Mycket demokratiskt bekymmersamt
Hur många gånger har det svenska skattesystemet ändrats under de senaste femtio åren? Vilka har tydligt gynnats av förändringarna? Hur ofta har pensionssystemet förändrats de senaste femtio åren? Vilka har framförallt gynnats? Nu agerar regeringen mycket illa kopplat till önskemål om revideringar av pensionssystemet. Under Löfvens styre utvecklas också regeringsmakten mer korrupt och inkompetent. Inkompetensen kände jag väl till men det Expressens ledare beskriver nedan är i min värld skäl nog för ett nyval. Och förslaget om att förbjuda dumhet kopplat till den så kallade förintelsen är inte rätt väg att gå. Det finns stor förbättringspotential kopplat till hur vår demokrati idag fungerar i Sverige.
”M, KD, C och L beskriver arbetet i den parlamentariska pensionsgruppen som ohållbart sedan Shekarabi tog över som ordförande. Bland annat ifrågasätter de att ministern utan deras kännedom har börjat utreda en höjning av den så kallade pensionsavgiften. Men det är inte bara solokörningen som är problemet – utan också formerna för den. Expressens Filippa Rogvall rapporterade på torsdagen att den arbetsgrupp inom socialdepartementet som har fått i uppdrag att titta på pensionsavgiften ska ledas av konsulten Petter Odmark från PR-koncernen Reform Society. Han har direktupphandlats av Regeringskansliet till en kostnad om 615 000 kronor.”
”Avslöjandet sätter ljuset på hur utredningsväsendet har misshandlats under Stefan Löfvens tid som statsminister. Det är visserligen länge sedan som regeringar i princip bara lät opolitiska ämbetsmän, höga jurister och renodlade specialister agera utredare. Men under Löfvens ledning har man gett påfallande många utredningsuppdrag till personer som står regeringen nära.”
”Det är oroande. När regeringen inte håller rågången mellan politik och förvaltning finns risken att utredningar och underlag börjar betraktas som vilka politiska inlägg som helst.”
"Det allvarligaste med pensionsuppdraget är dock hur omdömeslöst regeringen agerar i umgänget med konsulter och lobbyister. Petter Odmark har tidigare varit analyschef på socialdepartementet och kan säkert pensionsfrågorna mycket väl. Men hans oberoende kan ändå ifrågasättas. Reform Society har tidigare bland annat utformat kampanjer åt Socialdemokraterna. Nu fakturerar S-regeringen samma byrå för att leda arbetet med att ta fram underlag till en framtida pensionsreform. Petter Odmark ska dessutom bara arbeta 40 procent åt socialdepartementet. Vet regeringen vilka intressen han fakturerar under övrig tid?Den nära historien avskräcker i det avseendet. I oktober i fjol överlämnade Alf Karlsson – tidigare statssekreterare åt MP-ministern Peter Eriksson och till vardags konsult på public affairs-byrån The Labyrinth – en utredning om innovationsstöd till regeringen. Bara en dryg månad senare skrev samme Karlsson rapporter och debattartiklar som gav stöd åt den kinesiska regimen i striden om Huaweis vara eller icke vara i svenska 5G-nät. Vem som betalade är fortfarande okänt."
"Svängdörrarna mellan Regeringskansliet och lobbyistbyråerna får Sverige att framstå som en bananstat.”
https://www.expressen.se/ledare/i-bananstaten-sverige-far-konsulter-utreda-s-loften/
Hur borde vi minska en del av problemen ovan? Det finns gott om förslag i de senaste årens demokratiutredningar som inte lyssnats till. Några exempel nedan:
Nolltolerans mot personer som är jäviga.
Registrera alla kontakter mellan lobbyister och ledande politiker.
Acceptera bara utredningar under ledning av personer som godkänts av både styre och opposition.
Det finns gott om systemfel inom det svenska demokratiska systemet. Ett är att vi bara har val vart fjärde år och att vi inte separerar på kommun och riksdagsvalet. Ett annat är att partierna får för höga partibidrag. En konsekvens av det är bland annat partiernas svaga legitimitet då de har väldigt få partimedlemmar.
I min bok ”En stund på jorden” skriver jag bland annat om den sektliknande kulturen inom Centerpartiet som jag starkt ogillade. ”Anniekulten”. Den boken bidrog säkert till min uteslutning. Den lyfte också hur jag ogillade den odemokratiska hanteringen av SD, hur jag tydligt tog ställning för att Sverige driver en ansvarslös migrationspolitik och en misslyckad integrationspolitik. Nedan skriver Ann-Charlotte Marteus, Expressen, läsvärt om denna sekt som börjar få sprickor i sin fasad.
”I början av 1980-talet var festen över och det stora medlemstappet tog vid. Socialdemokraterna hade mer än en miljon medlemmar 1979 – med hjälp av LO:s kollektivanslutning - nu är de färre än 100 000. Centern hade 141 000, i dag är de 26 000. Och det är ändå gamla folkrörelsepartier vi talar om. Miljöpartiet har runt 10 000 medlemmar och är därmed jämnstort med Riksförbundet sällsynta diagnoser.”
”Vad händer med partier när de krymper? De blir förstås fattigare när medlemsavgifterna sinar. Det har partierna löst genom att bevilja sig själva väldiga statsbidrag. Vilket i sin tur gör att de kan strunta i att ragga medlemmar. Däremot kan de anställa en massa partifunktionärer och köpa tjänster av PR-byråer och liknande. Politiken professionaliseras, politiker blir en klass i en egen liten värld.”
”Det låter ju lite sektartat och allmänt illavarslande, för att inte säga akut miljöpartistiskt. Men vad gör man åt saken? Ska man kämpa för att öka deltagandet i partier?”
När vi ändå talar om demokratiska problem måste förslaget om att förbjuda förintelseförnekelse lyftas. Det är tveklöst historielöst och okunnigt att förneka många av historiens försök till utrensningar av olika folkgrupper. ”Förintelseförsök” av judar, romer, kommunister, politiska meningsmotståndare, homosexuella, utvecklingsstörda med flera gjordes av Nazi Tyskland. Turkarna slaktade miljoner armenier. Röda Khmerernas folkmord mot oliktänkande i Kambodja. Massmorden mot tutsier i Rwanda. Och så vidare. Människan har gjort mycket fantastiskt men också många hemskheter genom vår vandring på jorden. Om det politiska ledarskapet och rättssystemet gör det de ska finns redan idag legala möjligheter att bestraffa hets mot folkgrupp och till exempel olika former av antisemitism. Både Ann-Charlotte Martéus, Expressen, och Adam Cwejman, GP.
”Inför valet 2018 fick Stefan Löfven frågan om hans regering tänkte erkänna folkmordet på armenier 1915, i nuvarande Turkiet. Han svarade: ”Regeringen har inte någon plan på det, nej. Däremot måste vi fördöma det som skett och lära av historien.” Men den kloka strategin förslår alltså inte när det gäller Förintelsen. Här behövs ett förbud. Det är svårt att förstå hur regeringen tänker. Och svårt, faktiskt, att inte cyniskt ana ugglor i mossen.”
”Om Morgan Johanssons första argument hade varit att inget judiskt skolbarn ska behöva höra diskussioner i klassrummet om huruvida Förintelsen ägde rum, skulle det åtminstone ha tytt på att S var redo att ta tag i svenska samhällsproblem och egna underlåtenhetssynder.”
”Att börja förbjuda idiotiska, obehagliga åsikter och teorier är en halkig väg att ta in på. Assyrier och andra berörda grupper i Sverige kommer rimligen undra varför det i så fall ska vara lagligt att förneka folkmordet 1915. Och det finns säkert en grupp X, Y eller Z som tycker att vissa skildringar av deras historia är felaktiga och sårande, låt vara att Förintelsen är en ojämförlig katastrof, unik i omfattning och ondskefullhet.”
”Att hålla minnet vid liv av gångna händelser är en kollektiv process. Genom utbildning, forskning och kultur görs det förflutna närvarande i samtiden. Blandar man in lagar och politik i det hela gör man våld på den processen – minnet formaliseras och görs beroende av den politiska makten. Idag ett förbud mot förintelseförnekelse, imorgon ett förbud mot något helt annat.”
”Det huvudsakliga problemet här är inte ett marginellt randfenomen som förintelseförnekarna, utan att en svensk regering vill politisera det förflutna. Justitieministern har missförstått problemet. Att det finns dårar som förnekar att Förintelsen har ägt rum är inte en politisk fråga. Det går nämligen inte att utrota dumhet med hjälp av lagstiftning.”
https://www.gp.se/ledare/ett-förbud-mot-förintelseförnekelse-är-en-usel-idé-1.44974367
I dagens riksdag har många riksdagsledamöter inte ens moralen att inte fuska med arvoden och allt för många har låg närvaro på viktiga demokratiska möten. Att resultaten kopplade till beslutsärenden är kända innan kommunfullmäktige och riksdagen är inget acceptabelt argument för att inte närvara och LYSSNA på vad andra företrädare säger. Kanske kan man då fatta att det egna partiet är snett ute och behöver ändra sig. Att lyssna är farligt underskattat idag.
https://sverigesradio.se/artikel/skarpta-regler-for-riksdagspolitikers-ersattningar
