Varje tids skönhetsideal
Skönhetsideal förändras. Länge var det vita smala personer som i reklamen lyftes fram som stereotypa skönhetsideal. Nu är det befriande mer spritt både vad gäller kroppsform och etnicitet. Om hundra år kanske det bara är medelfylliga kineser som är reklampelare.... (lite ironisk är jag). Inte minst kommersiella intressen och egon ligger bakom att smakerna förändras. Det kommersiella perspektivet handlar om att återkommande få människor att konsumera nytt. De ekonomiska hjulen ska snurra. Ego perspektivet är ofta kopplat till någon driven entreprenör eller en mer eller mindre excentrisk designer. Det gäller inom klädmarknaden, fordonsmarknaden, smyckesmarknaden och så vidare. Inte minst gäller det inom byggmarknaden där många arkitekter och beställare vill lämna "märken" efter sig. Inget konstigt med det om man kan lite om beteendekunskap. När personer gör sina inköp görs det utifrån den image man vill förknippas med. När stora fastigheter byggs har det dock ett stort allmänintresse. Personligen tycker jag att olika är intressant och berikande. Samtidigt anser jag att till exempel staden Uppsala ska ha en viss särprägel, identitet, som alltid bärs med och utvecklas i ny bebyggelse. Och jag tycker inte om att område efter område byggs i väldigt lika utformning, det är miljonprogram och kommunismbyggen enligt mig.
Jag tycker att arkitekturupproret är ett bra initiativ. Det är allt för mycket av det som idag byggs som är allt annat än vackert. Jag är fullt medveten om att det är en subjektiv åsikt. Men de som tycker att kommuner inte ska ställa vissa estetiska kvalitetskrav tycker jag har fel. Jag är också helt säker på att det går att kombinera stilfullt med effektivt bygge.
https://www.arkitekturupproret.se/category/nyproduktion/
Naomi Abramowicz, GP, skriver läsvärt om hur det byggs och om att arkitekters egon kan ges för mycket utrymme i förhållande till vad som upplevs som tillräckligt attraktivt. Komplexa frågor och väldigt subjektiva. Jag tycker att det är viktigt att en plats med framtidstro då och då bygger fastigheter som blir särskilda landmärken. Det gör ett samhälle attraktivare.
"Räknas bristande ödmjukhet som en dygd hos dagens arkitekter? Det kan man fråga sig efter att ha sett den göteborgske stjärnarkitekten Gert Wingårdh intervjuas i SVT-programmet Min sanning (2/1). När programledaren Anna Hedenmo tar upp kritiken mot den Wingårdh-ritade byggnaden Liljevalchs plus, en tillbyggnad till konsthallen Liljevalchs på Djurgården i Stockholm, viftas invändningarna bort. Konsten ska kittla, reta och vara provocerande, säger Wingårdh. Det finns för många byggnader som inte berör."
"Synpunkterna från den stora Facebookgruppen Arkitekturupproret – hemvist för många av Wingårdhs belackare – ger han inte heller mycket för. De jobbar med populism, enligt Wingårdh. Varför? För att de försöker att bilda opinion för att mer ska byggas i klassisk stil, gärna med inspiration från förra sekelskiftet, snarare än ytterligare pastischer på 1960-talets fyrkanter i betong och glas. På bara några ynka minuter lyckas Gert Wingårdh avfärda alla invändningar mot modern arkitektur som populism, trångsynthet och bristande förståelse för arkitektur som konstform. För att vara en man som så gärna syns i publika sammanhang är han inte särskilt intresserad av vad folket tycker."
"Wingårdh verkar bry sig mer om sitt eventuella arv till eftervärlden än vilken påverkan som arkitekturen kan ha på människor som lever här och nu. För visst är arkitektur en konstform, men den är inte vilken typ av konst som helst. Till skillnad från en teaterföreställning eller en utställning på ett museum kan inte människor välja om de vill ta del av den eller inte. Den finns där, oavsett vad de känner för den. När de ska till jobbet, när de beger sig hem eller när de ska lämna sina barn på förskolan."
"Fler arkitekter borde därför fråga ställa sig frågan: Vill människor verkligen bli kittlade och berörda dagligdags? Vill de bli provocerade när de promenerar hem efter en prövande arbetsdag? Eller vill de ha något behagligt och vackert att vila ögonen på? Med Wingårdhs tidshorisont verkar det dock räcka om människor uppskattar dagens arkitektur om 100 år. Och det är sannerligen ett bekvämt tidsperspektiv för en samtida arkitekt. Inget man ritar behöver uppskattas av allmänheten under ens livstid. Dessutom är man sedan länge död och begraven då tillräckligt lång tid har passerat för att folkets kritik ska bedömas som relevant."
https://www.gp.se/ledare/kritik-mot-samtida-arkitektur-%C3%A4r-inte-populism-1.67168888
En person som helt saknar ödmjukhet är Putin. Tyvärr tillhör han också en kultur där framförallt vanliga människors liv inte anses särskilt värdefulla. Visst är hans hela inriktning på att försvara egen makt och att företräda en ”gammelrysk” politik. Den här gången har hans ”maktarkitektur” lett honom och hans gäng helt fel. Tyvärr kommer avskedet av arkitekten mycket sannolikt bli väldigt dyrt för det ukrainska och det ryska folket. Sorglig utveckling samtidigt som det är imponerande att följa hur det ukrainska folket inte viker ner sig. En sak team Putin gjort är att stärka det ukrainska invånarnas samhörighet. Och Ukrainas president spelar sin verkliga ledarroll på ett imponerande sätt.
” I det bombastiska talet kallade Putin sitt invasionskrig i Ukraina för en ”succé” och att gå helt enligt plan, enligt AFP.
– Västvärldens försök att nå global dominans har nått ett slut.
Han talade också om att Väst inte förstår sig på Ryssland och försvarade invasionen, som han kallar för en ”militär operation”, med att den var det enda alternativet för Rysslands säkerhet. Han sade också att Ryssland kämpar för sin suveränitet och sina barns framtid, rapporterar Mail Online.
– Det kollektiva Väst försöker splittra vårt samhälle. Och det finns bara ett mål – förstörelsen av Ryssland.”
https://www.expressen.se/nyheter/putins-nya-varning-till--oligarkerna-avskum/
