Barnen mot de äldre

Vart är vår värld påväg? Jag tror på en ljus framtid men kortsiktigt hopar sig än en gång de mörka molnen. Oron i världen är stor. Budgetunderskotten i allt för många länder är sjukt stora. Arbetslösheten ohållbart hög i många länder. Spänningar mellan den fortsatta urbaniseringen och landsbygdens allt svårare överlevnadsförmåga (ett faktum i hela världen) osv. För bara något år sedan var krisen enorm. Efter en massa statslöften om stödpengar trodde många att faran var över. Som allt för ofta väljer vi människor enskilt eller i flock att sticka huvudet i sanden och tro att jobbiga saker försvinner av sig själva. Det gör de väldigt sällan. Har man en stor obalans i sin privata ekonomi eller i samhällsekonomin så måste den korrigeras eller så går det till sist riktigt illa. Det finns inga genvägar. Välståndet som vi västlänningar känner är hotat. Det är ett faktum. För mig är investeringar i våra barn, unga och i att än en gång skapa ett företagsammare samhälle helt avgörande för en blomstrande framtid. Det finns inga genvägar. De som påstår det är lögnare. Idag fick jag ett brev från Socialdemokraterna. Brevet gick ut på att de senaste årens barnpolitik är katastrofal då bl a barnomsorgen skärs ner etc. Självklart skall vi få bättre barnomsorg och bättre kvalitet i skola och omsorg om vi väljer S i det kommande valet. Visst är det bra att komma med tomma löften. Det finns inget att fördela om vi inte blir mer företagsamma och gemensamt skapar nya företag varav några måste klara av att bli framgångsrika på världens exportmarknader. Jag kan inte låta bli att ställa Ss brev mot en DNartikel idag som skriker ut att äldreomsorgen går mot en akut brist på personal om 20 år. Jag hoppas jag har fel men i min värld kommer barn och unga att ställas mot äldre i framtiden om vi inte tar oss i kragen och tar utmaningen att bli betydligt företagsammar på allvar. Vi behöver tänka om. Vi kan inte tänka som förr. Vi lever i en ny tid. Vi lever bl a i en tid där den offentliga sektorn redan är stor och vi lever i en tid där nästan alla redan har höga lån. Då är inte uppbyggnaden av en offentlig sektor eller att öka konsumptionen genom lån en gångbar medicin i vår tid. Vi måste tänka nytt! Låt oss hjälpas åt att tänka nytt eller så går vi mot mörka och allt brunare tider. Det brukar vara i kris som nytänkande kan få gehör. Det är dax för ett positivt paradigmskifte! Håller du med?

Partiprogram och Personer

I dag läste jag en specialtidning om Almedalsveckan som stundar. I tidningen fanns en del där de större partiernas ledare fick beskriva vad deras partier står för. Det var intressant att läsa att regeringen verkar väldigt samkörd då Alliansens företrädare i princip talade med en mun. Det var i stort sett bara lite olika ordval som skilde. Om det är så kan det tyckas helt rationellt att väljarna tycks tycka att det inte spelar någon roll vilket parti man röstar på. I det läget borde vi antingen slå ihop lämpliga partier eller lyfta fram det som skiljer mycket tydligare. Jag förstår problembilden med att lyfta fram skillnaderna mellan t ex Alliansens samarbetspartners då det av vissa tolkas som konflikt när det endast är ett uttryck för en dynamisk demokrati. Nåja, det är nog i huvudsak två saker som blir avgörande för att partierna skall få en särprägel bland väljarna. Den avancerade vägen är att få väljarna att ta del av partiprogrammen som definitivt skiljer sig från varandra. De flesta tar sig tyvärr inte den tiden. Då återstår det personerna som företräder partiprogrammen. I en värld där många partier upplevs som lika bra eller lika dåliga blir det särskilt viktigt att lyfta fram de lag som ger av sin tid för att försöka förverkliga ett samhällsskapande i linje med ett partiprogram. Vilka partier attraherar de mest aktiva, de nyfiknaste, de altruistiskaste och de klokaste representanterna? Eller spelar det ingen roll? Ett partis representanter skall väl inte vara annat än en representativ del av de som de företräder eller?

