Visar inlägg med etikett rankingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rankingar. Visa alla inlägg

torsdag 21 januari 2021

Lärarförakt

Ordentlig uppryckning nödvändig
Vill du leva i ett generellt välfärdsland? Har du förstått att vi i allt större utsträckning lever i ett digitalt samhälle där det mesta snart styrs digitalt? Samtidigt har vi många digitala analfabeter. Jag vill leva i ett generellt välfärdsland. Bara i ett sådant land går det att skapa rimlig trygghet för alla. Att Sverige avviker från det beror på en misslyckad migrations- och integrationspolitik. Inte minst den digitala analfabetismen bland många invandrare är ett stort integrationsproblem. Många invandrare är också analfabeter. Farligast med svensk utveckling är att vi inte längre har en väl fungerande skola. En skola som presterar goda studieresultat utan fusk är avgörande för ett samhälles konkurrensförmåga. En skola där elever ges möjligheter att nå sin bildningspotential har stor påverkan på hur enskilda människors liv utvecklas. Tro aldrig något annat. Att några outbildade idag kan bli sjukt välbetalda influensers utgör väldigt begränsade undantag. Det är hög tid att backa upp våra lärare att tydligt få mandatet att vara elevernas ledare. Ordning och reda måste på ett respektfullt sätt etableras på våra skolor. På alla våra skolor. Att lärdomskommunen Uppsala av Lärarförbundet bara rankas som 216 av 290 kommuner talar sitt eget språk. Skolans förutsättningar att klara sina bildningsuppdrag i Uppsala måste kraftigt förbättras.

Maria Wiman, lärare, skriver läsvärt i nedan bifogade debattartikel i GP. Hon har rätt, det är på tok för många ledande tjänstemän och politiker inom skolområdet som inte har en korrekt bild av skolans verklighet. Det är inte acceptabelt.

"Vad som däremot slog mig med bestörtning under presskonferensen var Peter Fredrikssons tips till oss lärare. Han föreslog till exempel att vi skulle vädra efter varje lektion, öppna fönster och - självklart - inte samlas i för stora grupper. Dessa matnyttiga uttalanden fick mig att söka mig vidare till Skolverkets hemsida för lite mer påpassliga råd om hur man i skolan bäst undviker att bli sjuk. Och nu blev det riktigt spännande, högintressant faktiskt. Här fanns snillrika punktlistor till oss högutbildade yrkespersoner som spenderar mer eller mindre hela våra liv i skolan. Bland annat kunde jag läsa att vi sk

- Möblera luftigt. Det ska finnas ordentligt med avstånd mellan varje bord när det är möjligt.

- Ha ventilationen på hög styrka under skoltid

- Minska trängseln i korridorer och matsalar genom att anpassa schemat så att elever börjar och slutar olika tider.

- Minska trängseln genom att arbeta i halvklass eller i mindre grupper så ofta det går med hänsyn till lokaler och personal.

När jag läst dessa kloka råd från den myndighet som ska vara expert på svenska skolan kan jag inte låta bli att fundera över när exakt Fredriksson och hans kollegor vistades i en ordinär svensk skola senast." 

Läraryrket har under många år misshandlats och kraftigt tappat status till skillnad från hur det är i till exempel vårt grannland Finland. Bland annat har det bidragit till att vi har en stor brist på välutbildade lärare idag. Professor Claes Nilholm skriver läsvärt nedan om lärarbristen och varför läraryrket inte längre har en hög status. Läraryrket, ett av samhällets viktigaste jobb för att samhällens framtid ska bli positiv. Det är ett stort misslyckande att förslappningen av skolan och försvagningen av lärarens naturliga ledarroll länge tillåtits. Trots fina ord inte minst från en tidigare Liberal partiledare. Varför ska man bli lärare idag om man inte är idealist? Det är ett mycket viktigt och meningsfullt arbete men arbetsmiljön för många är oacceptabelt dålig och konkurrensen om de duktigaste från skolan har ökat kraftigt från en allt mer avancerad tjänsteindustri. Läraryrket kan återigen bli mycket attraktivt men då måste man återgå till att ge lärarna mycket mer frihet över sin arbetstid och man måste kraftigt förbättra deras arbetsmiljö. Jag är helt säker på att vi då kan motivera många fler att axla en karriär inom ett av världens finaste yrken, läraryrket.

"Ett sätt att möta lärarbristen är att erbjuda fler vägar in i läraryrket. Något paradoxalt skulle en eventuell lågkonjunktur förmodligen kunna förbättra rekryteringen till yrket men samtidigt skulle då kommunerna vara tvungna att spara på sina utgifter. Hur som helst är det förstås väldigt viktigt att locka ungdomar till läraryrket. Utifrån dessa resonemang försökte jag ta reda på lite mer om varför så många ungdomar i Sverige inte vill bli lärare."

"Faktum är att jag haft svårt att hitta forskning som kan besvara frågan om varför ungdomar inte attraheras av läraryrket. Möjligtvis har jag letat dåligt, men det tror jag inte och jag är förstås väldigt tacksam om någon kan meddela mig om jag missat någon viktig undersökning. Med tanke på de stora summor som satsas på utbildningsvetenskaplig forskning är det förstås förvånande att det inte verkar finnas en gedigen kunskap i en sådan här viktig fråga."
https://mp.uu.se/web/claes-nilholms-blogg/start/-/blogs/lararbristen-det-storsta-hotet-mot-skolan-

Nu, 2021, ska tydligen lärarutbildning äntligen sluta lära ut flum. Läraren ska lära sig att vara chef över klassen och att lära ut sina särskilda kunskaper på olika sätt beroende av elevernas olika förmågor. Jag hoppas det Isak Skogstad skriver i GP stämmer! Svensk konkurrenskraft måste repareras och i det arbetet har våra lärare en nyckelroll. Måtte nedan förslag gå igenom! Dagens flumskola i kombination med alla stökigheter slår hårt mot vår konkurrenskraft.

”Det enda jag vill är att lämna en föreläsning och känna att jag lärt mig något”. Det sa min kurskamrat Kristofer på väg hem från ännu en värdelös föreläsning på lärarutbildningen. Kort därefter gav han upp och tog ett jobb som soldat med 18 000 kronor i månadslön. Det han sa skrämde mig. Inte för att det var något nytt, men för att jag försökt ignorera känslan av jag slösade bort flera år på en utbildning som inte håller måttet. Jag ville lära mig att undervisa, inte ödsla tid på timslånga seminarier om värdegrund, inkludering och kritiska perspektiv på lärarnas makt i klassrummet.”

 Rätt snart blev det tydligt att den idé som vi indoktrinerats i på lärarutbildningen – som handlar om att vi skulle ikläda ”en modern lärarroll” och inte styra, utan stötta eleverna när de själva fick söka sin kunskap med sin inre motivation som drivkraft – inte hade särskilt mycket med verkligheten att göra.

Föga förvånande visade det sig att ungdomar var mer intresserade av att sitta ostört i grupprum och spela datorspel än att läsa Voltaire och studera statsskick. Erfarenheten gjorde att jag helt kom att ifrågasätta de teorier som präglade min egen utbildning.”

 Nu ligger ett förslag på bordet som innebär att kognitionsvetenskap ska ingå i alla lärarutbildningar – utan undantag. Det är inte en dag för tidigt.”

söndag 13 december 2020

Skola i förfall

Skolan underlevererar

Det är hög tid att börja använda incitamentssystem i mycket större utsträckning inom politiken. Det fungerar. Incitament kan skapas genom negativa eller positiva konsekvenser av beteenden och resultat. Böter på att slänga snus eller fimpar på marken, som nu övervägs, är ett negativt incitament. Lägre skatt på bilar som drivs på fossilfria drivmedel är positiva incitament. Jag tycker positiva incitament är bäst. Men inte alltid. För att snabbast möjligt få ordning på skolan behövs en kombination av positiva och negativa incitament. 

