Det finns hopp
Sverige fortsätter att utmärka sig i världen för landets höga antal skjutningar och knivdåd. Att vänstern och naivister vill förminska problemen hjälper inte för att lösa de allvarliga problem som driver denna utveckling. Det finns hopp för oss som långvarigt vill se en kraftig minskning av detta dödliga våld. Hoppet är att väljarna 2022 röstar på partier och politiker som inte sticker huvudet i sanden. Det är helt nödvändigt. Nuvarande ovilja och oförmåga att hantera migrationsfrågorna och integrationen måste få ett slut.
Inte minst SVT har uppmärksammat att även det mycket skadliga knivvåldet är viktigt att ta på stort allvar och att motverka bättre än hittills.
"Mellan 2018 och 2020 ökade antalet mord och mordförsök med kniv i Uppsala, Västmanland och Gävleborgs län med 75 procent, enligt en färskt rapport från polisen.
– Kniven används mer vardagskonflikter, säger Anders Östlund, kriminolog och rapportens författare.
Rapporten tittar på åren 2017 till och med april 2021 och granskar samtliga dokumenterade mord och mordförsök där kniv använts.
Mellan åren 2018 och 2020 ökade antalet fall med 75 procent, från 32 till 56 stycken. 2019 var siffran 38 vilket ger en nästan 50-procentig ökning år 2020.
Exakt vad ökningen beror på är inte fastslaget men eftersom det totala antalet fall är relativt få kan slumpen ha en viss betydelse."
https://sverigesradio.se/artikel/man-dod-efter-skjutningen-i-rinkeby
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/det-dodliga-knivvaldet-hogst-under-hela-2000-talet
En av flera sannolikt effektiva metoder för att kraftigt minska våldskapitalet bland kriminella, och för att återupprätta det statliga våldsmonopolet i Sverige, är att utan undantag utvisa alla icke svenska medborgare som begår grova brott. Tyvärr kan vi inte utvisa alla grova brottslingar. Inom till exempel fotbollen och ishockeyn får de som kraftigt bryter mot reglerna en självklar utvisning. För vänstern och naivisterna är det dock en hemsk människosyn då dessa brottslingar alltid ska kläs i någon form av offerkofta. Nedan artikel i GP av Agnes Karnatz är mycket läsvärd.
”Frågan om utvisning av dömda utländska medborgare handlar i grunden om villkoren för att få vistas i Sverige. Oavsett om en person kommit hit med eller utan asylskäl, med arbetstillstånd eller via anhöriginvandring måste man följa våra lagar. Det är knappast svårt att låta bli att begå grova brott, men lagen är på vissa sätt utformad som om laglydighet vore en utmanande balansgång.”
https://www.gp.se/ledare/säkra-utvisning-för-utländska-kriminella-1.50948837
Finns det hopp om en kraftig förändring till det bättre? Ja! Om vi i kommuner och till riksdagen röstar fram personer med omfattande livserfarenhet och partier med tydliga åtgärdsreformer. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, har många personer med omfattande erfarenhet som ställer upp i valet 2022 för invånarnas bästa. UP har också politiken, reformerna, som krävs. Övriga partier får gärna kopiera våra förslag. De har ändå inte alla de kompetenta och engagerade personer som ställer upp som UPs företrädare. Markus Uvell, GP, skriver läsvärt nedan. Utopistliberaler har fått förstöra tillräckligt. Nu måste vi under minst 20 år laga allt som tillåtits gå sönder samtidigt som vi stärker vår konkurrenskraft. Under denna period måste invandring av personer som inte är självförsörjande bli nära 0!
”Debatten om gängkriminaliteten präglas ofta av en starkt förenklad skillnad: vänsterns lösning är sociala insatser, högerns hårdare tag och fler poliser. I verkligheten är båda dessa svar är relevanta, men inget av dem tillräckligt.”
”Men det räcker inte. De kriminella gängens expansion är resultatet av ett socialt förfall som pågått i decennier. Barn som växt upp i miljöer där normala principer för rätt och fel saknas riskerar bli amoraliska vuxna som låter våldet styra. Kärnan i gängkriminaliteten är normupplösning, en gradvis uppluckring av normala sociala koder.”
”Institutet för Framtidsstudier publicerade 2018 en rapport som analyserade cirka 15 000 personer som ingår i kriminella strukturer. Hela 80 procent av dem hade under sin uppväxt omhändertagits av Socialtjänsten. Det visar två saker: dels att de redan från unga år levt i djupt dysfunktionella miljöer, dels att de insatser som vidtogs inte hjälpte. Det hade sannolikt krävts fler, tidigare och mer effektiva sociala insatser. Naturligtvis kan inte gängkriminalitet förklaras med sociala problem. Som inte minst forskaren Amir Sariaslan pekat på, bland annat på denna sida, finns ytterst svagt kausalt samband mellan socioekonomisk situation och våldsbrott.”
