Till vad?
Är de stora filosoferna värda att lyssna till? Kan det vara så att ditt enskilda och unika liv kan bli bättre om du lyssnar och lär ordentligt av de stora filosoferna? Sokrates och många fler än han konstaterade att stora tillgångar är av ondo. Hur många har den insikten i materialismens tidevarv? Oavsett om man tycker att Buddha var en filosof eller en religiös ledare kom han till samma slutsats efter många varv av avancerat tänkande. Vem är mest fri? Den som är "kättrad" vid massor av tillgångar och maktpositioner eller den som har precis så att det inte går någon nöd på en och som inte känner sig tvingad att bete sig på ett eller annat sätt? Självklart är filosofiska perspektiv en sak och personliga egenskaper något helt annat. Själv tillhör jag typen som gärna tar på mig ansvar för att kunna vara med och påverka morgondagen mer än annars. Jag tillhör också typen som gärna jobbar med värdeskapande insatser ända tills den dag min kropp inte längre klarar av det. Samtidigt är jag inte typen som skulle ha fem bilar, tre hus och ett penthouse bara för att jag kunde ha det. Jag kommer alltid att leva sparsamt då jag bland annat anser att det både är ansvarsfullt ur ett miljö- och klimatperspektiv samt att jag känner mig mer fri. Hur tänker du?
I en värld där attraktiv arbetskraft och rika människor är särskilt välkomna i de allra flesta länder förutom i Sverige är det dock klokt att inse att ett samhälle måste vara attraktivt för även dessa människor. Utan människor som är attraktiva på arbetsmarknaden och med finansiella muskler blir ett samhälle fattigt. Det gynnar inga. Det är alltid klokt att bekämpa fattigdom men aldrig klokt att vara missunnsam mot de som av egen kraft skapat stora ekonomiska tillgångar. Tillgångar som i likhet med vad många gör i USA med fördel kan jobba för allas bättre genom stiftelser. Bill och Melinda Gates enorma stiftelse är ett mycket positivt exempel. Rotarys "slogan" "Beyond self" är mycket inspirerande. Gates stiftelse och Rotary hjälps på flera sätt åt runt om på jorden för att göra den till en bättre plats för människor att leva på.
Dagens besvikelse
De som ”religiöst” driver på för spårvagnssystem i södra Uppsala stad. Uppsala stad behöver tveklöst ett bättre kollektivtrafiksystem i framförallt de mest bebodda stadsdelarna. Ett kollektivtrafiksystem som är kapacitetsstarkt. I Uppsala drivs dock frågan miljöpartistiskt ”religiöst” att det ska vara spårvagnar. Det är ett ointelligent förhållningssätt till den enskilt största investering Uppsala kommun någonsin gjort. En spårvägslösning i Uppsala, enligt förslag, uppskattar jag minst kommer att kosta 7 miljarder kronor. STORA delar av det ska finansieras av Uppsalaborna. Precis som i nedan artikel om den okloka höghastighetsbanan kommer ett lokalt Uppsalaspår bli mycket dyrare än nu uppskattas när verkligheten längs sträckan blir känd. Inte minst riskerna med pålning i mycket viktiga vattentäktsområden.
”De nya banorna för höghastighetståg riskerar att bli betydligt dyrare än väntat. Kostnaden för första delen kan enligt Trafikverket öka med 10 miljarder kronor. Trafikforskare hävdar att fördyringen påverkar hela det stora järnvägsprojektet.”
”Planerna på att bygga ny järnväg för höghastighetståg mellan Stockholm-Göteborg/Malmö har drabbats av ett rejält bakslag. Den första delen av banorna, Ostlänken mellan Järna och Linköping, ser nu ut att bli betydligt dyrare än väntat.”
”Trafikverket har tidigare räknat med att den 160 kilometer långa sträckan ska kosta 54 miljarder kronor att bygga. Nu finns det risk för att kostnaderna drar iväg mot 64 miljarder.”
Dagens stjärna
Widar Andersson.
Ja, suck! Hur länge har jag inte argumenterat för att svensk hållning i tiggerifrågan både är inhuman och inte sätter individernas bästa i fokus. Fegt och korkat.
”"I grunden tycker jag att riksdagen borde fatta ett beslut om tiggeriförbud i hela Sverige, men när inte det går tar vi ansvar för Katrineholm", sa kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) till SVT i samband med att beslutet togs.
Göran Dahlström har rätt. Regering och riksdag borde inte ha suttit med armarna i kors under alla dessa år då tiggeriet fått återetablera sig i stora delar av Sverige. Under den socialpolitiskt fördummande parollen "Man kan inte förbjuda fattigdom" har just gatunära fattigdom och i många fall extrem utsatthet uppmuntrats att slå rot utanför snart sagt varje liten butik och köpcentrum i landet.”