Det finns inga genvägar till välstånd

Gång efter gång tvingas vi ta del av artiklar där det framställs som synd om personer som lever över sina tillgångar och sedan vill att vi andra skall reda ut deras egenproducerade soppa. Inte bara en och annan enskild lever över sina tillgångar och på ett oansvarligt sätt. Många finanspersoner spekulerar med jämna mellanrum sönder våra ekonomier eftersom det av vissa anses fint att vara rik och vissa tycker t o m att det är smart att bli rik fort. Oftast blir bara lottovinnare, oseriösa affärspersoner eller kiminella rika fort. De allra flesta som blir framgångsrika musiker, idrottare, företagare, läkare, lärare, trädgårdsmästare eller kock så är det hårt och långsiktigt slit som givit resultat. Det finns inga genvägar till framgång eller välstånd. Det går inte att låna sig till långsiktig lycka. Vid något tillfälle måste lånefesten betalas tillbaks och då kan det göra mer eller mindre ont. Nu säger sig de rikaste länderna i världen ha insett att man inte kan fortsätta att leva över sina tillgångar eller det värde som det egna folket skapar per år. T o m 2013 skall 1/2 budgetunderskotten försvinna! Det är en ENORM strypning av likviditet (pengar) på marknaden! Att Riksbanken i det läget överväger att höja räntorna med hänvisning till att bostadsmarknaden är överhettad är fel väg att gå! Jag delar synen att vissa bostadsmarknader i en allt mer urbaniserad värld är överhettad. Till stor del beror det på ett underutbud av bostäder i attraktiva delar av landet. Det löser man på andra sätt än en högre generell ränta. Det kan dock finnas skäl att med räntevapnet försöka kyla ner bostadsmarknaden MEN i så fall får vi införa två räntesystem i Sverige, ett för bostadsmarknaden och en för övriga ekonomin. I ett läge där Sverige blir i ett alltmer desperat behov av fler företagare och i synnerhet tillväxtdrivna företagare med exportpotiential, då är det vansinnigt att höja räntorna (priset på pengar) när det redan är svårt för dessa företag att få låna pengar. Det kan vara så att vi mycket snart går in i den djupa lågkonjunktur som vissa trodde vi kunde avvärja efter finanshärdsmältan för drygt två år sedan. Låneberg bland invånare och bland länder som utgångsläge och sedan en 1/2 av budgetunderskotten kommer att göra ont. Det finns inga genvägar till långsiktigt välstånd, det måste byggas från grunden! Sverige är väldigt beroende av handel med övriga världen och i synnerhet med övriga Europa. Övriga Europa mår allt sämre. Det kommer självklart att påverka Sverige. Under allt för många år har politiker tillåtit överkonsumtion för att vinna kortsiktiga politiska maktvinster. Den tiden är ute nu och det politiska handlingsutrymmet krymper dramatiskt. Det folk som köpte budskap liknande "kejsarens nya kläder" kommer i en allt större skara få betala ett högt pris för en konsumption som inte är finansierad. Detta svåra läge samtidigt som vår befolkning blir allt äldre. Jag tror inte att lösningen ligger i att bara hålla i pengarna och t o m skära bort en massa anslag till verksamheter. Det behövs också MEN nu handlar det framförallt att tända invånarna runt nya visioner och att investera i dessa visioner. Visioner som kombineras med vetskapen att det inte finns några genvägar till välstånd är vägen framåt. Tomma löften om fler jobb i det offentliga eller en grön värld utan olja och kärnkraft på ett år är bara utopi och lögner för folket. Det är dax att hitta kreativa sätt att sätta hela vår befolkning i rörelse för att skapa det basvärde och det samhälle vi vill önskar. Arbetslösheten - särskilt långtidsarbetslösheten - ligger på nivåer som som är oacceptabla, och det syns inga tecken på att den kommer ned snabbt. Då krävs nytänkande! Ett litet land som vårt måste klara av det! Det är vår stora konkurrensfördel jämfört med betydligt större och mäktigare ekonomier. Låt oss utnyttja våra fördelar för att skapa en bra morgondag för våra kommande generationer samtidigt som vi kan ge våra äldre ett värdigt åldrande!

Vad skiljer i vårdfrågor?