Inom till exempel språkprogrammet svenska för invandrare, SFI, anser jag att incitamenten att anstränga sig mycket för att lära sig rimlig svenska ska, om man lever på bidrag, kopplas till reducerat försörjningsstöd om man inte lär sig språket inom rimlig tid. Inom skolans värld ska skolorna få betala tillbaka elevpengar beroende av hur många elever som inte klarar de lägsta kompetenskraven per årskull. Pressen på skolledningarna att lyckas bättre med bildningen av våra elever som har det svårast måste öka. Lärarförbundets rankingar är ett sätt att lyfta upp de sämsta och de bästa. De bästa tjänar som goda exempel. De sämsta anstränger sig för att driva upp medelvärdet. Inte minst i årets Julkalender kan man med fördel ta del av hur rörigt det är i många klasser. Även om Julkalendern är teater så är tyvärr ordningen väldigt lik den verkliga på många skolor. Ta gärna del av Lärarförbundets ranking nedan av landets 290 kommuner vad avser skolan och många perspektiv på dess prestationsförmåga. Särskilt besvärande tycker jag det är att Uppsala län får usla resultat.

https://www.lararforbundet.se/basta-skolkommun

Om vi mycket bättre vill motverka att Sverige återigen får en stor andel invånare som är lågutbildade, och socioekonomiskt svaga, måste skolan prestera mycket bättre resultat i hela landet. Inte minst i Uppsala där skolan kraftigt underpresterar. Skolans förmåga att bidra till att alla barn får en så god bildningsbas som möjligt är helt avgörande för den enskildes möjligheter och för samhällets basstyrka. Expressens ledare skriver läsvärt om skolan nedan.

"I snart ett decennium har Expressens ledarsida pekat på farorna med det svenska skolexperimentet. Inget annat land i världen har så reservationslöst lämnat över skolan i händerna på marknaden och tillåtit aktiebolagsdrivna skolkoncerner med fria vinstuttag, etableringsfrihet, fri betygssättning, skolpeng, oreglerade skolbyten och så vidare. Få torde i dag vara nöjda med utfallet av friskolereformen från 1992. Visst har det uppstått många välfungerande friskolor. Men som helhet har den marknadsstyrda skolan varken drivit fram sänkta kostnader för skattebetalarna eller ett kvalitetslyft och innovation. I stället har systemets avigsidor blivit uppenbara i form av betygsinflation, stor omsättning av elever och personal, vinstjakt, växande skillnader mellan olika skolor, bristande insyn och skandalskolor som till och med Säpo tvingas slå larm om."

"Under måndagen gick remisstiden ut för den omstridda utredningen om en mer likvärdig skola. I korthet föreslås att skolvalet ska ske gemensamt för alla huvudmän under en bestämd period och administreras av Skolverket. Kötid ska inte längre vara tillåtet som urvalsgrund och friskolor ska få ett avdrag på skolpengen, eftersom de inte behöver ta ett helhetsansvar för alla elever i kommunen."

"Dagens ordning är nämligen orimlig. Det kan inte vara så att föräldrar kan boka upp samtliga skolplatser på en eftertraktad friskola redan på BB – en skolgång som sedan finansieras av skattebetalarna. Det kan inte heller vara så att friskolor genom köprincipen kan vaska fram det ”rätta elevunderlaget” och ändå få 100 procent av skolpengen. 67 procent av friskolorna i storstäderna har exempelvis inte en enda nyanländ elev."

"Antingen tar man ett radikalt omtag och låter även friskolorna ta ett helhetsansvar – exempelvis genom att styra nyetableringen dit man ser störst behov och/eller kräver att även friskolor ska ha beredskap för att ta emot nyanlända och elever som behöver omplaceras av olika skäl." 

