Har västmänniskan blivit bortskämd?
”Som man bäddar får man ligga”. Den som bäddar sin egen säng rutinmässigt och noggrant får både ett vackrare rum när inte sömn är på agendan och en skönare sovplats när den stunden kräver sin plats. Den som ”rättar mun efter matsäck” klarar sig nästan alltid långsiktigt bättre än de som ständigt försöker maximera ”här och nu”. I vår närmaste värld får vi alla oftast brutalt ta ansvar för våra handlingar. Nu slår den allt sämre svenska ekonomin in med stor kraft. Beslut som du och jag inte kunnat påverka slår kraftigt in i allas privatekonomier. Inte ens 40-talisterna i Sverige kommer undan. Farligt billiga pengar allt för länge, ränteavdrag som inte avvecklats, statliga köp av privata obligationer, en misslyckad migrationspolitik och en ansvarslös energipolitik slår nu stenhårt in i våra plånböcker. Och inte minst bankerna hjälper till att elda på inflationen genom 20 procentiga avgiftshöjningar.
I samtal med framgångsrika personer födda på 20-, 30- och 40-talet framgår det tydligt att de vuxit upp i delade rum med flera syskon, utbildat sig, jobbat mycket och det fanns inget bidrags- och försäkringssystem i närheten av dagens. Ekonomier som inte växer kan inte fortsätta att leva som tidigare, eller bara fortsätta belåna sig för att leva flottare än man har prestationsförmåga till. Varje sådant offentligt lån kan beskrivas som att människor nu konsumerar och våra barn får betala. Det extremt lånefinansierade konsumtionssamhället har spårat ur.
I denna nya verklighet finns också allt för många människor som blir kränkta för minsta lilla. Det finns människor som inte har hög prestationsförmåga. Det finns också människor som saknar förutsättningar för att jobba. Människor som får bidrag finansierade av dem som jobbar, eller av lån. Så är det. De har dock på relativt kort tid blivit väldigt många fler än förr trots att tillväxten per person i Sverige länge varit på plus. "Trots" kanske är fel ord, det kanske är på grund av den långa tiden av generell välståndsökning, och generösa sociala system, som vi har så många bidragsberoende? De nya tuffare tiderna "ritar nog om kartan". Det är ohållbart med för många vuxna som inte bidrar trots att de har förmågan. Och en arbetsplats är just en arbetsplats där man ska utföra de uppdrag arbetsgivaren betalar en för att utföra, inget annat. Hur svårt kan det vara.
Att massor av människor slussas mellan socialtjänst, A-Kassa och Försäkringskassa duger inte. Det är hög tid att samordna dessa myndigheters insatser mycket mer för att både sätta individens bästa i centrum samt för att få stopp på skyfflandet mellan dessa verksamheter för att kortsiktigt uppvisa önskad statistik. Personer som inte fungerar på den reguljära arbetsmarknaden måste istället för att bollas runt mellan system få uppdrag i särskilda anställningar som har liknande ersättningsnivåer som försörjningsstöd. Kan kallas medborgarlön. Allt annat är långsiktigt ohållbart. Hur kan det inte vara självklart för nästan alla? Svensk ekonomi kan inte friskna till om inte fler arbetsföra försörjer sig själva och produktiviteten ökar. Och detta i ett läge då automatiseringen bara ökar för att maximera produktiviteten och sänka dyra arbetskraftskostnader. I programmet ”På Spåret” säger de: ”Vart är vi påväg?”. Om inte bl a stora rättvisa bidragsreformer genomförs går vi mot ett samhälle med minst 25 procent invånare som är fattiga och som inte kan få samma ”samhällskontrakt” som de som långvarigt betalar skatt. Tiden för ”gratisluncher” är över. Krass nationalekonomi talar för det.
Våra sociala försörjningssystem är till för dem som verkligen är i behov av dem för att de inte har någon förmåga att jobba eller på andra sätt försörja sig. Det är inte till för andra. Och systemen är inte till för att olika myndigheter ska skyffla "Svarte-Petter" emellan sig. Nedan citerad miljardär, DagensP.S, oroar sig för kapitalismen. Jag oroar mig för våra svagaste invånare i behov av andras generositet. Jag vill att våra svagaste utan egen arbetsförmåga ska kunna få en anständig lägsta levnadsnivå. Det är snart inte en självklarhet.
”Socialismen som fått folk att tappa motivationen att arbete, enligt Marcus. Ingen jobbar, ingen bryr sig”, är vad det socialistiska tänkandet lett till, enligt veteranen.”
””Ge mig bara. Skicka mig pengar. Jag vill inte jobba – jag är för lat, jag är för tjock, jag är för dum”, är vår attityd idag enligt Marcus. Marcus startade tillsammans med Arthur Blank Home Depots två första butiker i Atlanta, Georgia, 1979.”
Ja, ja.. jag har sagt det förr. ”Nästa kris blir kraftfull”, eftersom ekonomin misskötts så länge med farligt låga räntor, statliga köp av företagsobligationer och fortsatta låneavdrag. Att Sveriges riksbank tycks ha lyckats sämst inom EU är intressant. Att EU i somras prognostiserade att Sverige i år får EUs lägsta tillväxt imponerar inte. Och nyligen gick Konjunkturinstitutet ut med att Sverige 2023 sannolikt får negativ tillväxt. Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att Kylberg, Gyll och Hanna fått allt för rätt. Andreas Cervenka summerar det svenska misslyckandet väl i en krönika i Aftonbladet.
Hur vänder vi den negativa utvecklingen? Skolan och forskningen måste nå världsklass. Innovationsförmågan och företagsamheten måste kraftigt stärkas. Principen ”Gör din plikt, kräv din rätt” måste åter bli självklart. Det är inte kränkande att kräva mätbara motprestationer för bidrag.
