Informationsåldern

Perspektiv och handling
Igår deltog jag i en debatt om tiggarna arrangerad av Uppsala universitet, invigningstalade på ett nytt konstgalleri och var på 50-års fest. Tre helt olika sammanhang. Tre helt olika samlingar av människor med en stor variation av åsikter. Människor med lång bakgrund i Sverige, människor med stark anknytning till Kina, Afghanistan, Rumänien, Palestina, Finland och säkert fler samhällen. Samtalen om tiggeri och under 50 års festen exemplifierar väl hur vi människor i verkligheten ser, upplever och tycker väldigt olika om en och samma sakfråga. Det är både spännande och frustrerande. Spännande om olika välgrundade argument respektfullt kan öka sannolikheten att kloka slutsatser dras. Frustrerande när vissa bara använder känsloargument eller mentalt helt sitter fast i någon ideologisk eller religiös låsning. Särskilt tiggeri samtalen och kvällens samtal om skolpedagogik och betyg bekräftar behovet av strukturerade samtal, vetenskapliga fakta och behov av potenta beslutsfattare.

På insändarsidan i dagens UNT kan vi ta del av intressanta tankevurpor från Socialdemokraternas ledare i Uppsala. Självklart skyller hon kommunens dåliga ekonomiska situation på särskilt Moderaterna. Hon skriver om att de nu tar ansvar och genomför svåra prioriteringar... Vi får se vad som händer och hur bra kommunens ekonomi förbättras de kommande åren. Avslutet på insändaren lyder "vår huvudfokus kommer vara på att sätta jobben och tillväxten först -det är så vi klarar både ekonomin samt skolan och välfärden". Oj, oj, oj...... det kommunen själv främst kan påverka är kostnaderna, driva kvalitetsarbetet kopplat till egna tjänster och att minska hindren för tillväxt. Socialdemokraternas avslut SKRIKER ut att den nödvändiga kostnadsanpassningen inte kommer att genomföras. Håll med om att det också är intressant att S fokuserar på tillväxt samtidigt som de leder Uppsala med två tillväxtfientliga partier.... Och Cweijmans ledare bifogad nedan, om kommuner som drar på sig allt mer kostnader för dyra kommunikationsavdelningar, stämmer utmärkt med Uppsala under Socialdemokratisk ledning. Vi får se hur det går.

Nu är en mycket orolig tid. Angela Merkels kraftiga svängningar i hur Tyskland bäst hanterar Folkvandringsutmaningarna visar hur komplext och svårt det är nu att försöka leda ansvarsfullt. Det finns lika många verklighetsuppfattningar som det finns människor på jorden. Många människor kommer aldrig att se och uppleva en liknande verklighet. Ibland kopplat till bildnings och erfarenhetsskäl. Ibland enbart kopplat till ideologiska eller religiösa låsningar. Den person eller det parti som lyckas bäst med att beskriva en trovärdig verklighet och en väg mot en ljusare framtid kan samla många. Många som kan samlas kan skapa något fantastiskt tillsammans. Många som är splittrade och oroliga leder inte mot något gott för någon. I Uppsala erbjuder Centerpartiet en verklighetsbeskrivning som många tycks dela. Vi har också en konkret politik som erbjuder en ljus framtid för Uppsalas befolkning. Vi får se hur bra vi lyckas nå ut med det till Uppsalaborna. I en tid där vi drunknar i information är det inte lätt för politiska partier att nå ut med sina budskap. Hur viktigt tror du det är med en tydlig vision för samhällsutvecklingen?
http://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-forintelsen-borjade-i-ett-modernt-samhalle-det-kan-handa-igen/
http://www.expressen.se/nyheter/vad-ar-det-som-hander-i-sverige/
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2974203-alice-teodorescu-upp-till-kamp-kinberg-batra-
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.2974320-cwejman-journalister-graver-sin-grav
http://www.dn.se/nyheter/varlden/merkel-alla-maste-atervanda-nar-krigen-ar-slut/
http://www.gp.se/nyheter/vastsverige/bohuslan/1.2975241-kraftig-brand-pa-camping-vid-flyktingboende

Fram med kniven

Ekonomi i balans

Ingen har väl missat att Uppsala är en test på hur bra ett matriarkat i Sverige fungerar. Det är intressant och jag är helt säker på att nytänkande är nödvändigt för att vi ska klara att försvara och utveckla vår generella välfärd. Många av oss män tycks ha väldigt svårt att ur ett ledarperspektiv tänka och agera utifrån modern teknologi och utifrån en tid där nätverkande är viktigare än någonsin för framgång. Putin är ett utmärkt exempel på gammelmakttänk. Och en mycket kompetent ledare som gör come-back är Kerstin Westholm, tidigare Landstingsdirektör och nu tillfällig Landstingsdirektör (även om jag blir förbannad över slöseriet med skattepengar när avgångsvederlag travas på hög). Hon är dessutom väldigt trevlig.
http://www.unt.se/uppland/uppsala/hon-blir-bas-for-landstinget-3601450.aspx

Att leda är att ta ansvar. I vart fall om det man leder ska utvecklas hållbart. Att ta ansvar innebär också att då och då fatta svåra och jobbiga beslut. Jag är lite imponerad av Caroline Andersson (S kommunalråd och ordförande för stora delar av kommunens budget), som direkt vid makten driver fram besparingskrav som är nödvändiga inom gymnasieskolan. När antalet elever minskar måste självklart kostnadskostymen krympas. För de flesta politiker tycks det bara vara tidigt på en "säker" mandatperiod som tuffa beslut fattas. Neddragningar riskerar ju att leda mot förlorade röster och impopularitet... Caroline visar tydligt att hon kan och vågar att leda. Hon är nog centerpartis om man skrapar på hennes S yta!
http://www.unt.se/uppland/uppsala/nytt-stalbad-for-gymnasiet-3595356.aspx

I Uppsala har vi två väldigt kompetenta, ambitiösa och drivna kommunalråd som tidigare satt i ledningen för Äldrenämnden. Båda är unga och båda har tränat mycket på retorik m.m mot varandra de senaste åren. Och båda kommer sannolikt att i olika ledande roller göra stor politisk nytta under många år framöver. De heter Ebba Busch-Thor och Caroline Andersson. För att försöka närma mig deras klass är jag nu aktiv i Äldrenämnden då den tycks fostrande. Eftersom Caroline både lärt sig och bidragit inom äldreomsorgsområdet och nu leder hela utbildningsområdet i Uppsala kommun tror jag att hon blir Uppsalas nästa minister i en regering för AB Sverige. Varför inte Statsminister? Det är dax för Löfvén att lämna! Och Annie Lööf kan vara lugn, jag följer inte i Ebbas och Carolines önskespår om att vilja bli partiledare. Trots att jag heter Hanna.