverkan mellan invånarna, kommunen och privata intressen när ett samhälle utvecklas. Invånarna är de som bor på en plats och att bättre involvera dem i beslutsprocesser borde i ett land som klassas som demokratiskt vara självklart. En kommun har idag planmonopol kopplat till allt som byggs i den egna geografin. Privata intressen är ofta den kreativa och hungriga motorn i en samhällsutveckling. Om vi hela tiden tänker att vi ska vara ett samhälle attraktivt att bo i för de allra mest eftertraktade kompetenserna på vår jord, hur bygger vi då ut våra samhällen?

När en kommun är så dålig på stadsplanering att man utarmar många möjligheter till ekonomiskt bärande affärsverksamheter i city måste man låta fastighetsägarna ha full egen rådighet av vad fastigheterna används till. Enskilda fastighetsägare ska inte straffas av till exempel oklok politisk cityutveckling. Nedan kommentarer om socialdemokrater rör dem i Göteborg, inte i Uppsala. I Uppsala är Socialdemokraternas fokus på det vansinniga "Pellinggrad". Nedan artikel av Håkan Boström, GP, är mycket läsvärd. Inte minst det sista stycket. Vi är väldigt många Uppsalabor som inte vill ha "Pellinggrad" och minst lika många vill ha ett vibrerande Uppsala city. Gör om! Gör rätt!

"Attenius för dels fram risken att fristående företagare ersätts av kedjor, dels risken att butikslokaler i bottenplan ombildas till bostäder. Det sistnämnda kan kommunen förhindra genom att reglera verksamheten i detaljplanen, vilket också S vill göra inför varje enskild ombildning. Den borgerliga oppositionen har ställt sig oförstående till detta och ser det främst som ett försök att sätta käppar i hjulet."

"Det bör sägas att Socialdemokraterna ska ha en eloge för att man numer engagerar sig för målet om en trivsam stad och aktivt förespråkar bevarande av stadsmiljöer och byggande i traditionell stil. Det har historiskt inte varit S bästa gren i Göteborg, tvärtom. Farhågan att butikslokaler skulle ombildas till bostäder i just Haga får dock sägas vara ganska grundlös."

"Privata aktörer, både fastighetsägare och butiksägare, har ett långsiktigt egenintresse av att skapa trivsamma kvarter och gator. De har också fördelen jämfört med kommunens tjänstemän att de kan agera mer flexibelt och entreprenöriellt – och därmed vara nyskapande." 

"Sverige är fullt av exempel på misslyckad stadsutveckling. Många svenska småstäder har exempelvis utarmats av att kommunpolitiker och stora, ofta utifrån kommande, kommersiella intressenter gemensamt prioriterat etablerandet av externa köpcentrum. Kommunpolitikerna har velat skapa arbetstillfällen genom att få grannkommunens invånare att åka över gränsen för att handla. De stora handelskedjorna har sökt stordriftsfördelar. Följden har blivit döda och otrygga stadskärnor."

"Ska man långsiktigt skapa en attraktiv innerstad krävs kommunpolitiker som förstår att detta är en mycket mer komplex utmaning än vad de ideologiskt förenklade käpphästarna kring privat och offentligt ägande ger sken av."

"En förutsättning för att privata aktörer ska ta ett större helhetsansvar är ofta personligt ägande med förankring på orten. Det privata kapitalet bör vara tillräckligt stort för att ägarna ska kunna göra strategiska investeringar och tänka långsiktigt – men inte så stort att det tappar den lokala förankringen eller det personliga ansvarstagandet. När fastigheter köps upp av anonyma investmentbolag med säte i Stockholm eller rentav utomlands försvinner lätt denna koppling och vi får en utarmad och opersonlig stad."

"Svenska politiker måste inse att marknader och privat kapital inte är några abstraktioner utan alltid formas av rådande regleringar, historiska vägval och hur maktfördelningen ser ut."

https://www.gp.se/ledare/den-goda-staden-mer-%C3%A4n-privat-och-offentligt-%C3%A4gande-1.70558643