Inte uppfostrade för livets utmaningar
Generellt sett är på tok för många barn idag curlade till att inte bli tillräckligt självständiga och uselt förberedda på att hantera livets återkommande motgångar. Varför blev det så? När jag växte upp var extremt få söndercurlade. Vi fick ta oss till och ifrån skolan själva. Vi fick ta oss till och ifrån idrottsträningar själva. Vi fick fixa sommarjobb själva och så vidare. De flesta yngre män fick också göra militärtjänst vilket också var fostrande. Militärtjänsten var stundtals väldigt krävande, disciplinen hård och den sociala träningen ofta frustrerande. Mycket nyttigt både för en själv och för oss som samhälle.
Vi behöver få stopp på allt curlande och att våra barn överbeskyddas. Det är inte bra för dem och det är definitivt inte bra för svensk konkurrenskraft. Expressen beskriver väl i nedan ledare hur urspårat det blivit, inte minst i våra skolor. Det är ohälsosamt många specialanpassningar som både gör lärarnas jobb oacceptabelt svårt men också extremt tidskrävande. Även ekonomiskt onödigt dyrt att tillåta alla dessa specialvarianter. Alla tidigare generationer har utvecklats bra utan alla dessa specialare i "vanliga" klasser. Det är hög tid att säkerställa att våra lärare återigen blir cheferna i klassrummen!
"Tjänstefolket måste hålla kunderna nöjda. Stressbollar ska finnas till hands och omsorgsfokus ska råda. Är det beskrivningen av en resort för utarbetade techentreprenörer? Nej. Det är vardagen för lärarna i den svenska skolan. Tidningen Ämnesläraren har i en serie artiklar undersökt vem som egentligen styr i svenska klassrum. I hög utsträckning är det inte lärarna, utan eleverna. Barnen kräver att undervisningen ska skräddarsys just för dem, att de ska få ha mobiler på lektionerna och göra hur många omprov som helst. De ska dessutom bestämma hur långa proven ska vara och om de ska genomföras muntligt eller skriftligt. Lärarna förväntas alltid vara tillgängliga via mejl, även utanför arbetstid. Det är inte bara anekdoter. Nästan fyra av tio tillfrågade lärare anser att elevinflytandet är för stort, och sex av tio menar att det har ökat."
"Olyckligt är det, men ingen slump. Lärarnas sjunkande auktoritet är ett resultat av att två destruktiva idéströmningar tagit greppet om svenskt utbildningsväsende. Den ena är marknadsskolan.
– Målet är inte att eleverna ska bli kunnigare eller mer bildade, utan nöjdare. Man har ersatt ett demokratiperspektiv med ett kundperspektiv, där kunden har rätt att bestämma i alla lägen, säger en anonym lärare till Ämnesläraren. Kombinera detta med progressiv pedagogik – 1970-talsdoftande idéer om att kunskap ”skapas tillsammans” – och stressbollskravet är ett faktum. Det viktigaste enligt denna världsbild är demokratisk fostran, vilket här betyder att det är diktaturfasoner om en lärare säger åt en elev att vara tyst och sitta på sin plats. Den som tror att sådana idéer var lika ute som fiskaladåb tror tyvärr fel. ”Från forskningens håll finns ingen konflikt mellan elevinflytande, kunskapsfokus och lärarauktoritet”, skriver fyra pedagogikforskare som ett svar på granskningen, och frågar sig: ”Hur är det egentligen ställt med barnrättspolitiken i skolan?”.
Som om det vore ett hot mot barns rättigheter att inte låta dem skrolla på Tiktok under lektionstid.
https://www.expressen.se/ledare/ledare-barnen-har-alldeles--for-mycket-makt/
Vad kan vi lära av skolorna i Finland, Japan och Kina?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar