måndag 13 juli 2020

Livets värde

Hur mycket är livet värt?
”Alla människors lika värde” används flitigt i debatten när olika frågor debatteras. Särskilt mycket när debattörer som älskar identitetspolitik, att dela in oss människor i en massa ”tillhörighetsgrupper”, är i farten. Ok, filosofiskt och humanistiskt håller jag med om att alla människoliv är viktiga. Att det i verkligheten är så att livvakter med sina liv på spel skyddar personer som anses vara viktigare lämnar jag utan filosofiska reflektioner idag. Även de allt färre liberala demokratiskt valda politiska ledarna har livvakter. Visst finns hotbilder som många andra saknar. Främst handlar det dock krasst om att de demokratiskt valda som har livvakter anses vara viktigare än andra. Kanske till och med värdefullare. I den demokratiska kontexten är det kopplat till rollen. För väldigt rika människor är det kopplat till självbild och kidnappningsrisker. Men vad är en vecka, en månad eller ett ytterligare år i livet värt? Om vi människor är lika mycket värda, kan då ett pris sättas på ett levnadsår? Vad skulle ett år till i livet, med ok hälsa, vara värt för dig? Låt säga att du har 10 miljoner kronor i privata tillgångar. Antag att du är 67 år gammal. Antag att du fått diagnosen bukspottscancer och får tre månader kvar att leva. Då får du en mirakulös chans till tre ytterligare år i livet av en fé om du donerar tillräckligt mycket pengar till svältande barn i världen. Hur mycket är ”tillräckligt” för att få ytterligare tre år och ändå få bli 70 år? Hur mycket av dina 10 miljoner skulle du satsa? En sak är helt säker, för många av oss är livet värdefullt. 

Tänk vad historien bjuder på många exempel på mycket framgångsrika människor som också dött unga. Och som varit mycket förmögna. Några exempel nedan. Hur mycket pengar för ytterligare år tror du de skulle ha betalat om det hade varit möjligt? Låt oss antaga att rika och mäktiga skulle vara beredda att betala minst 20 miljoner kronor för varje ytterligare är i rimligt friskt tillstånd. Tänk vilka stora värden jag fått uppleva för jämfört med nedan exempel. Om jag lever ett år till slår jag till och med vår tids Leonardo da Vinci, Steve Jobs. Da Vinci blev 67 år gammal. 

Karl XII:               36 år
John F Kennedy.   46 år
Edith Piaff:           47 år
Elvis Presley:       42 år
Kurt Cobain:        27 år
Anna Lindh:         46 år
Lady Diana:         36 år
Michael Jackson: 50 år
Steve Jobs:           56 år
Brittany Murphy: 32 år
Kobe Bryant:        41 år

En sak är helt säker och det är att en väl fungerande sjukvård är central för att vår tid på jorden ska bli så smärtfri och lång som möjligt. Idag har vår sjukvård oacceptabelt många brister. Många av dem helt kopplade till politikens oförmåga att professionellt leda sjukvårdsverksamheter. Idag skriver Anna Vesterberg och jag en debattartikel i UNT om hur sjukvården kraftigt måste förbättras i Uppsala. I ljuset av att region Uppsala prognostiserar ett underskott bara under 2020 på en miljard kronor inser alla att verksamheterna leds dåligt. Utvecklingspartiet demokraterna, UP, har både politiken och de folkliga företrädare som krävs för att vända en lång dålig trend. Rösta klokt i kommun och regionvalen år 2022.

Vad är ett ytterligare år i livet värt för dig? Förstår du varför vi inte under mycket ordnade former kan få aktiv dödshjälp i Sverige? Som i Schweiz. Vilken mening ser du med ditt liv om du är 85 år, är mycket dement och lider mycket av obotliga smärtor? Det finns mätbara kostnader kopplat till ett sådant liv. Borde du och jag som vuxna och myndiga själva få skriva på att vi vill få aktiv dödshjälp om vi hamnar i en sådan situation? Är det ett värdigt och meningsfullt liv? Uppenbarligen finns det människor som tycker det.


Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: ,

söndag 12 juli 2020

Låt oss välja

Personfokuset matchas inte mot personligt ansvar
Politik blir allt mer som showbiz. Särskilt partiledarna har blivit huvudpersoner i ”Dokussåpan” att försöka styra ett samhälle. Massiva skattepengar finansierar ständiga PR aktiviteter på sociala medier, twitter och i traditionella medier. Det är ett skådespel inför öppen ridå. 

Det är hög tid för oss väljare att få direktvälja huvudrollsinnehavaren i kommunala valen samt till landet. Det stärker det personliga mandatet och därigenom ansvaret för dessa personer och ökar enligt mig chanserna till att den bästa möjliga väljs. Fredén och Sikströms nedan bifogade debattartikel i GP är läsvärd.

”Och väljarens förtroende för partiet är kopplat till vem som leder partiet - en tendens som förstärkts under Corona. I Norden brukar partiet framhållas framför ledaren så det vi nu ser är en "amerikanisering" av politiken.”

”Analyserna visar också att väljare blir mer positivt inställda till sina ledare över tid. Bland gruppen som avsåg att rösta på oppositionspartier dominerar negativa beskrivningar som inkompetent och oerfaren före nedstängningen och efter nedstängningen beskrivs ledarna i högre grad som goda och starka. De som röstade på det ledande partiet beskrev sin ledare som stark och kompetent före nedstängningen och som förtroendegivande och handlingskraftig efter.”

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , ,

lördag 11 juli 2020

Det är klokt att ta i och lösa växande problem

Behövs riksdagen?
Varför har vi demokratiska församlingar? I grunden handlar det om att ett samhälle ska styras av dess invånare. Inte av den rikaste, den skickligaste organiserade brottslingen eller myndighetspersoner. Därför får vi invånare chansen, i demokratiska länder, att rösta fram personer som våra företrädare som föreslås av politiska partier. Jag utgår ifrån att alla invånare vill att deras samhälle ska utvecklas positivt. Då kan man tycka att en av de viktigaste uppgifterna en demokratisk församling har är att se och lösa stora samhällsproblem. För mig är det frustrerande att det allt för ofta inte är fallet. Migrations- och integrationsproblemen är stora exempel. En långsiktig säker tillgång till billig energi en annan. Faktumet att övervikten och fetman ständigt ökar i vårt samhälle är ytterligare ett. Hur blev vår demokrati så oförmögen att ta i och försöka lösa våra största problem? Jag vet inte. Jag vet bara att jag inte är imponerad av dagens politiska insatser för att bidra till en bättre framtid. Kanske är det att allt blivit kortfattat ”TV-fierat” och nöjesinriktat som gjort debatterna så dåliga och rädslan för att ta i stora problem så påtaglig. 
Socialdemokratins tid som ett över 30 procents parti är över. Det är bra för demokratin. Samtidigt skulle Sverige må bra av ett nytt pragmatiskt parti som lyckas få minst 20 procent av väljarnas stöd. Ett pragmatiskt parti med erfarna företrädare som i nämnder och styrelser ansvarsfullt kan axla invånarnas företrädarroll kompetent och ansvarsfullt. Hoppas vi får chansen att rösta på ett sådant parti framöver.

Se gärna nedan bifogade TV4 inslag om den ökande övervikten och fetman i Sverige. Det är ett kort inslag men säger mycket.

”En ny studie visar att svenskarna blir allt tyngre, något som oroar forskarna. Viktökningen syns i alla grupper, oavsett ålder, kön eller utbildning.”

Ett annat exempel på riksdagens oförmåga att ta i stora problem är fusket, brottsligheten, kopplad till LSS. Assistanstjänster till dem som på riktigt är våra invånare med störst behov av omvårdnad. Eftersom detta fusk också använts för att sälja arbetsuppehållstillstånd till Sverige finns många skäl till att få stopp på all relaterad kriminalitet. Staten har väl inte ens köpt in hyenadräkter att sätta på dem som rättsystemet kan lagföra (ironisk)! Expressen ger en läsvärd beskrivning av hur inkompetent Sverige styrs.