"Eller så sänker man skolpengen för friskolorna. När friskolesystemet infördes i början av 90-talet uppgick ersättningen därför till 85 procent av den kommunala skolpengen. Köprincipen bör också kombineras med exempelvis lottning för att öppna skolan för alla elever. Det bådar gott att opinionen växer för att ändra på status quo."

https://www.expressen.se/ledare/friskolornas-graddfil-behover-tas-bort/


Karin Pihl, GP, har dock rätt i att det är farligt att låta broilerpolitikerna fara fram med reformer som inte är särskilt genomtänkta. Istället för att tvinga alla unga barn att gå i förskola kan det vara hög tid att använda bidragspengar som styrmekanism. Bidragstagares barn ska inte kunna vara hemma. Som vanligt finns en målkonflikt om barnets föräldrar ändå väljer sämre ekonomi före att barnet får gå i förskolan. Särskilt viktigt är det för bättre integration att nyanlända barn tidigt får lära sig det svenska språket och umgås med människor från andra släkter och samhällsgrupper.

"Något stort integrationslyft är det alltså inte tal om. För att komma åt problemet med att små barn inte lär sig svenska behöver man sannolikt göra förskolan obligatorisk från en ännu lägre ålder – förutsatt att förskolan håller hög kvalitet. Sådana förslag finns. Jämlikhetskommissionen som presenterade sitt betänkande tidigare i år vill ha obligatorisk förskola från tre års ålder. En grupp socialdemokrater i riksdagen har motionerat om obligatorisk förskola från två år. Motiveringen i motionen är att ”vägen till ett jämlikt samhälle börjar i sandlådan”."

"Skolplikt från två års ålder är en radikal åtgärd, och en stor frihetsinskränkning. Det är ett typexempel på politik som utgår från att samhället kan byggas utifrån en rationell modell – identifiera problem, hitta en lösning, verkställ. Som att skruva ihop en Ikeamöbel."

"I stor utsträckning är problemlösning politikens uppgift. Men det finns en aspekt av politik som man måste ta med i beräkningarna om den ska vara hållbar på sikt: legitimitet. På pappret kan formeln verka hur logisk som helst. Om politiken inte är förankrad bland medborgarna riskerar den att skapa fler problem än den löser. Förslagen om förskoleplikt drabbar den som föredrar alternativa lösningar till förskolan, som dagmamma, och som kan garantera att barnets språkutveckling ändå. De tvingas "ta en för laget"."

"Man kan invända att någonting måste göras åt stora samhällsproblem. Det är sant. Men det är därför politik är svårt. Det kräver ständiga avvägningar och omprövningar. Ett förskoleobligatorium kan låta självklart - ge barn utan svenskkunskaper hemifrån dessa kunskaper. Men i andra vågskålen finns de föräldrar, med fullgoda kunskaper i svenska, som hellre har sina barn hemma och som får friheten i sin vardag krympt. Vad som framstår som en lösning på ett problem kan orsaka problem för andra."

Karin Pihl, GP, skriver också läsvärt om den statliga utredningen "En mer likvärdig skola" som nyligen varit ute på remiss. Tänk att det ska vara så svårt att kraftigt förbättra barnens möjligheter att kunna lära sig mycket mer under sin skoltid. Det mesas för mycket. Inte minst i skolmiljö gäller det att göra alla elever medvetna om att rättigheter också kopplas till skyldigheter. Sveriges historia har historiskt lyckats bryta kraftig segregation kopplat till skolan. Det är inte länge sedan då bara de rikas ungar fick gå i bra skolor under längre tid. Klart vi kan vända denna negativa utvecklingen i våra skolor. Vi behöver "bara" praktiskt fokuserade och modigare politiker. Det går inte bara att jämföra våra 290 kommuners skolverksamheter. Det finns skolor att jämföra sig med i hela världen för att bli bättre.

