Elevator message och humor

Vem skrattar sist?
Hur kommer det sig att politiken blir allt enklare kommunicerad för att det ska fungera i media och rimligt gå in i huvudet på många väljare? Bruset är ett stort problem. Även "gammelmediernas" 30 sekunders möjligheter att svara på en reporters frågor. Att strunta i att förklara hur man kommit fram till sitt beslut är nödvändigt. Det finns bara utrymme för att säga vad man tycker och en "elevator pitch" om varför. Men en ”elevator pitch” är på 2 minuter, en duktig politiker klarar det på 30 sekunder. Det är inte lätt. Det är fördummande kommunikation men det är det som tycks fungera. En stor skillnad mellan till exempel Ebba Busch-Thor och Ulf Kristersson är att Ebba är mästare på "30 sekunderpitchar" medan Ulf så gärna vill förklara hur de kommit fram till ett ställningstagande. Ebba upplevs som tydlig och Ulf som otydlig. Enligt Darwins läror är som sig ska Ebba mer framgångsrik då hon anpassat sig till medielogiken. Ulf har i sak rätt att det är den kloka ambitionen att försöka förklara komplexa beslutsprocesser, men det fungerar inte i förhållande till bred befolkningskommunikation.
https://youtu.be/Tq0tan49rmc
https://www.just-one-liners.com/category/government/politics/
https://onelinefun.com/
https://www.google.se/amp/s/inews.co.uk/light-relief/jokes/funniest-short-jokes-one-liners/amp/

Dessutom tycks KD vara bäst på att få fram partiledare som upplevs som seriösa parallellt med att de visar att de har humor. Göran Hägglund, KDs förra partiledare hade humor. E B-T har humor. Det sägs vara svårt att kombinera seriositet med humor. Tycker du de lyckats?
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1273954?programid=2702

Humor förgyller tveklöst den stund vi lever på jorden. Igår njöt jag av julklappen från min son på stand up Comedy baren Norra brunn i Stockholm. Ludde Samuelsson, Messiah Hallberg och främst Babben Larsson bjöd på många skratt. Sex och kroppsperspektiv är tveklöst framgångsrika teman som belönas med högljudd uppskattning från underhållarnas gäster.

Dagens besvikelse
De som blundar för behovet att uppdatera regelverket/lagarna kopplade till anställningstrygghet. Det är korkat att endast se behovet av översynen som självklart att det främst gynnar arbetsgivarna. Att fokusera mycket mer på kunskap och prestationsförmåga och mindre på antal anställningsår gynnar alla! Facken borde också förstå att det stärker deras betydelse för enskilda arbetstagare. Håkan Boström, GP, skriver mycket läsvärt nedan.

”Men man bör kanske mer se arbetsmarknadslagstiftningen som ett vapen i förhandlingarna än något absolut. LAS är redan idag dispositiv, den kan förhandlas bort. Centerns ambition ska nog också främst ses som ett sätt att sätta press på parterna, och då främst facket, att gå med på reformer, utan att lagen behöver ändras.”

”Anställningstryggheten borde kunna anpassas mer, inte bara till företagens storlek, utan även till bransch, utbildningsnivå på arbetskraften etc. Liksom rent av var i landet arbetsplatsen befinner sig. Kort sagt finns flera argument för att reglerna bör variera mellan olika kollektivavtal och inte i första hand regleras i lag. Men en sådan omreglering bör inte bara se till arbetsgivarnas intressen. Anställningstryggheten bör vara starkare ju svagare ställning löntagaren har på arbetsmarknaden – och vice versa. Inte tvärt om.”
https://www.gp.se/ledare/anställningstrygghet-behövs-men-mer-för-vissa-än-för-andra-1.14756811

Dagens stjärna
Widar Andersson. Ja, det är svårt att ta aktivistpartier på allvar. Tänk att det kunde utvecklas så ohållbart. Trist.

”Sakligt och politiskt är det dock helt på tok att argumentera för att försämrad trygghet för människor i breda LO-yrken krävs för att invandrare ska få jobb. Så hänger det inte ihop. Centern har irrat sig fram till aktivismens stup.”
https://mobil.folkbladet.se/opinion/en-center-vid-aktivismens-stup-om6046304.aspx