”Regeringen är inte bara oförmögen att sy ihop en vettig migrationspolitik. Den har inte heller lyckats att täppa igen kryphålen inom den bedrägeribesudlade assistansbranschen.”


Upplagd av kl. Inga kommentarer:

fredag 10 juli 2020

Energilös

Fattigdom utan billig och leveranssäker energi
Under mer än hundra år har systemtänkande varit en förmåga inom det svenska samhället som gjort oss till ett av världens mest framgångsrika länder. Av något skäl har det inom politiken, och inom offentlig verksamhet, havererat de senaste trettio åren. Vad har hänt? Politiskt är det stora som hänt att Socialdemokratins dominans kraftigt försvagats och att MP efter inträde i i Sveriges riksdag tillåtits politiskt inflytande. MP aktivister som starkt tillåtits driva en skadlig politik inom till exempel energiområdet och migrationsområdet. MP driver en aktivistisk politik utan systemtänkande som inkluderar social- ekonomisk- och ekologisk hållbarhet. MP har till exempel en tydlig vision om att vi måste sluta med tillväxttänkandet. Vem behöver mer energi när vi ska stoppa tillväxtambitioner.... En konsekvens av MPs oansvariga migrationspolitik, som av övriga partier tilläts få stort inflytande, är att SD växte sig starka. Tills nyligen kan SD dock inte lastas för några missgrepp i Sveriges riksdag eftersom de inte tillåtits vara med vid borden där de riktiga besluten fattas. En uteslutning som gjort svenskarna så förbannade att de är Sveriges tredje eller näst största parti idag. Uselt jobbat av partier som S, M, L, C och KD. 

Göran Wärmby, GP, skriver läsvärt om hur illa det är när inte energiförsörjningen fungerar. Som vanligt lyckas inte Sveriges riksdag ta i och ansvarsfullt hitta politiska lösningar inom de viktigaste välfärdsområdena.

"Att Sverige, mitt på sommaren, kan lida av elbrist visar hur ogenomtänkt svensk energipolitik är."

"Sveriges energisituation är synnerligen bekymmersam. Elbrist i södra Sverige, dåliga ledningar och rekordhöga elpriser gör det lönsamt för energikoncernen Uniper att starta oljekraftverket i Karlshamn. Vattenfall får 300 miljoner av Svenska Kraftnät för att starta reaktor 1 på Ringhals kärnkraftverk för att klara av elbehovet."

"Hur blev det så här? Tävlandet i att visa upp hundraprocentigt förnybar elproduktion där Sverige ska visa att vi är bäst har lett till en kollaps i energisystemet - en märklig form av nationalism. Det utopiska har som så ofta i klimatfrågan blivit det godas fiende."


Jag är för ambitionen om ekonomisk tillväxt. Jag förstår vad det innebär för ett folk som lever i en stagnerad eller krympande ekonomi. Det är ett mycket konfliktfyllt och negativt samhällsklimat. Det är bara naivister och miljöaktivister som längtar dit. All ekonomi är skapad av oss människor, det är inte naturvetenskap. Därför är det också möjligt för oss att skruva på de ekonomiska systemen och hitta nya smartare sätt att driva på tillväxten. I min värld skulle det till exempel vara hög tid att på allvar gynna tjänstesektorn före prylsektorn. Vi behöver konsumera betydligt färre prylar men samtidigt kan vi må mycket bättre av mycket mer regelbudet inköpta tjänster.  Om skatten på arbete skulle vara betydligt lägre i Sverige skulle jag personligen till exempel lägga mer tid på att vårda min kropp genom massage. Om alla människor med stressiga jobb skulle kunna gå på massage två gånger per vecka skulle sjukvårdskostnaderna garanterat sjunka kraftigt samtidigt som enkla jobb skulle skapas i stor utsträckning. Enkla jobb som vi desperat behöver i bakvattnet av MPs ansvarslösa migrationspolitik. Tillväxtens viktiga baskraft är billig energi. Vi måste ha tillgång till billig energi för att kunna försvara en plats bland världens rikaste samhällen. 

Peter Santesson skriver också intressant om hur illa det gått med energiförsörjningen, i Dagens Samhälle, nedan.

"Jag kan redan nu se framför mig de kolumner som ännu inte skrivits. Det är inte alls unikt eller ens ovanligt med strömavbrott, kommer det förnumstigt att förklaras. Att strömmen går då och då är sådant som inträffar. Det får man faktiskt leva med. Det är inget unikt för Sverige. Strömavbrott förekommer i andra länder också. Att dimensionera elnätet så att strömavbrott aldrig inträffar skulle vara helt orimligt dyrt. Tänk på det, va. Ha!"

"Sedan kommer det vara dags för de uppdaterade livsstilskommentatorerna att börja fundera över elströmmen i det moderna livet. Hur illa är det ens att strömmen kopplades bort? Varför denna fixering vid perfekt leveranssäkerhet för elström? Jamen halledosingen då. Vad var det som var så förskräckligt med några timmars strömlöshet? Lite krångel med wifin? Svårt att uppdatera Instagram just då? Mobilen som laddade ur?"

"Efter den uppmjukningen blir det sedan oundvikligt att kritiken mot elbrist politiseras, såsom sker med allting annat. Är det inte haveristiskt och suspekt att härja på så mycket om lite elransonering? Så upprörda de låter. Det låter inget vidare jämfört med alla festliga och skönt avslappnade ironier om att det är löjligt att bråka om ett litet välgörande strömavbrott. Vettigt folk och offentliga förebilder kommer att verka vara helt med på att lamporna slocknar ibland. Så vem vill du vara? Hur vill du framstå? Vilket gäng vill du vara med i? Är du säker, helt säker på att du verkligen vill vara en sån som bråkar om elransonering?"

En sak vet jag, jag vill alltid tillhöra det framtidspositiva gänget som tidigt tar i problem och som snabbt försöker hjälpa till att förstärka möjligheter. Jag vill inte vara del av ansvarslösa och naiva gäng som lämnar ett kraftigt försvagat samhälle efter sig. Naivister och de ansvarslösas gäng de säljer till exempel ut billig grön el till några av världens rikaste företag och bidrar därigenom till att kraftigt försämra svenska kraftnätets kapacitet. Det är en mycket dålig tillväxtpolitik.

Det är hög tid för ansvarsfulla partier att inse att den politiska kartan måste möbleras om i Sveriges riksdag för att inte svensk generell välfärd helt ska spåra ur. I den ommöbleringen borde alla seriösa och tillväxtorienterade partier inse att MP och V inte får ingå i en regering. Inte i någon form av regering.
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , ,

torsdag 9 juli 2020

Stormvarning

Mot klipporna
De folkliga protester vi allt mer bevittnar i västvärlden, och den allt mer sårbara världsekonomin, är tydliga tecken om att vi är påväg in i en ordentlig samhällsstorm. När aktivister på allvar tillåts hota yttrandefriheten och åsiktspolisande av allt fler vänster- och liberala politiker i "den fria världen" ökar i omfattning börjar den fria världen inte vara så fri längre. När till exempel partier som Centerpartiet, som vill vara liberala, inte entydigt står upp för yttrandefriheten och pluralism i åsikter, då talar det sitt eget språk. Vi lever i en förvirrad tid. Håkan Boström, GP, beskriver nedan hur vi återigen ser hur tidigare stridande krafter samlas, men av helt olika skäl. I migrationspolitiken samlades vänsterkrafter och naivister med nyliberaler. Vänsterkrafter, naivister och nyliberaler tror på det "gränslösa" samhället. Människor ska få röra sig hur de vill. Vänstern vill också fylla på med väljare. Nyliberalerna vill att det svenska bidragssamhället ska falla sönder. Priset för att dessa olika visioner såg samma metod för att lyckas blev mycket dålig för Sverige. Nu hänger allt för många kapitalister på aktiviströrelser som leder helheten lika fel som eländet inom migrationspolitiken gjort i Sverige. Aktivisterna kämpar med sin destruktiva identitetspolitik, kapitalisterna vill kortsiktigt tjäna så mycket pengar som möjligt och inte reta upp de arga aktivisterna. Du vet väl att de flesta riskkapitalbolagen inte vill ha ett förvärvat bolag i sitt "knä" i mer än max sju år? Kan det vara kopplat till Bibelns beskrivningar av konjunkturcyklerna? Efter sju goda kommer sju dåliga år.....

"Har storföretagen blivit allierade med vänstern? Frågan kan tyckas märklig. Men på senare år har allt fler företag börjat marknadsföra sig som garanter för progressiva värderingar, vare sig det handlar om klimat, transgenderfrågor, antinationalism eller antirasism. Denna till synes oskyldiga glidning råkar helt sammanfalla med den moderna vänsterns agenda – en agenda som företagen i slutänden inte har kontroll över. Särskilt tydligt är detta i USA, men trenden har även börjat göra sig märkbar här hemma. Uppmärksammade reklamkampanjer från H&M och SAS är exempel. H&M har nu också donerat fem miljoner kronor till Black Lives Matter. Danska LEGO går ännu längre och donerar 40 miljoner, samtidigt som man stoppar marknadsföringen av legopoliser (SvD 4/6)."

"Utvecklingen drivs inte sällan på av den urbana, välutbildade medelklass som utgör de anställda på huvudkontor och kommunikationsavdelningar. Men de ofta anonyma kapitalägarna har som regel inte haft några invändningar. Ur ett cyniskt perspektiv kan det nämligen strategin ses som en billig form av varumärkesbyggande. Företagens ställningstaganden ger ofta positiv publicitet och skapar en ”relation” till köpstarka kundgrupper. Att dagens vänster allt mindre ägnar sig åt löntagarrättigheter eller krav på omfördelning, och istället lägger sin energi på symbolfrågor ligger förstås också i kapitalets intresse. Det har uppstått ett slags ofrivillig symbios mellan aktivister och kapital."

"Felaktiga ”fakta” ska tas bort, menar kritikerna, helst genom att de själva anlitas som experter på området. Flera stora amerikanska företag har hakat på. De som ännu av olika skäl inte hoppat på tåget hängs istället själva ut som suspekta, bland annat av den stora, och till det Demokratiska partiet vänligt inställda, TV-kanalen CNN. Företagen håller helt enkelt på att bli gisslan hos den opinion de försöker stryka medhårs."

"Kapitalismens progressiva vändning, som på engelska kallas ”woke capitalism”, innebär i praktiken att vi går mot en genomträngande politisering av vår vardag som inte är förenlig med åsiktspluralism och fritt tänkande. Alternativt kommer utvecklingen leda till en revolt där det sker en uppdelning av näringslivet efter politiska riktlinjer. I bägge fallen vore det mycket olyckligt."

"Liberala grundvärden som yttrandefrihet och tolerans för avvikande åsikter, kort sagt acceptansen av en opposition, hotas. I förlängningen undermineras själva demokratin. Ett samhälle med ekonomisk frihet, men utan politisk frihet eller tankefrihet, är inte värt att kallas ett fritt samhälle. Det är en dystopi."


P.S Röda byxor redan då.
Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter: , , ,

onsdag 8 juli 2020

Vänsterns vägar leder helt fel

Viktigt att de socioekonomiskt svaga har en röst
I en demokrati är det värdefullt med olika partier som ser på världen och samhällsbygget utifrån olika perspektiv. De flesta partier tar sin utgångspunkt i någon form av klasstänkande och företräder olika intressen mer eller mindre. Vänstern ser sig själva som dem som står upp för de socioekonomiskt svaga. Det är inget fel med det i sig men vänsterpolitiken har aldrig varit en politik som skapar förutsättningar för en hög generell välfärd. Om vänstern skulle få styra skulle vårt samhälle vara väldigt fattigt och grått. Ett framgångsrikt generellt välståndssamhälle kan bara skapas genom att vi har fokus på att skapa så mycket gemensamt värde som möjligt i vårt samhällsbygge och att vi har en rimlig fördelning av det värde som skapas. Gång efter gång har kommunistiska system, vänstersystem, visat sin oförmåga att skapa ett högt generellt välstånd för sitt folk. De enda som levt privilegierat är de ledande partisterna. I ett samhällsbygge där företagsamma personer, inom alla verksamheter, uppmuntras och har en god chans att genom hårt arbete få en god ekonomisk avkastning på sitt slit gynnas alla. Att människor genom hårt arbete kan bli rika är aldrig ett problem. Fördelningspolitiken måste dock upplevas som rättvis och det är inte bra för en demokrati när vissa enskilda personer blir rikare än till exempel den svenska staten. 

Adam Cwejman skriver läsvärt i GP om hur skadlig vänsterns inflytande ändå varit och är trots att de allra flesta svenskar är kloka nog att inte rösta på vänsterorienterade partiet. Cwejmans artikel är mycket läsvärd och tyvärr har han rätt i att Borgerligheten i Sverige på många sätt gått i den identitetspolitiska fällan. Det är en korkad väg att vandra om man vill bygga ett starkt generellt välståndssamhälle. Det samhället kan bara byggas genom att bygga gemensam kraft runt starka och människovänliga värderingar.

"Under decennier har identitetspolitik och religiös sekterism malt ned ett viktigt socialistiskt arv av reformism. Det är dags att den politiska mitten säger ifrån och kapar banden till den rasbesatta och destruktiva vänstern."

"Denna identitetspolitiska rörelse, även om den betecknar sig som antirasistisk, håller på att åstadkomma något helt annat än vad den föresatte sig. Genom att politisera ras på varje sätt som är möjligt kommer den också få ett samhälle som svarar därefter och ser ras och hudfärg i precis allt."

"Den stora skillnaden mellan den "gamla" vänstern och den identitetspolitiska rörelse som stigit fram de senaste veckorna, är att den förra i grunden var en upplysningsrörelse. Den accepterade själva premisserna för samhället – demokrati, vetenskap, meritokrati – som något gott, men ansåg att samhällets frukter var ojämlikt fördelade."

"Dagens identitetspolitiska rörelse, som vi ser i stora delar av USA och även i Sverige, har ett annat förhållningssätt till klassfrågan än reformisterna. För dem är identitet och kollektiv tillhörighet det centrala. Är du vit spelar det ingen roll vad du äger eller vad du gör – du bär i lika delar på ett vitt privilegium och därmed även en vit skuld. Rörelsen är inte materialistisk. Den är identitär."

"Denna rörelse betraktar vithet, sexism, fascism, transfobi, rasism och kapitalism som grenar på samma träd. Och det går inte att klättra upp i detta träd eller förändra dess innehåll. Bara att hugga ned det. Enligt denna rörelse är den vita heterosexuella majoriteten motsvarigheten till marxismens ägande klass. De vitas skuld förflyttar sig därför över generationerna. Men de ärver inte främst kapital utan en historisk skuld och maktposition."

"Detta är symboler för en religiös, inte ideologisk, frenesi. En rörelse vars språkbruk påminner om maoismens sektmentalitet. Och i likhet med andra radikala rörelser betraktar identitetspolitiken hela vårt samhälle som genomruttet. Majoritetens normer ska därför blottläggas och förstöras – tiden för samarbete är över. Och de vita måste förmås att avsäga sig sin makt i alla delar av samhället.

”Det är därför denna rörelse kräver kvotering och direkt kontantstöd. För dem är meritokrati på arbetsmarknaden och i utbildningsväsendet enbart falska förhoppningar som det rasistiska samhället säljer till de icke-vita. Något de vita gör för att maskera det dolda förtryck som de upprätthållit alltsedan de tvingades dölja sin öppna rasism."

"Motståndskraften mot den identitetspolitiska rörelsen är dålig i samhällen som det svenska och det amerikanska. För att vara emot – eller ens kritisk – till den är att vara emot det påstått goda och progressiva. Eller att vara rasist. Mångfald, människors lika värde, inkludering – termer lika självklara som de är positiva har nämligen fyllt varenda vag värdegrund som författats de senaste decennierna. Och för den identitetspolitiska rörelsen är det lätt att kapa denna samtids värdeord och göra dem till sina."

