Visar inlägg med etikett klansamhällen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett klansamhällen. Visa alla inlägg

söndag 27 juli 2025

Misslyckad integration

Värderingar, samhällssystem och långsiktighet

I årets upplaga av Almedalen genomförde Uppsala kommun ett antal mycket bra seminarier/möten. Ett av dessa möten handlade om ”trygghet” och fokuset var på utanförskapsområden och sociala utmaningar. I mötet lyfte jag att en mycket bättre integration kräver ett bättre och aktivt värdegrundsarbete med fokus på invandrargrupper från väldigt annorlunda samhällen än Sveriges. En i övrigt väldigt klok paneldeltagare tyckte inte det var ett problem. Hon ansåg att typ alla hon träffade hade liknande värderingar som de flesta svenskar. Hon har fel. World Value Survey beskriver väl hur fel hon har. Om man inte förstår att vi tydligt måste jobba med värderingsfrågorna, och bättre beskriva vårt samhällssystem och dess syfte, kommer integrationen aldrig bli framgångsrik. Vi måste också vara övertydliga med att i Sverige gäller svenska lagar alla jämlikt. 

Sofie Löwenmark, Expressen, har förstått hur misslyckad svensk integrationspolitik är. Du som bryr dig, läs hennes artikel nedan. 

Statistikmyndigheten SCB mäter graden av integration genom registerdata om sysselsättning, boende, ekonomi, utbildning och några andra liknande parametrar. Med denna statistik läser politiker ut förändringar i integrationen mellan tidpunkter och bostadsområden, uppdelat på kön, ålder, utbildningsnivå och vistelsetid i Sverige. Och det styr sedan politiska beslut.”

Men statistiken kan inte svara på om integrationen är lyckad eller inte. För den som tar sina barn till en krigszon för att tvinga dem att leva under sharialagar, stöder terroristorganisationer, attackerar poliser i religionens namn eller förbjuder sin fru att arbeta är inte integrerad i Sverige, hur välutbildad, sysselsatt och bostadsförsedd han än är.”

Den misslyckade integrationen blottläggs effektivt av hederskulturen, som numera är ett omfattande samhällsproblem. Föräldrar som minutiöst kontrollerar sina barns liv, eller släkter som kollektivt övervakar en svärdotter, är inte integrerade oavsett inkomstnivå eller bostad. Den som har läst domar i hedersrelaterade LVU-ärenden eller brottmål vet att ett arbete inte hindrar en hedersförtryckare att slå eller gifta bort sin dotter. I vissa fall har det bara gett förövaren större handlingsutrymme.”

”Det numera imploderade Partiet Nyans kan också nämnas. Sydsvenskans granskning visade att var femte av partiets kandidater i Skåne spred grov antisemitism, hat mot shiamuslimer eller hyllade terrorism. Enligt SCB:s integrationsstatistik betraktas dessa personer ändå som framgångsexempel, att kandidera i val är nämligen en av variablerna man mäter. I december förra året gav regeringen SCB i uppdrag att ta fram en förstudie, som skulle undersöka hur man kan mäta annat än vad den fyrkantiga registerdatan visar. Fokus skulle ligga på demokratisk, social och kulturell integration.”

Problemen med integrationen är svåra att mäta – och långt svårare att åtgärda. Religiösa och kulturella normer är svårare att förändra än språk, utbildning och bostadsadress. Det räcker att se på sig själv för att förstå hur orubbliga de kan vara. Många som bott här i decennier lever i parallella samhällen där svenska värderingar inte ens står på önskelistan.”

En lyckad integration handlar självklart om sysselsättning och bostäder – men det mest avgörande är värderingsfrågorna.”

https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/ar-det-har-verkligen-lyckad-integration/

Uppsala och övriga Sverige måste lyckas mycket bättre med integrationen. Den största framgången är när alla som får vara här på allvar långsiktigt vill vara en positiv del av vårt unika samhällsbygge, att bidra i det. Sverige behöver en inkluderingsminister eftersom vare sig statsministern eller vice statsministern klarar att diva denna viktiga fråga. Det är korkat att underskatta de värderingsskillnader som tydligt beskrivs i nedan information från World Value Survey, WVS.

https://www.worldvaluessurvey.org/wvs.jsp

onsdag 8 juni 2016

Det egna ansvaret


Hur litet eget ansvar?

