Utanförskapets röster
Finns något eller några partier som är bättre på att företräda de många olika människor som lever i våra utanförskapsområden? Hur mycket gemensamt har alla dessa människor? Många talar arabiska. Många har svaga kunskaper i svenska. Många har kulturspänningar inom familjerna mellan de yngre och de äldre. Många är bidragsberoende. Många bär kvar på konflikter mellan folkgrupper från sina tidigare hemländer. Många kommer från samhällen som mer eller mindre är uppbyggda med klanstrukturer. Ja, vilket eller vilka partier är bäst på att företräda dem? Vissa tycks tro att ett nytt islaminriktat parti är bäst. Det tror inte jag. Inte minst på grund av alla splittringar mellan olika muslimska grupperingar tror jag vi slipper ett framgångsrikt religiöst inriktat parti i det sekulära Sverige.
Tyvärr tror många som lever i utanförskapsområden att Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna är deras bästa företrädare. Dessa partiers offerkoftetänk och ständiga bidragstänkande attraherar tyvärr kortsiktigt många. Det är dock bara kortsiktigt tänkt eftersom ett växande bidragsberoende bland vår befolkning kommer att leda till nyliberalers dröm att bidragssystemet kollapsar. Min övertygelse är att kloka människor i Utanförskapsområden röstar på partier som bland annat erbjuder en konkret stark integrationspolitik med tydliga förväntningar, krav och aktivt stöd för att ge alla våra invånare hopp och att på allvar känna sig inkluderade i vårt gemensamma svenska samhällsbygge.
Expressens ledare beskriver tyvärr en Socialdemokrati som inte tar ansvar för att det svenska samhället ska utvecklas ekonomiskt hållbart. Bidragen måste ner och det måste alltid löna sig att arbeta.
”Fram till 2070 kommer andelen äldre i Sverige att öka kraftigt samtidigt som andelen personer i arbetsför ålder minskar. Färre ska försörja allt fler. Det är en allvarlig situation som kräver mogna politiker som vågar argumentera för varför hela samhället tjänar på en politik som belönar arbete. Socialdemokraterna har tyvärr inte visat sig vara uppgiften mogen.”
https://www.expressen.se/ledare/arbetarepartiet-s-valjer-bidragslinjen/
Håkan Boström, GP, skriver klokt om hur Vänstern vill försöka vara ”förorternas” röst inom politiken. Och det är inte bara Uppsala som skräpas ner med ”vänsterkonst”. Skillnaden med Göteborg är att i Uppsala får vi vänsterpropaganda i finrummet medans där drabbas befolkningen i utanförskapsområdena.
”Vid Vårväderstorget i Biskopsgården möts man av en ännu större muralmålning som tillkommit i kommunens regi. Den föreställer bland andra, Malcom X, Olof Palme och den palestinska socialisten och terroristen Leila Khaled. Detta blandat med radikala budskap om att ”hata förtrycket” och medvetet dubbeltydiga slogans som ”sluta sjunga, börja svinga”. I det fallet kom initiativet till målningen, 2013, från den ökända förortsgruppen Pantrarna, enligt den då anlitade konstnärlige ledaren.”
”Av någon anledning anses det som något självklart att yttervänstern ska få ta det offentliga rummet i anspråk i Göteborgs utsatta stadsdelar. Stadens makthavare verkar inte se något problematiskt med att invånarna där får extremvänsterns världsbild slängd i ansiktet oavsett de vill det eller inte. Lika självklart verkar det vara att det ska ske på skattebetalarnas bekostnad.”
”Det brukar heta att politiken ska hålla ”armlängds avstånd” till den offentliga konsten. Det är en gammal princip från tiden när konstnärer målade abstrakta högmodernistiska skulpturer utan några som helst politiska undertoner. I praktiken har denna neutralitet sedan länge blivit ett sätt för politiska aktivister på yttersta vänsterkanten att kunna kringgå demokratiskt beslutsfattande om det offentliga rummet. Den politiska propagandan kallas helt enkelt för konst oavsett dess estetiska kvaliteter. Yttervänstern bryr sig förstås inte om konstens oberoende utan är tvärtom ofta mycket snabba med att riva ned och vandalisera budskap de ogillar.”
”Naiviteten, sympatierna och undfallenheten kring hur ”kultur och konst” missbrukas till att ge yttervänstern och ibland ännu värre grupper dominans i offentligheten måste få ett slut. Från statliga myndigheter och kulturinstitutioner ned till kommunala nämnder. Den nuvarande ordningen är en förolämpning mot alla vanliga medborgare som tvingas vara med och betala kalaset - och ett rent hån mot de skötsamma medborgare som bor i dessa områden, de som är extra utsatta för den antisociala kultur som yttervänstern försvarar, de som dagligen tvingas leva med att extremister tagit sig rätten att symboliskt företräda dem.”
https://www.gp.se/ledare/hur-yttervänstern-tog-sig-rätten-att-bli-förortens-röst-1.54031917
Även Alice Teodorescu skriver läsvärt i Expressen om hur vi drabbas av vänsterpropaganda i det offentliga rummet och att det trots mycket tal om "den fria konsten" bara gäller när konsten ger uttryck för vissa åsiktsriktningar.
”För trots att vi lever i en tid där oron för radikal högerpopulism är stor, där kritiken mot utvecklingen i länder som Ungern och Polen är återkommande, tycks det råda en slags selektiv blindhet när det kommer till att se bjälken i det egna ögat. Märkligt nog är det inte den politiska styrningen i sig som uppfattas som problematisk utan vem som ansvarar för den. Det beror på att avsändaren har kommit att bli viktigare än budskapet. Politisk styrning av den fria tankens kommandohöjder betraktas som ett hot först när rådande maktstrukturer riskerar att utmanas. Men vad spelar det för roll om det är regeringen 2021 eller Högerdemokraterna 2045 som agerar, oavsett bevekelsegrund, om utfallet – det vill säga långtgående politisk styrning – blir detsamma?”
Gång efter gång har vänstertänk visat sig mycket skadligt för invånare som drabbas av det tänkandets politik i praktiken. Idéerna är inte i samklang med vetenskapens slutsatser inom beteendevetenskapen. Rättvisa och en rimlig fördelning av de värden ett särskilt samhälle skapar kan bäst tjäna alla samhällets invånare inom ramarna för en marknadsekonomi. Klok fördelningsekonomi är också en del av en klok och hållbar marknadsekonomi. Sverige behöver en omfattande bidragsreform. Antalet bidragsformer måste kraftigt reduceras och det måste alltid vara en påtaglig skillnad ekonomiskt för den som arbetar jämfört med den som lever på bidrag. Gör om! Gör rätt! Uppsala och Sverige kan mycket bättre än nu! Rösta aldrig på partier som ständigt vurmar för en massa bidrag. Långsiktigt förstör det främst för dem av våra invånare som är starkt i behov av nödvändiga bidrag.