Nu har jag läst ett antal artiklar i olika tidningar och inte minst några olika politikers bloggar som handlat om vår sjukvård. För mig förefaller det som om det råder antingen gnällambition eller försvarambition istället för den naturliga utvecklingsambitionen. Varför tycks de som har makten, ofta idag Alliansen, ha problem med att erkänna brister men samtidigt berätta vad mycket bra de har bidragit med att skapa hittills? Varför tycks det omöjligt för oppositionen att erkänna att många saker inom vår vård och vår omsorg blivit bättre de senaste åren? Är inte politikernas uppgift att se till så att vi medborgare får bästa möjliga vård för så lite skattepengar som möjligt? Dvs en effektiv vård! I min värld känns det självklart. Det verkar dock inte så självklart. Det borde vara så att vi oavsett politisk tillhörighet kan enas om att vi skall erbjuda en bra grundvård för alla. Att vi skall ge alla i behov av en diagnos densamma så snabbt som möjligt. Att alla som är i behov av vård skall få den så snabbt och med en så hög kvalitet som möjligt. Är det så svårt att vara ense om så självklara saker? Jag tycker att det är hög tid att alla aktiva politiker talar ur skägget och talar om vad det är som gnäbbet verkligen handlar om. Det måste vara om man tror att konkurrensutsättning är positivt för oss skattebetalare eller ej! Låt det bli tydligare att det är en viktig politisk skillnad och låt då argumentationen vara tydlig för och mot konkurrensens följder. Då blir det rimligt enkelt för väljare att förstå skillnaderna istället för en massa "tycka synd om speciella fall" som används som politisk metod. Det är en oansvarig politisk debattmetod att lyfta fram särskilda fall. Fall som ofta saknar någon liknande och fall där inte sällan det är enskilda tjänstemän som visat dåligt omdöme i handläggningen av ett specifikt ärende, inte att den politiska viljan eller lagstiftningen styrt åt det hållet. Låt vårddebatten handla om konkurrens eller inte konkurrens och i samma debatt tycker jag att vi skall debattera hur vi säkerställer den kvalitet vi vill betala för oavsett vem som levererar våra skattefinansierade tjänster! Hur svårt kan det vara?

Lagarbete

Mycket kan sägas om årets VM i fotboll. Hittills väljer jag att säga att matcherna varit rätt tråkiga med några få undantag. Det har som metaforer för livet i allmänhet varit intressant att följa Italiens och Frankrikes fiasko. Precis som vilket icke fungerande lag som helst lyckades de inte få fram en bra laganda och de lyckades inte prestera när det verkligen var allvar. Utan tvekan finns det individuella materialet för att kunna spela fotboll i den absoluta världstoppen men det räcker inte. Fotboll, som så mycket annat i livet, är en laginsats som måste fungera. En mörk skugga faller självklart på den som har det yttersta ansvaret för att laget fungerar och presterar när det gäller dvs lagledaren. Även om både Frankrikes och Italiens lagledare gjort ett uruselt jobb måste jag dock lyfta på hatten för Italiens sannolikt föredetta lágledare Lippi. Han tog på ett snyggt sätt på sig skulden för att laget misslyckats. Tänk om fler personer i ledande positioner tog sitt eget ansvar i dåliga tider, då skulle mycket fungera betydligt bättre än det gör. En effektivt och roligt lagarbete är nödvändigt för framgång. Det känns som att Ceneterpartiet i Uppsala inom några år kommer att ha ett mycket starkt lag med många duktiga och engagerade personer som kan kliva fram och ta det ansvar som olika tillfällen kräver. Trots fiaskot, bra gjort Lippi!

Makten över debatterna

Visst har jag sedan länge insett att journalister och mediaverksamheter har en väldigt stor inverkan på människors uppfattningar. Det är ju inte så lätt att nå många människor på andra sätt än via olika massmedia som lyckats få en större läsar eller tittarskara. Är det bra eller dåligt att media har så mycket makt? I grunden tycker jag att det är bra om det inte blir endast en beskrivning av verkligheten och en framtidsbild som ständigt slås in i huvudet på oss medborgare. I Uppsala tycker jag t ex att det är uppfriskande att vänstertidningen UppsalaDemokraten startat upp igen. Vad är då baksidan med att media har så stor makt? Baksidan ligger ur mitt perspektiv i att den positiva logiken bygger på att journalister skall vara oberoende. Så är det givetvis inte. Alla individer har åsikter och gör sina ställningstaganden, så även journalister. Jag tycker inte att det är något konstigt med det men det är viktigt att komma ihåg när man försöker tolka en artikel då den sällan är objektivt skriven. Idag blev jag och Centerpartiet än en gång satta i fokus av bakåtsträvande och vänsterorienterade politiska motståndare. På några få rader beskrivs Centerpartiet som miljöovänligt och jag som en nybörjare. Politiska dagordningar på alla jordens nivåer blandas huller om buller. Budskapet är desperat. Kanske börjar allt fler miljömedvetna inse att de inte alls står bakom en bakåtsträvande och vänsterorienterad väg framåt. Det skulle vara bra för Uppsalas och Sveriges invånare. Vad avser kommentaren om att jag är nybörjare i politiken så är den korrekt. Till skillnade från den person som påtalade att jag är nybörjare i politiken har jag många års erfarenhet av att leda stora verksamheter både nationellt och internationellt. Jag har även under mitt korta politiska engagemang (några år inom Centerpartiet och några månader i ledningen för Uppsala kommun) varit involverad i den operativa politiska ledningen av Uppsala. Ingen av de personer som nu ställer upp som ledande representanter för oppositionen i Uppsala har i närheten av den erfarenheten. Spelar det någon roll? Säkert inte. Det avgör medborgarna. Klart är dock att Uppsala och Sverige styrs ständigt med hjälp av kompromisser. Uppsala och Sverige styrs också utirån det förtroende som medborgarna givit de olika politiska partierna under valen. Jag upprepar än en gång att ur ett Alliansperspektiv kommer Alliansen att bli grönare om medborgarna vill det, dvs att man ger Centerpartiet och Centerpartiets politik ett större mandat efter valet den 19/9. Nästan så enklelt är det. Det som inte är enkelt är hur ett parti kommer fram till sina idéer och frågor som man driver. Inom Centerpartiet försöker vi hela tiden bjuda in våra medlemmar till ständigt utvecklingsarbete i framtidens tjänst. Höga vackra hus, "tänk spår kör buss", miljöparkeringar, prioritet för gående, cyklister och kollektivtrafik i centrala Uppsala, starkare klimatkrav vid upphandlingar som bl a stimulerar närproducerat etc är exempel på miljöfrågor som vi ständigt debatterar och driver. Som tur är tror vårt parti på mångfald. Det finns inte bara en väg framåt som är hållbar. Vissa partier tycks tro det. Jag hoppas att det under valrörelsen blir utrymme för debatter om miljön och hållbarheten så att det kan bli tydligt vad det är som skiljer oss och inte minst för att förtydliga att Centerpartiet är Alliansens gröna röst. Eftersom vi har erfarenheten av att jobba i ett demokratiskt lag vet vi att man måste kompromissa. Vi vet också att man måste respektera att man inte har fått mandatet att representera fler än det underlag som föregående val gav. Jag vill ogärna att oppositionen skall få träna på vad det innebär i praktiken men det är helt klart att de inte ens klarar av att föreställa sig vad det innebär. Nu struntar vi i att det finns utvecklingsnegativa, bakåtsträvande och småaktiga personer inom politiken. Nu unnar vi oss alla att njuta av en härlig midsommar med dans, skratt, god mat, lekar och mycket annat roligt. Glad midsommar!  

Så bra men det kan bli bättre

De senaste två månaderna har jag haft förmånen att besöka många av de verkamheter som Uppsala kommun finansierar. Barnomsorg, skolor, äldreomsorg, parkförvaltning, Ungdomscentrum etc. Vilken fantastisk kvalitet det är på det som görs runt om i kommunen. Jag har själv arbetetat mycket extra inom vård och omsorg och kan konstatera att det är mycket bättre idag. Jag har själv haft förmånen att besöka många verksamheter runt om i världen och våra allmännt tillgängliga verksamheter för barnomsorg, skola och äldreomsorg håller en mycket hög kvalitet. Det är också glädjande att träffa så många som känner stolthet över det arbete som de och deras närmaste kollegor utför. Det har nästan känts som i Japan där alla, oavsett arbete, känner en enorm yrkesstolthet. Det gillar jag. Det tror jag utgör grunden till att leverera bra kvalitet till de som man skall serva. I dagens DN kunde jag läsa ett antal personers debattinlägg om att vissa minimikvalitetskrav borde det lagstiftas om kopplat till barnomsorgen. Jag är benägen att hålla med om att det ur flera synvinklar känns viktigt att lagstiftningen ställer entydliga grundkvalitetskrav på all verksamhet som enligt lag måste tillhandahållas av offentliga system. Förutom att införa entydliga grundkvalitetskrav bör även lagstiftaren definiera ett ramverk för hur allmänintresset tillvaratas om t ex en skola missköter sig och därför t ex tvingas lägga ner sin verksamhet. Det bör gå att skapa ett ramverk för hur dessa frågor generiskt hanteras istället för att gång efter gång få hitta lösningar som dessutom bara gör att många invånare blir negativa till privata alternativ (även om det endast är en liten minoritet som missbrukar ett förtroende att driva en skattefinansierad rörelse). Vi har det väldigt bra i Sverige! Glöm aldrig det! Vi får aldrig ta vårt välstånd för givet! Glöm aldrig det! Vi måste hjälpas åt att bli mer företagsamma för att kunna försvara och utveckla vårt välstånd! Glöm aldrig det! Hur kan du bidra till att vi blir mer företagsamma?