"Borgerligheten i Sverige har länge ignorerat eller i god tro understött identitetspolitiken. De har inte förstått problemet. Vänstern i mittfåran i Sverige har varit bakbunden. De vill inte, som det heter, "Be Rosa Parks att sätta sig ned". Felaktigt har man trott att det skulle vara att förråda sin egen rörelses rötter att gå emot identitetspolitiken - trots att den grundar sig i en främmande idétradition. Så de har tyst stått vid sidan och sett hur socialismen kapas av rörelser som förfrämligar hela arbetarklassen."


Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Etiketter:

tisdag 7 juli 2020

Allt bräckligare grund

En framgångsrik integrationspolitik
Riksdagens migrationspolitiska förhandlingar misslyckades. Miljöpartiets, vänsterns, Centerpartiets och en falang inom Socialdemokraterna vägrar att inse att Sverige nu måste fokusera på att kraftigt förbättra inkluderingen av miljoner invandrare som Sverige tagit emot de senaste åren. Det borde vara självklart för alla ansvarsfulla partier, att uppvisa en betydligt bättre inkludering, innan det är ansvarsfullt att åter överväga att driva Europas generösaste migrationspolitik.

Att ens överväga att öppna upp för ”humanitära skäl” vittnar om enorm oansvarighet mot det folk svenska politiker ska företräda. Under överskådlig tid ska enbart de som uppfyller FNs asylskäl få en chans att vara kvar i Sverige. Allt fokus behöver vara på att ”betala av” den stora integrationsskulden de kommande typ 20 åren.

Adam Cwejman, GP, uttrycker nedan för mycket politisk optimism. Vänstern, naivister och ansvarslösa liberaler i Sveriges riksdag är inte redo att ta ett seriöst ansvar för dem som idag lever i Sverige. Det vill säga dem svenska partier ska företräda. Det måste bli det svenska folket som i valen 2022 och 2026 får göra sin röst tydligt hörd och rösta på partier som står för en hållbar migrations- och integrationspolitik. Det kommer också det svenska folket, inklusive nyligen invandrade, göra. Trist att vi ska behöva förlora ytterligare år innan ”huset” kan börja repareras. Priset för den oansvariga och misslyckade migrationspolitiken bara ökar och ökar. Det är för mig obegripligt att inte alla riksdagspartier kollektivt förstår det.

”Länge präglades den migrationspolitiska debatten av rädsla och ängslighet. Det håller snabbt på att ändras vilket sätter igång utvecklingen av ny och bättre politik.”

”Medlemmar som har en annan uppfattning än partiledningen finns i de flesta partier. Problemet är att de länge varit rädda att åka ut på bar backe om de så andades ett ord om att svensk migrationspolitik behöver vara balanserad, ordnad och framförallt restriktiv. Det vill säga allt den inte varit under en väldigt lång tid.”

”Men nu börjar denna politiska fråga faktiskt bli ett politikområde bland andra. Och det är inte en dag för tidigt. Sverige har decennier av sansad och resonlig debatt och politikutveckling att ta igen. Några som tagit fasta på detta och gjort ett seriöst försök att hitta en väg för Sverige är den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden.”

”Kanada som redan har ett liknande system – helt byggt på årligen parlamentariskt överenskomna kvotnivåer – har vid behov både ökat och minskat mottagandekvoten, både beroende på mottagandekapaciteten och omvärldsläget. Under det syriska inbördeskriget beslutade exempelvis parlamentet om en extraordinär engångskvot.”

”Sverige både kan och bör ta emot migranter. Men ska det vara möjligt på lång sikt krävs en återhållsam politik och en koppling mellan migrationens omfattning och Sveriges kapacitet för integration. Detta har nu Socialdemokraterna och stora delar av borgerligheten, sent omsider, insett. Återstår att se om Centerpartiet tar sitt förnuft till fånga. De kan börja med att läsa tankesmedjan Tidens utmärkta förslag.”

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)