"Utredaren konstaterar att skillnaderna i resultat beror på att ”elevsammansättningen utifrån "familje- och migrationsbakgrund" ökar. Den stora invandringen till Sverige har föga oväntat inneburit konsekvenser för elevsammansättningen och skolors resultat. Därför vill utredningen förändra antagningsreglerna. Enligt förslaget ska skollagen ställa krav på att huvudmannen verkar för en ”allsidig social sammansättning av elever”. Skolvalet ska centraliseras och administreras regionalt av Skolverket. Lottning och kvoter ska vara möjliga metoder, men inte kö."

"För att öka jämlikheten i resultat ska man flytta på eleverna genom att reservera platser för socioekonomiskt svaga grupper. I praktiken betyder det att fler elever från utanförskapsområden ska gå på de ”fina” skolorna. Det är lätt att sympatisera med tanken. Varför ska förortens barn inte ha chans till den bästa grundskoleutbildningen, enbart för att föräldrarna inte säkrade en köplats redan på BB? Populära friskolor har i dag marknadsstrategier för att locka akademikerbarn, som ofta får stöd hemifrån och därmed blir billigare för skolan. Men det finns ett mått av ansvarslöshet i hela förslaget. Tanken att de starka eleverna ska ”dra med sig” de svagare innebär att man lägger ut ansvaret på eleverna. Skolans kompensatoriska uppdrag har tidigare handlat om att alla ska ha rätt till en god utbildning. En bra skola med bra lärare."

"Kvotsystem för att ”rädda” ett fåtal från dåliga skolor innebär att politiken ger upp och konstaterar att det enda sättet att jämna ut siffrorna är att dra nytta av framgångsfaktorer som skolan inte påverkar, som läxläsande medelklassföräldrar. Man rundar politiska misslyckanden som bristande integration och boendesegregation. Lottning och kvoter till attraktiva skolor som universallösning på de ojämlika resultaten påminner om den i dag ofta överskattade idén om social rörlighet. Det är i sig en bra tanke. Men det kan inte användas som en ursäkt att strunta i dem som inte gör en klassresa. För att skapa ett jämlikt och harmoniskt samhälle behövs ibland politik för att lyfta hela samhällsklasser. Det räcker inte att se till att en minoritet har möjlighet att ta sig uppåt. På samma sätt är det med skolorna. Det är utmärkt om fler föräldrar i utanförskapsområden gör ett aktivt skolval och får information om hur man väljer. Men tro inte att problemet med ojämlika skolresultat kan lösas genom att en minoritet kvoteras in."

"Varför inte börja i andra änden? Utredningen konstaterar att ett av de stora problemen är stök och bråk på de skolor som har sämst resultat. Gör något åt det till att börja med. Lägg krut på de underpresterande skolorna, och gör det på allvar i stället för att bara höja ekonomiska anslag och sedan låtsas som att det räcker. Anställ lärare som vet hur man håller ordning i klassrummet. Ge dem utökade befogenheter. Sätt de stökigaste eleverna i specialklass. Identifiera framgångsfaktorerna. Gör om lärarutbildningarna, ta bort lull-lullet och lär studenterna hantera ordningsproblem i praktiken."

lördag 12 december 2020

Rankingar

Viktigt att mäta

Idrottsvärlden är både värdefull och spännande. Mycket inom idrotten går att mäta. Det är också därför som den är så populär runt om i världen. Kampen om resultaten motiverar idrottare och engagerar konsumenter av idrott. Kulturen är betydligt svårare att mäta. Kulturens krassa måttstock är väl hur mycket en kulturpersonlighet drar in på sitt konstutövande. En populär kulturutövare tjänar mycket pengar. En okänd kulturutövare tjänar lite pengar. Alla framgångsrika idrottare och kulturarbetare har startat som okända, om man inte till exempel fötts in i familjen Wahlgren.... 

Att vi mäter det mesta, inte minst inom politikens tävlingar, är inget konstigt. Det är intressant, spännande och det motiverar. Även om man får dåliga opinionssiffror kan det motivera att vända utvecklingen och få bättre. Opinionssiffrorna indikerar om man får befolkningens uppskattning för den politik man driver och för hur man kommunicerar sina åsikter. Om man får en chans att nå ut med sina åsikter.

Idag har jag bloggat 4.000 dagar i rad. Det är nästan varje dag i elva år. Det är en krävande uppgift som kräver en idé om vad dagens innehåll ska vara och det kräver att få ihop ett budskap om något som känns angeläget. Eftersom jag anser att människan bakom en politisk roll är viktig är syftet med mitt bloggande att ge dem som överväger att rösta på mig en mycket god möjlighet att förstå hur jag tänker och vad jag tycker. Det är självklart inte samma sak som att det är vad jag politiskt alltid företräder eftersom politikens villkor också är att man är en del av ett parti där majoritetsbeslut gäller. Mitt bloggande har ändå varit en viktig kanal för att ge uttryck för vad jag tycker. Det ska man också ge uttryck för i sitt parti, även om man måste finna sig i att i den politiska rollen följa majoritetsbesluten. Är man dessutom partiföreträdare i någon form måste man absolut följa den majoritetsbeslutade linjen. Konflikt? Inte om man tycker att de ledande företrädarna ska väljas direkt av folket. Det tycker jag. Bland politiker i Sverige tror jag att jag är svensk mästare i bloggande. Det gör mig sannolikt också till den mest transparenta politikern i Sverige. Det vill jag vara. "Trots" att det även visar att man måste kompromissa med sina egna åsikter när man är med i ett politiskt parti. Det ska inte avskräcka från engagemang. Genom att engagera sig politiskt kan man ändå påverka mer än som enskild individ. Jag fortsätter nog ett tag till. 4.000 blogginlägg är ett mått.

Rankingar är utmärkta i rätt sammanhang. Inte minst mellan kommuner för att se vilka som kan leverera mycket goda skolresultat för till exempel ett skattetryck på medelnivå. Eller vilka som till ett skattetryck på medelnivå kan leverera en äldreomsorg som uppskattas av de allra flesta. Eller vilka som har minst administrativ personal per tusen medarbetare. Karin Pihl, GP, har dock rätt i att det inte alltid är klokt att använda rankingar. Att det ändå görs i flera sammanhang som är "olämpliga" är att det är kommersiellt smart. Vi människor gillar rankingar. Även när våra lag presterar mindre bra eller om vi bland snygghetsrankingarna kommer i nedre halvan. Vi gillar inte att vara på den nedre halvan, men vi gillar att följa rankingar. Det är spännande.

"Så länge gränsen mellan vad som är en vara och vad som inte är det upprätthålls är rankingsystem ett sätt att stärka konsumentmakten. Men det gäller bara så länge kapitalismens logik inte letar sig in i andra sfärer. Nu för tiden är vi inte bara kunder på marknaden, utan också i relation till offentlig service. Men "kunden" har inte alltid rätt. Den förälder som är missnöjd över att sonen inte fick högsta betyg i alla ämnen och sätter en nolla i rankingsystemet är kanske inte en helt tillförlitlig källa för att bedöma skolans kvalitet. Ändå måste lärarna och rektorn förhålla sig till det, och kanske ger de hellre ett glädjebetyg än får dåliga poäng i kommunens enkät. Ranking kan inte bara lätt korrumperas, den kan också korrumpera."

"Som mest cyniskt är ranking när det tillämpas i sammanhang där det är uppenbart att värdet inte kan översättas i siffror på en skala. Som exempelvis i kärlekslivet."

https://www.gp.se/ledare/allt-i-livet-kan-inte-betygs%C3%A4ttas-1.38209975 


Varför inte även genomföra rankingar av personer som blivit uteslutna av ett parti? Vissa partier är flitigare på uteslutningar än andra. Varför inte skala 10-1. 10 = uppenbart och rätt, 1 = uppenbart ett offer för maktstrider. Vilken ranking skulle jag få av oberoende och objektiva domare? Det vet jag, 1. Och jag begärde i samband med min uteslutning att Lööf & company offentligt skulle redogöra för skälen. Det gjordes aldrig. Jag fick inte ens vara med på ett medlemsmöte där många arga lokala centerpartister (som aldrig upplevt annat än mitt inkluderande ledarskap) var med och där partiledningen inte lyckades övertyga någon, utöver dem som maktkuppat, om att det fanns rimliga skäl för uteslutning. Det är intressant att Arthursson igår säger som han gör om mig. De visar tydligt att de skyddar sina vänner och gör ett ”sloppy” jobb med många andra ärenden. Jag skulle aldrig vara i närheten av det dåliga omdöme som Federley uppvisat. Och fegisarna Arthursson och Lööf har aldrig vågat möta mig och berätta vad de har för bärande argument för sin uteslutning. Jag är mycket glad för att det blev så eftersom jag annars hade lämnat Centerpartiet när de gjorde den svekfulla Januariöverenskommelsen. Då hade jag inte som nu haft goda skäl för att fortsätta mitt kommunalrådslöfte till Uppsalaborna.

"Centerpartiet har i närtid uteslutit flera företrädare av olika skäl. I mars 2018 uteslöts två centerpartistiska nämndemän i Solna tingsrätt, Ebtisam Aldebe och Hasan Fransson, för att de drivit igenom en friande misshandelsdom som fick hård kritik. I augusti samma år uteslöts partiets toppnamn på riksdagslistan i Göteborg, Mikail Yüksel, med hänvisning till att han tidigare haft samröre med den turkiska högerextrema organisationen Grå vargarna. Mikail Yüksel själv förnekade att så var fallet. Och i december det året uteslöts kommunalrådet i Uppsala Stefan Hanna med motiveringen att han skapat ”en kultur som ger upphov till rädsla och tystnad bland enskilda medlemmar”. Men Michael Arthursson tror inte att att något uteslutningsärende kommer att väckas mot Federley. Han tycker inte att Federleys fel kan jämställas med vad Mikail Yüksel och Stefan Hanna hade gjort.

– I det ena fallet var det en person som var involverad i en odemokratisk organisation. I det andra fallet var det personliga beteenden mot andra personer. Det var vad de själva hade gjort på ett annat sätt."" 

https://www.expressen.se/nyheter/federley-valde-sjalv-att-sluta-c-planen-vanta/

Jag minns redan tidigt Arthursson och Lööfs översitteri i samband med att jag fick en debattartikel publicerad i DN 25/4 2013, om delat ledarskap. Det illa skötta idéprogramsarbetet slog hårt mot Centerpartiet. Många av Lööfs, Federleys och ”Stureplanspersoners” många nyliberala idéer mottogs inte väl. Jag hade självklart informerat partiledningen om att artikeln var påväg. Först ringde Arthursson till mig och sa att jag borde dra tillbaka artikeln. Jag sa nej. Arthursson hotade mig och sa att mina chanser framöver skulle vara obefintliga. Därefter ringde Lööf. ”Ska till och med jag behöva ringa och be dig dra tillbaka artikeln?”, sa hon. ”Till och med jag”.... Det var tidigt i hennes partiledarroll. Hon är fin hon. I dagens Expressen jämförs Centerpartiet med en kommunistparti. Det är en bra liknelse. De har också gått till vänster. Både Arthursson och Lööf har nu också suttit på sina poster länge. De sitter nog gärna på dem tills de dör, också kommunistlikt. De rankas nog snart som de partiledare och partisekreterare som haft rollerna längst. Jag kommer aldrig ställa upp mer än två mandatperioder som partiledare för Utvecklingspartiet demokraterna. 

"Hemma i Sverige fortsätter näringslivsintressen att förespråka tätare ekonomiska band med Kina enligt logiken att det i framtiden ofrånkomligen kommer att göra kommunistdiktaturen till Centerpartiet." 

Inte minst för att jag kan använda denna bloggkanal för att ge min version av min verklighet gör bloggandet värdefullt.