Försvarstal

Kärleken till en plats

För många människor har en eller flera platser en speciell plats i hjärtat. Varför kan ha många anledningar. Att man växte upp just där och uppskattade den tiden. Att man upplevde starka positiva minnen just där. Att det är en plats där man känner sig fri. Att det är en vacker plats. Att man förknippar det med det arv man bär på. Att man får känslan av att det är hemma. Och så vidare. De allra flesta människor har starka band och känslor till särskilda platser på vår jord. Det faktumet är viktigt att ta på allvar. Personligen har jag många sådana ”platser”. 

Uppsala: Många fantastiska minnen. Många vänner, nära och kära. I dess mark vilar min morfar, mormor och pappa. Bär på en ur nordiskt perspektiv imponerande historia. Ett kunskaps och nyfikenhetscentra. Bördigt. Nära till världen genom Arlanda. Nära till Stockholm. När det grönskar en citymiljö i världsklass.

Sverige: Flaggan gör mig trots flera års nationell tillbakagång och ständigt dödligt våld stolt. Stolt över att få vara en del av en kultur som tidigt började tillämpa demokratiska principer. Stolt över kulturen att se världen som spelplan. Stolt över kulturen att flit och företagsamhet är viktigt. Stolt över kulturen som gjort alla sina medborgare till de friaste på jorden. 

USA: Varje gång jag är påväg att landa i någon del av USA fylls jag av en fantastisk frihetskänsla. Jag har onekligen köpt att det är ett land där det mesta är möjligt.

Jag är onekligen också lite kär i Råös och Söderhamns skärgårds mäktiga och vackra natur. Platser som också bär på kära personers starka berättelser. I Paris, Tokyos och New-Yorks puls och oändliga valfrihet av utbud. Och Jerusalem med sin enorma historia, sina lukter och starka känslosamma minnen jag upplevt där. En plats där två personer med starka livsberättelser, min farmor och farfar, är begravda. 

Jag måste erkänna att jag blev överraskad av PM Nilssons ”Sommarprat i P1”. Han byggde upp det skickligt och var i grunden ett försvarstal om varför han fiskat förbjuden ål. Men programmet förmedlade så mycket annat värt att ordentligt reflektera över. Till exempel:

- Hur miljö- och klimatpolitiken spårat ur, även homo sapiens sapiens är ett djur med sina behov. Ett djur som i Sverige ofta beter sig bättre än skarvar.

- Hur kärleken till en plats kan påverka en människas hela liv.

- Hur möten med en speciell människa också på många sätt kan påverka ditt liv. Särskilt människor som av egen kraft har förmågan att överleva i en värld full av naturens mångfald. 

- Hur många dumma regler och lagar det finns som hämmar landsbygdernas utveckling. 

- Hur statsministerns kansli är litet och att makten främst finns i att stadsministern ”teoretiskt sett” kan sparka ministrar och att ämbetet ger offentlig status. Varför skriver jag ”teoretiskt sett”? I en samlingsregering kan inte en stadsminister sparka ett annat partis ministrar utan att det blir regeringskris. Så är det i den verkliga verkligheten. 

Det viktigaste budskapen, kopplat till Sveriges idag största problem, ligger i ”kärleken till en plats”. Eller kalla det hemlängtan. 

Sverige är i desperat behov av en framgångsrik integrationspolitik. I den politiken är det viktigt att förstå att trots att många invandrare har det materiellt mycket bättre, och tillgång till skola och sjukvård, saknar många det de fortfarande kallar ”hemma”. En plats där de kände tillhörighet. Inkluderingspolitiken måste vara så inkluderande att våra invandrare även får en känsla av genuint hemma där de bor i landet Sverige. 

Min biologiska pappa kände sig vilsen när han besökte Jerusalem där han växte upp och även i Sverige. Så är det idag för väldigt många invandrare. Även om det alltid handlar om enskilda människors egen vilja är ett samhälles förmåga att inkludera av avgörande betydelse för att undvika växande utanförskapsområden. ”Utanförskapsområden” där många invandrare känner sig hyfsat ”hemma”. Jag bifogar i sammanhanget även en länk till gruppen Labyrints låt ”Välkommen hem” och som handlar om Uppsala. Lyssna på PM Nilsson och Labyrints låt, då kanske du bättre förstår vad jag skriver om.

https://sverigesradio.se/avsnitt/pm-nilsson-sommarpratare-2023

https://youtu.be/3t5DHYLlJrc

P.S Jag läste nyligen ett facebookinlägg av en invandrare som blivit svensk medborgare. Precis den positiva känsla och ödmjuka tacksamhet hon förmedlade borde vi kunna få alla som i vuxen ålder blir svensk medborgare att känna! Då har vi en fungerande integration och inkludering.

Den blomstertid nu kommer

Livets milstolpar
Idag firar min dotter skolavslutning för första gången som skolelev. Det är en stor milstolpe i livet. Många av livets upplevelser har fått speciella minnesplatser i hjärnan och skolavslutningarna är definitivt några av de starkaste. Varför är det så? Var det för att man var studietrött och såg fram mot några månaders lek och särskilt lek helt på egna villkor? Var det för att det var ett så vackert ögonblick när alla klätt upp sig, föräldrar var med, björkrisen prydde kyrkan och man sjöng den vackra sommarlåten den blomstertid nu kommer? "Den blomstertid nu kommer" är en fantastisk psalm som sprider värme och hopp. Jag ser fram mot 13:00 idag då avslutningsceremonin börjar : ). Än idag blir jag alldeles varm inombords när jag hör och försöker sjunga med till denna minnesrika psalm. Särskilt varm var jag när jag tog studenten och på riktigt gav mig ut i det spännande och mer ansvarsfulla vuxenlivet, det var en milstolpe jag gillade.
https://www.youtube.com/watch?v=iQedWsp8gls


Från hopp till hat
Vad är det som får människor att hata? Stora oförrätter och att man umgås i kretsar som förenklar sin världsbild genom att göra någon särskild grupp till demoner är sannolikt en stark grogrund till hat. Fattigdom tycks i sig inte vara ett tillstånd som leder till hat. Det är sannerligen tragiskt varje gång som någon människa tar sig rätten att döda och skada andra människor. I ett civiliserat samhälle ska vi kunna lösa konflikter på andra sätt och säkerställa rimlig levnadsstandard för alla. Utan tvekan blir man beklämd när en person som fått asyl och starkt stöd av Sveriges folk, och som är välutbildad, kan känna ett så stort hat mot det franska folket att han väljer att attackera människor med en hammare. I "bästa" fall visar det sig att denna man är psykiskt sjuk. Vi behöver mer tillit och hopp istället för rädsla och hopplöshet. Samtidigt går det inte att blunda för att oförrätte skapar starka sår hos människor. Tänk dig själv om det som hänt och händer i Syrien skulle hända i Sverige. Om ditt hem förstördes och marken togs över av andra, flera av dina närmaste mördats och lemlästats och dina möjligheter till att utvecklas utifrån din potential helt stannar av. Skulle du bära på bitterhet och hat? Skulle du svälja hatet eller skulle du låta det komma ut mot de grupper som du tycker haft störst skuld till att det hemska som drabbat dig? Mer kärlek! Mer gemensamma sånger typ "Den blomstertid nu kommer". Hopplöshet och hat måste brytas och hopp och inkludering skapas, så byggs en bättre framtid för alla.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Lr831/mannen-som-skots-i-paris-har-bott-i-Sverige
https://login.ntm.eu/pren/default.aspx?sn=UNT&meter=false&action=completerequest&redirect=http%3a%2f%2fwww.unt.se%2fnyheter%2fuppsala%2fuppsalalararen-jag-minns-honom-som-tillbakadragen-4673619.aspx&callback=http%3a%2f%2fwww.unt.se%2finc%2feprencallback.aspx&l=true

Kiss & festivaler

Nostalgi
Visst är det intressant och härligt vad många minnen musik och särskilt olika låtar väcker! Jag är helt övertygad om att du har låtar i ditt liv som har en stor betydelse och som du kan koppla till olika delar av ditt liv och särskilda tillfällen. På radion i morse hörde jag ett reportage om att rockgruppen KISS åter är påväg till Sverige på turné. Flera av deras största låtar spelades och jag blev tvungen att sitta kvar i bilen och lyssna. Härliga minnen från min barndom forsade över mig. Inte minst från klassens timme då jag, Anders, Perra och Patrik många gånger uppträdde som Kiss! Dom har tydligen kajkat runt i världen och spelat i över 40 år! Det är imponerande att de fortfarande lever. Framförallt Gene Simons som inte verkar leva sunt..... Gillar du en del av Kiss musik?

Festivaler mot graven
Det mesta kommer och går här på jorden. Så även festivaler. Peace & love festivalen har gått i konkurs. Bra eller dåligt? Vad tycker du? Enligt DNs artikel idag så tar storföretagande inom festivalsbranschen över enskilda människors stora engagemang och initiativ. Kostanderna och riskerna anses för dyra. Personligen tror jag att det är viktigt att man vet vad man gör om man arrangerar en festival. Att man har ett tydligt syfte och målgrupp. Om man har det är sannolikheten större av festivalen har lång livskraft. Om det kostar 15 miljoner kronor att få ett uppträdande av Bruce Springsteen så är det klokt att låta den typ av musik arrangeras av stora professionella organisationer.

I Uppsala satsar vi nu på en Fredsvecka - i musikens tecken. Det är nästan komiskt att Peace & love går i graven samma år som Fredsveckan -  i musikens tecken startas upp. I detta fall är det gratisarrangemang där ideella krafter kraftigt bidrar för att festivalen ska bli av. Eftersom det är gratis, samtidigt som kvaliteten på musikerna säkras, kan ingen publik vara kritisk. De ska få en positiv upplevelse. De kommer att få chansen att lära sig mycket om konfliktshantering. De kommer att få höra bra musik. Gratis. Besök gärna Uppsala mellan den 6/8--10/8 så ska du få uppleva att det går att skapa guld av luft.
http://www.dn.se/ekonomi/en-ny-festivalkarta-ritas-efter-konkurs