Är det kollektiva ansvaret en tillgång eller ett gissel när partier driver sin politik. Inom Sveriges regeringsarbete är det nödvändigt att en majoritet inom en riksdagsgrupp bestämmer hur dess representanter ska rösta. Eftersom regeringen fattar kollektiva beslut, det vill säga att alla ministrar måste rösta lika, blir annars handlingsförlamningen stor. Samtidigt kan man undra hur väljarna ska kunna lita på att personval har någon betydelse alls om ett parti hamnar i regeringsställning. Eller är det så att en person som personkryssats aldrig övervägs som ministerkandidat då hen sannolikt kryssats för en eller flera tydliga ställningstaganden? I praktiken kan hen inte ens rösta i linje med det som gett personkryssen som riksdagsledamot. Den personen måste helt enkelt bli en vilde. Helt klart är att partipiskorna viner kraftfullt mot personer som vill stå upp för det de tror på och som också kan vara en del av partiets av stämma beslutad hållning. Miljöpartiet fortsätter att ha stora bekymmer. Nu senast då 0-toleransens piska fått vina. Det blir intressant att följa väljarkårens dom över MPs intressanta väg framåt.. Kråksången kopplad till MP visar att det är mycket svårare att leda och att ta ansvar i verkligheten än att stå vid sidan om och bara tycka! Hoppas att många människor bättre lär sig hur verkligheten fungerar av det skådespel vi politiskt bjuds på varje vecka. 



Migrationspolitikens hållbarhet
Den migrationspolitik som regeringen för är inte förenlig med vad MP gick till val på. Långt ifrån. Socialdemokratiskt närstående LO gör nu ett intressant utspel om att den nuvarande tuffa migrationspolitiken måste bestå. Utmaningarna inom integrationsområdet ger sannolikt stöd för den inriktningen. Men hur kan MP fortsätta och regera i ett lag som sannolikt långsiktigt kraftigt inskränker MPs önskemål? Börjar det inte kännas som att MP helt förlorat hela sin själ i utbyte mot minsterposter? Jag måste säga att jag inte kan förstå hur någon person kan rösta på detta parti framöver. Gång efter gång sätter de regeringsmakten som viktigare än att stå upp för många av sina hjärtefrågor. Fortsätter detta politiska vansinne klarar de säkert inte riksdagsspärren efter nästa val. Men några av dem fick bli ministrar....



Klansamhällen


Integrationsutmaningarna är omfattande. Metoder för att lyckas bättre lyser med sin frånvaro. Bifogat några intressanta infallsvinklar om vilka utmaningar vi har inom integrationspolitiken. Onekligen kommer många av de som kommit till Sverige de senaste åren från klansamhällen. Det är inte oväsentligt att inse det och inkludera det ordentligt kopplat till kommande förbättringsförslag. I Sverige har det varit fult att tala om att många invandrare kommer från klansamhällen. Varför är det fult att tala om? Vem vinner på en sådan förnekelse? Klansamhället skiljer sig väldigt mycket mot det svenska samhället. Särskilt mycket skiljer det sig avseende den enskilda människans frihet. Om man vill bekämpa hedersförtryck på riktigt är det viktigt att förstå i vilket sammanhang den existerar och utifrån det hitta metoder för att i Sverige bekämpa den. I Sverige ska varje människa vara fri att utifrån egen vilja och förmåga gå sin egen väg, så länge den följer de lagar som gäller oss alla.



"Change"
Visst är det fantastiskt att Bernie Sanders fortsätter sitt kampanjande. "He is on a mission". Precis som Trump ses han, trots att han varit politiker ett tag, inte som en kraftlös marionett till den elit som många anser styr i praktiken. Jag är inte en av hans beundrare men jag beundras av hans energi och att han får energi av att försöka rädda en demokrati han anser har gått sönder. Många, särskilt yngre, håller med honom i USA. Om fler röstade i USA är jag säker på att han skulle vinna över Clinton. Men, men systemet är inte uppbyggt för att alla enkelt ska kunna rösta. Bra eller dåligt? Beror självklart på vem du frågar... Jag undrar hur han finansierar sin kampanj? Är det så läckert att det är typ "crowd funding" så finns ett hopp om att demokratin kan återupprättas på ett sätt där inte stöd av miljardärer eller partiapparater är nödvändigt för en kandidatur. Det är mycket oroande att västerländsk demokrati är i kris samtidigt som totalitära makter flyttar fram sina positioner. Hur kunde det bli så? Anser de mäktigaste i väst att demokratin inte är viktig att försvara längre?
http://www.dn.se/nyheter/usa-valet/hillary-clinton-vi-har-natt-en-milstolpe/