Naturen är vi en del av. Livet utan natur blir som livet på till exempel månen. Där vill inte jag leva. Jag erkänner att jag är en stadsmänniska som trivs bland många andra människor. Jag trivs med att allt jag kan behöva finns nära tillgängligt. I Uppsala är det enda jag saknar ett välbesökt dansställe för +25 åringar som har öppet varje dag, året om. Och som är välbesökt. Nyligen skulle jag tillsammans med min son besöka en trevlig ”klubb” i Uppsala som var sommarstängd... Annars har Uppsala alla andra kvaliteter jag efterfrågar. Inte ens Stockholm erbjuder den dansande valfriheten 365 dagar per år. Det gör till exempel Tokyo, Shanghai, New-York och London. Behöver jag dansa varje dag? Nej, men jag gillar frihetskänslan av att kunna välja vilken kväll som helst som en danskväll tillsammans med många andra. Dans är tveklöst mycket bra för vår hälsa. Därom vittnar många forskningsstudier. För mig är danstillfällen både fysiskt trevligt och själavårdande.
https://www.google.se/amp/s/amp.cnn.com/cnn/2017/06/08/health/health-benefits-of-dancing/index.html
https://www.webmd.com/fitness-exercise/features/dancing-better-health
Lika mycket som jag älskar storstäders puls älskar jag kontrasten med en tillvaro nära naturen. Sommaren är en särskild tid för att vara nära naturen och dess själavårdande miljöer. Särskilt själavårdande tycker jag närhet till hav är. Även haven bjuder mig på en härlig frihetskänsla. Jag är mycket tacksam för de årliga naturupplevelser jag får tanka in i bland annat Söderhamns skärgård, på Råö, i Nerja och på Gräsö. Vår natur är viktig och vi måste vara försiktigare med den. Vi behöver den för människans välbefinnande. Inte bara nu utan även kommande generationer behöver en frisk natur. Kortsiktig girighet får aldrig väga tyngre än ett långsiktigt ansvarstagande för kommande generationers välbefinnande.
De miljö- och klimataktivister som gör det till en religion istället för en av flera viktiga hållbarhetsfrågor. Livet är inte endimensionellt och stora utmaningar kan inte lösas endimensionellt. Som så många gånger i mina blogginlägg konstaterar jag ofta att många miljöaktivister går vilse i sin endimensionella kamp och missar farliga konsekvenser av sin aktivism som inte är miljöpositiva.
Hakelius reflektioner i nedan bifogad artikel är intressant. Tänk om det är så ”enkelt”! Plantera många fler träd! Det är på många sätt att investera klokt för kommande generationers bästa.
”Forskare i Zürich har räknat ut att två tredjedelar av den koldioxid som tillförts atmosfären genom mänsklig aktivitet kan bindas i nyplanterade träd. Vi skulle kunna komma ned i halter som ligger i nivå med de som rådde under tidigt 1900-tal. Då planteras träden enbart på platser där de kan växa väl och inte på mark som används för att odla mat eller till stadsbebyggelse. Det är fullt möjligt. Det är ingen småskalig plantering. Ungefär 900 miljoner hektar, världen över. Ungefär samma yta som hela USA. Gratis är det inte heller. Minst 300 miljarder dollar. Å andra sidan är det inte mer än att Jeff Bezos, Bill Gates och Warren Buffett skulle kunna stå för fiolerna. Bara hälften av den årliga amerikanska försvarsbudgeten. En tredjedel av vad socialförsäkringarna kostar den amerikanska staten varje år. Ett kap, i de här sammanhangen.”
”Det där kommer inte heller att slå bland alla instagrammande klimataktivister. De kommer aldrig att köpa att vi kan rädda världen genom att odla vår trädgård: Ta det lugnt, sluta skrika, ha lite trevligt och plantera träd. Vad ska de då göra av ångesten, skammen, försakelserna och hysterin?”
https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/nyheten-slar-inte-bland-aktivister-pa-instagram/
Dagens stjärna
Adam Cwejman. Volymer lyder under naturlagarna. Det måste naivister ha missat under alla sina utbildningsår. Cwejmans reflektioner i GP om integrationsdebatten är läsvärda. Tyvärr visar de senaste årens riksdebatter om integration och segregation att allt för många ledande politiker inte fattar volymernas mycket negativa effekter. De borde alla tvingas läsa min bok ”En stund på jorden” publicerad i augusti 2018.
”Under min barndom i Björkekärr var fördelningen mellan utrikesfödda och barn till utrikesfödda samt infödda svenskar ungefär 20/80. Vi barn till utrikesfödda kunde inte isolera oss från språket eller de svenska vardagliga normerna. Från barnsben befann vi oss i en miljö som varken avtvingade oss hemlandets kultur, mat, seder, språk eller religion. Men offentligheten, som för oss helt bestod av Rosendalsskolans tegelbyggnader och dess alla elever och personal, gav oss möjligheten att förstå det svenska samhället i sin helhet. Detta mikrokosmos av Sverige var inte en medveten politisk skapelse, det var en konsekvens av en då fortfarande modest andel utrikesfödda i ett enskilt bostadsområde.”
”I ett decennium har diskussionerna om begreppet pågått. Lärdomarna tycks inte sätta sig och missförstånden, både de uppriktiga och avsiktliga, fortsätter.”
”Det aktiva valet att inte assimileras, det vill säga att undvika att ta del och bli en del av majoritetsbefolkningens språk, seder och institutioner, står individen fullt fritt att göra. Det blir ändå, förr eller senare, ett problem för såväl den enskilde, exempelvis i sociala sammanhang och på arbetsmarknaden, som för det omkringliggande samhället. Det är ett val som är mycket enkelt i en förort tömd på majoritetsbefolkningen. I ett mer blandat område är valet betydligt svårare. De politiska beslut som leder fram till att ett samhälle måste hantera påfrestningarna av omfattande olikheter måste in i den här diskussionen, som annars blir inkomplett. Det är detta som Sabuni och Busch Thor har försökt komma åt, innan de av sina vedersakare dragits in i långrandiga definitionsdiskussioner och anklagelser om grumliga avsikter.”
”Diskussioner om handskakning eller inte, skilda badtider, religiösa friskolor, slöjor i offentligheten, syn på sexualitet och familjens (och klanens) roll, är alla konsekvenser av att människor, naturligt, för med sig sina normer och seder från hemlandet. Men förändras inte av att passera en gräns, man förändras genom att leva bland andra.”
”Detta möte, livsviktigt som det är för Sveriges möjligheter att fungera, är väldigt fjärran samtidens invandringspolitiska diskussion.”https://www.gp.se/ledare/missförstånd-sätter-tonen-för-invandringsdebatten-1.16715405