”Men den sociala situationen är en viktig komponent i den normupplösning som är våldets och det asociala beteendets förutsättning. Barn som senare i livet blir gängkriminella växer ofta upp med föräldrar som inte klarar av att uppfostra dem, i områden där hjältarna inte är de välutbildade utan knarklangarna och ingen förväntar sig att man ska vara en del av det svenska samhället. Detta problemkomplex är betydligt mer ovant för oss på politikens högerkant än de hårdare straffen. Enkla lösningar saknas, att upprätthålla goda normer är betydligt lättare än att återupprätta dem när de väl lösts upp.”
”Problemet genomsyrar hela vårt samhälle. I ivern att förverkliga det fria, normbrytande, supertoleranta samhället har Sverige glömt att det finns en gräns när kravlösheten hotar samhällets grundfunktioner. Den punkten har vi av allt att döma passerat.”
”Svenska politiker behöver bli aktörer i en debatt om vad som rätt och fel – om vilka normer som måste råda i Sverige, och hur de ska upprätthållas i centrala samhällsfunktioner.”
”Jag önskar att partiledarnas sommarläsning kunde bli Yuval Levins senaste bok, ”A Time to Build” (Basic Books 2020). Han skriver om den process som skapat dagens nihilistiska, polariserade amerikanska klimat och hur det bryter ner samhället. Parallellerna till Sverige är obehagligt tydliga. Normupplösningen i de utsatta förorterna har sin spegelbild i det offentliga Sverige. Makthavare och medborgare har låtit detta ske. Nu måste vi börja återuppbygga det som gått förlorat.”
I tidningen Fokus bjuder Alice Teodorescu på en läsvärd snyting till det politiska etablissemanget. Vår trygghet, och därigenom frihet, måste åter upprätthållas.
”Sveriges tveklöst mest akuta problem nu rör otryggheten och den grova brottsligheten. Till statens kärnuppdrag hör uppgiften att garantera medborgarnas trygghet från yttre och inre hot. Medborgarna ger upp delar av sin frihet i utbyte mot skydd. Om rättsstaten misslyckas med att skydda sin befolkning blir allting annat sekundärt. För varje dag som staten står handfallen inför den eskalerande våldsutvecklingen kommer behovet av mer repressiva åtgärder att öka. En utveckling som sannolikt ytterst få önskar.”
”Medan Svarte-Petter-leken kring SD fortgår i riksdagen är det högst sannolikt, ja rentav rationellt, att människor i högre grad kommer att tappa förtroendet för politikens förmåga att förebygga och lösa grava samhällsproblem. Om så inte ska ske måste staten kraftfullt börja signalera, och framför allt i handling agera, att den som ägnar sig åt kriminalitet inte kommer att komma undan. Enbart så kommer dagens småpojkar att kunna avskräckas från att bli morgondagens gängkriminella.”
”Givet problembilden med allt yngre gärningsmän, hög återfallsfrekven stor tillgång till vapen och vittnen som inte våga vittna, vilar ett stort ansvar på de politiker som år efter år omöjliggjort en politk för hårdare tag. För ingen, som drabbats av minnesförlust, hade för att möta dagens problembild formulerat en kriminalpolitik som den svenska.”
”Det finns ett vi och de, men skiljelinjen går inte mellan invandrade i allmänhet och etniska svenskar i synnerhet, utan mellan skötsamma individer och icke-skötsamma, oavsett ursprung. Det är ett konstaterande som förpliktigar och vars logiska konsekvens innebär att den stora staten behöver bantas och ersättas av den starka staten, som ånyo förmår garantera människors trygghet och därmed frihet. Där är vi nu.”
Utmärkt att Polisens och åklagarnas jobb ger allt bättre resultat. Kriminella advokater faller och kända rappare fälls. Förr drevs en bra kampanj som hette ”Rör inte min kompis”. Nu behövs en ny rörelse typ ”Begränsa inte hederligas friheter”.
https://www.expressen.se/nyheter/krim/dom-faller-i-rattegangen-om-encrochat-harvan/
https://www.expressen.se/nyheter/gangadvokaternas-uppgang-och-fall/
Bra att även delar av näringslivet nu börjar protestera över hur illa Sverige leds politiskt!
”Det gjorde också investmentbolaget Creades vd John Hedberg i bolagets halvårsrapport där han refererar till Di:s artikel.
”Detta är en skrämmande utveckling som i förlängningen utgör ett existentiellt samhällshot”, skriver han och fortsätter:
”Att motverka och hantera existentiella samhällshot borde med näringslivsord uttryckt utgöra själva kärnverksamheten för regering och riksdag – en kärnverksamhet som dessvärre försummats under så lång tid, och av så många olika regeringar, att problemen i dag blivit akuta och existentiella.” Han konstaterar också att Sverige är ett land ”där vi själva väljer våra politiker och det står oss alla fritt att engagera oss och till och med kandidera” och att ”vi har precis de politiker och den regering vi förtjänar.”
