Varför försvann fastan?
Troende muslimer är inne i en period av fasta kallad ramadan. Den fasteperioden är under en månad och nästan exakt samma tid som de troende kristna ”fastar”. Vad hände med den kristna långa tiden av fasta? Varför har den försvunnit i stora delar av västvärlden? Förstörde den långa tiden av fasta för många affärsmöjligheter? Beror det bara på att många i västvärlden inte längre är religiöst troende?
I år, 2024 enligt den västerländska tideräkningen, startade den kristna fastetiden den 14 februari. På alla hjärtans dag. För troende kristna kallas inte den dagen alla hjärtans dag utan askondagen. Fastan, för dem som lever efter den traditionen, närmar sig sitt slut. Slutet är på påskaftons natt. Därefter är det partytider med fastlagen som startar med fastlagssöndagen och avslutas med fettisdagen. Svenska kyrkan tycks vara näringslivsvänlig när man läser om hur de ser på fastan i nedan information. Jag har tydligen fastat då jag under fastetiden inte dansat en enda gång….
”Att fasta är att avstå från något för att vinna något annat. Fastan ger oss tid för eftertanke och bön, och tid att växa i tron.”
”Att fasta behöver inte betyda att du avstår från att äta. En kristen fasta kan lika gärna vara att avstå från tv-tittande, godis, alkohol, kött, eller något annat.”
Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan.
Bibeln, Joel 2:12
”En kristen fasta kan också handla om att avstå från något för att spara pengar. Pengarna kan sedan gå till någon som behöver dem bättre än du gör.”
https://www.svenskakyrkan.se/fastan
Du som är mycket yngre än jag har inte upplevt riktigt tråkiga långfredagar. Det har jag. När jag var barn var allt stängt. Typ sorgmusik på den enda radiokanalen. Och lika tråkigt på den enda statliga TV kanalen. Det är ”lite” skillnad mot idag. Systembolaget har stängt idag, en ”uppoffring” så många fick fylla på lite extra igår… För kristna är idag den stora sorgens dag, Jesus dödsdag.
Idag kan jag särskilt minnas min farmor som ståtligt ligger begravd på en kyrkogård precis i anslutning till Jaffa-gate i Jerusalem tillsammans med min farfar. Min farmor Rose var armeniska och kristen. Min farfar, Michael, var kristen palestinier som jag aldrig träffade. Han dog redan 1972. Mina farföräldrar, särskilt min farmor, bodde länge i en tvårummare innanför Jerusalems murar och inte långt ifrån ”smärtans väg”, Via Dolorosa. Jag antar att den stora graven är finansierad av dödsboet kopplat till deras lägenhet. Själv sprids jag gärna med vindarna när den tiden kommer.
Snart måste jag ha en hel danskväll igen. Efter påskaftonsnatten är det fritt fram efter min icke planerade fasta från dans. Mycket dans förlänger livet. Något att tänka på denna dödens dag.
