Låt pragmatismen råda
Det är ingen skattesänkarregering som styr Sverige. Skattepolitiken imponerar inte. Särskilt inte när Sveriges regering styrs av ett parti, Moderaterna, som säljer in sig som skattesänkarpartiet. Ideologiskt obegripligt att Moderaterna låter ett redan högt skattetryck öka. Varför höjer de inte grundavdraget? Varför sänker de inte skatten på sparande? Även om staten efter många års misskötsel investerar kraftigt i elnätet, kärnkraften, tågnätet och försvaret måste enskilda svenskar få behålla mer av sina intjänade pengar. Tidningen Näringslivet skriver läsvärt om hur dåligt regeringen sköter skattepolitiken. Moderaterna kanske agerar pragmatiskt? Det tycker inte jag. Vi betalar redan väldigt mycket skatt. Att staten misskötts länge är uppenbart men höjda skatter för att kompensera många års skatteslöseri och extremt dåligt underhåll av viktiga tillgångar är inte ok. Det måste löna sig bättre att arbeta i landet Sverige.
”Regeringen gick till val på ett ”skattehöjarstopp”, men hittills har det i flera fall blivit tvärtom.”
https://www.tn.se/ekonomi/33614/lista-har-ar-skatterna-som-smyghojs-svart-forsta-logiken/
Widar Andersson är en klok sosse som är mer pragmatisk än ideologisk. När Moderaterna lärde av Socialdemokraterna fick de ett starkare folkligt stöd. Många svenskar är pragmatiska, inte ideologiskt fastlåsta. I nedan ledare i Folkbladet refererar han till en trovärdig sosse, Ingvar Carlsson. Han skriver:
”Den socialdemokratiska ideologin är "hållfast" just därför att den är föränderlig. Det "svartvita" i tillvaron får högern och vänstern stå för. Socialdemokraterna tänker på ett annat sätt. När partiet mår bra; måste jag tillägga. Sedan SD etablerade sig som ett stort parti på riksscenen har S faktiskt inte mått så bra. I sin jakt på ett fungerande förhållningssätt har S mer pendlat mellan vänsterns och högerns svartvithet istället för att odla sammansatthetens mångbottenhet: Konfrontationer överflyglar sansade samtal.”
”Partiprogrammet och kongressen 2025 behöver ta tag i det här problemet med öppna ögon. Som Mauricio Rojas (18/2) klokt skriver i ett inlägg på SvD:s ledarsida så står politiken och Sverige i närheten av ett vägskäl. Ska vi fortsätta på de sjunkande förväntningarnas missnöjesmotorväg eller ska vi våga oss in på vägen där de stigande förväntningarnas missnöje vill se resultat? En väg där inte problemen förnekas men där heller inte det Sverige som var står i vägen för det bättre Sverige som ska bli.”
Hittills har sossarna inte lyckats bra med att nutidsorientera vad deras sociala demokrati innebär och hur den rimligt rättvist ska finansieras. Att acceptera stora volymer snyltare är socialt ohållbart. Och hur tänker de sig att äldreomsorgen ska klara sitt behov av kompetens och finansiering, utan att höja redan allt för höga skatter? I kommunen och regionen har Utvecklingspartiet demokraterna politiken som leder oss alla, förutom snyltare och kriminella, mot en positiv framtid. Att höja ett redan mycket högt skattetryck på låg- och medelinkomsttagare försvagar bara våra unika svenska samhällen. Det är omprioritering av begränsade resurser som krävs. Det kräver politiskt mod.
