Fantastiskt många rika
Det är fantastiskt bra att Sverige har många miljardärer. Jag är inte en av dem tyvärr. Hade jag varit det hade jag gjort ännu mer nytta för Uppsalaborna. Kanske hade jag sponsrat ett modernt konstens hus kombinerat med bildande historiska berättelser förpackade i den senaste berättartekniken. När jag tänker på det kanske jag behöver bli miljardär.
Att Sverige har många mycket rika är en stor tillgång OM många av dem också på allvar brinner för konceptet Sverige och bidrar till den geografins positiva utveckling. Gör många av dem det? På tok för få. Henry Dunker har gjort och fortsätter att göra det efter sin död, till stor glädje för många Helsingborgare. Alfred Nobels arv gör stor nytta för människan i världen. Knut och Alice Wallenberg gör efter sin död stor nytta för Sveriges utveckling. Man måste inte vara barnlös för att låta stora delar av sitt arv gå till allmänheten. Sverige har allt fler miljardärer. De borde lära sig mer av Dunker, Wallenbergarna och Nobel.
Många har det knapert med pengar. Och går det att räkna med pensionssystemets hållbarhet? Gunnar Wetterbergs krönika i Expressen nedan är läsvärd. Den stora frågan är hur pensionerna ska säkras när de äldsta blir allt fler och de yngre färre…
”Piketty hävdade att kapitalet normalt sett koncentreras allt mer och gör några få människor allt rikare. Utjämningen under 1900-talet var en parentes, som berodde på världskrigen, depressionen på 1930-talet och de progressiva inkomstskatterna. När marknaderna avreglerades på 1980-talet och skatterna sänktes alltmer återtog koncentrationen herraväldet över utvecklingen. Vi har gått in i de superrikas tid, och de blir bara fler.”
”Den långa trenden är att människorna tjänar mycket mer och blivit mycket rikare än de var när mätningarna började. Produktiviteten har höjt reallönerna, så att allt fler kunde spara de pengar de fick över. Förmögenheterna är mångdubbelt större än på 1800-talet, och de är mycket jämnare fördelade ändå. De allra rikaste äger fortfarande mycket mer än de flesta andra tillsammans, men deras andel av de samlade förmögenheterna är långt mindre än för hundra år sedan.”
”Visst, de 542 svenska miljardärerna är en påminnelse om hur lyckosamma några varit under de senaste årtiondena. Skillnaderna i det svenska samhället har ökat sedan 1980. Men det är ett lömskt år att jämföra med, menar Waldenström – då var ekonomin som mest pressad efter oljekrisen, samtidigt som kapitalmarknaden fortfarande var hårt reglerad och marginalskatterna höga. Kanske var Sverige då det mest jämlika landet någonsin i modern historia, men till vilket pris?”
”Stora delar av de offentliga pensionssystemen bygger inte på fonder, utan på löftet att varje tids skattebetalare ska betala för de samtida pensionärerna. Om man tar med dessa pensionsrätter i beräkningen blir fördelningen ännu jämnare. På samma sätt fungerar de offentliga tjänsterna. Alla har tillgång till skola, vård och omsorg, men skattefinansieringen innebär att de rika betalar mer än de fattiga.”
Även rika dör förr eller senare. Ni unga vet inte vem PG Gyllenhammar var. Han var en storrökande karismatisk och visionär politisk affärsman. Först tog han över som VD efter sin pappa på försäkringsbolaget Skandia och därefter tog han över VOLVO efter sin svärfar. Hans sista maktkamp i Sverige förlorade han mot en annan tidigare JCI medlem, Sören Gyll. Oavsett vad man tyckte om honom och hans maktspel saknar jag visionära ledande företagsledare som vill och vågar ta utrymme i samhällsdebatten. Det räcker inte att Musk gör det i USA. Di bjuder nedan på ett reportage om PG.
https://www.di.se/nyheter/det-stod-ett-skimmer-over-pg-gyllenhammars-dagar/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar