Härligt att vi växer och är attraktiva i Uppsala

Det är härligt att Uppsala verkar vara en av landets klart mest populära kommuner att bo i och att flytta till. Det är väldigt roligt och skapar goda förutsättningar för ett livfullt, dynamiskt och framgångsrikt samhälle även i framtiden. Debatten om stadens utformning fortsätter och närmast såg jag en oro för att tjänstemännen och byggföretagen driver på en förtätning i city bl a för att det är de attraktivaste områdena och kanske för att ledande tjänstemän inte äns bor i staden. Om vänstern och deras kamrater menar allvar med sina miljöutspel i nämnder och i media, då bör det inte vara någon fara för de få centrala grönområden som vi snart har var i de riktigt centrala delarna av Uppsala. Inte heller i stadens ytterområden bör det vara någon risk eftersom Centerpartiet inte kommer att bidra till att våra grönområden byggs bort. Det är inte en positiv miljöutveckling. Genom att fortsätta expansionen i Kungsängsområdet ut mot Almungehållet kan Uppsala erbjuda många fler bostäder i attraktiva lägen. Genom att koncentrera de störra expansionerna i det området kan vi även säkra en försvarbar och effektiv introduktion av nya spårlösningar i staden samtidigt som vi kostnadseffektivt kan bygga ut och förbättra ett Värme och vattennät som i den riktningen idag inte är tillräckligt. Jag vill gärna se vackra höga hus vid 282an mot Almunge. Under inledningen av den vägen från Uppsala och E4an räknat. Området är attraktivt då det är nära centrala Uppsala. I synnerhet om vi introducerar ett spårnät i samband med en liknande exploatering. Att området ligger föredömligt nära Arlana och Stockholmsområdet attraherar också många. Inte minst de som pendlar. Jag vill inom tio år se höga vackra hus i detta område. Det möter stora behov som finns bland dem som önskar bo i Uppsala. Ett område där man naturligt kan inkludera härliga grönytor i exploateringen. Området bör blandas med hyresrätter och bostadsrätter och kanske t o m andra boendeformer. Inte minst kommer en liknande satsning att försköna infartsbilden från Arlanda. Vad väntar vi på?

En skola för alla - inte minst en som inte diskriminerar praktiskt lagda invånare

Det är självklart att skolans viktigaste uppgift är att ge alla elever bra kunskaper. Det är uppenbart att Vänsterpartiets främsta företrädare inte tycker det och då säkert inte heller stora delar av dess partireprespentanter. I olika artiklar är det tydligt att de ser ner på individer som inte är teoretiskt intresserade. Diskriminera inte individer med praktisk läggning! I den bästa av alla världar skulle vi alla vara duktiga i matematik, engelska, svenska, persiska, historia, samhällskunskap, vårdkunskap etc. Nu är det inte så och det kommer aldrig att bli så. Som tur är har vi olika begåvningar och dessa kan bidra till samhällets positiva utveckling på olika sätt. Till skillnad från V är Centerpartiets väg framåt att ge ett smartare stöd till de som har det särskilt svårt och att vi samtidigt måste bli bättre på att matcha fram de som har det lätt i skolan, så att de kan utvecklas efter sin förmåga och inte hållas tillbaka.
Vs företrädare säger också att betyg inte bör ges under studietiden utan bara därefter ”som i arbetslivet”. Vs representanter tycks inte ha varit i det moderna arbetslivet. På samtliga arbetsplatser som jag arbetat på har personliga omdömen givits minst en gång per år i samband med utvecklings- och lönesamtal.
Det enda vettiga som V tycker om skolan är att kommunerna skall ha ett veto över etablering av friskolor. Det är rimligt att det decentrala ansvaret för vår skola också innebär att de som lokalt fått folkets förtroende också kan påverka om nya skolor får etableras. Vi måste kunna balansera mångfaldens fördelar med hållbara ekonomiska konsekvenser. Vi måste också skapa ett bättre system för att säkerställa kvaliteten i skolorna inte minst säkerställa att betygen sätts på ett likartat och därigenom rättvist sätt oavsett vilken skola man går på.
Att inkomstskillanderna ökar i samhället beror i allt större utsträckning på att vi har en relativt stor andel offentliganställda som saknar alternativa arbetsgivare, att människor med produktionsjobb kämpar för att behålla jobben i kamp mot omvärldens betydligt lägre löner och att arbetsmarknaden för de ”bästa” idag är internationell. Hur tänker V stoppa det faktumet och den utvecklingen? V fortsätter att ha en populistisk, utopisk och oansvarig syn på hur skolan blir en arena som skapar bästa möjliga start i livet för alla och barn och ungdomar som kan försvara samt utveckla vår välfärd. Jag förstår inte hur Socialdemokraterna kan samarbeta med V.

Centern vårt bästa välfärdsparti

Det är dags för Centerpartiet att byta namn igen! Partiet har gått från en bakgrund i bondesamhället till att stå mitt i politiken med en mellanmjölkspolitik och nu är det dax att förtydliga att partiet vuxit upp och blivit ett parti med karaktär, starka liberala grundvärderingar och ett varmt hjärta. Vi är ett parti som kämpar för att försvara och utveckla välfärden och det kräver ständiga förändringar. Det kräver ett mycket positivt förhållningssätt till företagsamheten. Individens spelutrymme, företagsamheten, en hållbar miljöutveckling, folkrörelseförankring och att besluten skall ligga så nära individen som berörs som möjligt är mycket starka utgångspunkter för att bidra till en framgångsrik morgondag. Det är dax för partiet att byta namn igen! Jag tycker att Cpartiet eller Utvecklingspartiet på ett bra sätt beskriver att vi är ett ansvarstagande och framåtinriktat parti. Vi ser vad som händer och vi tror oss se vad som ligger runt hörnet, och vill därför få ett större inflytande över hur samhället utvecklas. Det kan vi få om invånarna förstår att vi är ett sådant parti. Låt oss även hjälpas åt att bli ett livfullt folkrörelseparti igen! Dagens teknik gör det möjligt att snabbt kunna nå det målet. Finns viljan bland våra ledande företrädare?

Civilkurage en bristvara

Det behövs verkligen en uppryckning bland oss svenskar vad avser attityden till andra medmänniskor. Om dagens rapportinslag stämmer att allt färre "besvärar sig" att hjälpa till i samband med bilolyckor är det en väldigt viktig varningsklocka om att vår moral och etik behöver en uppryckning. Vad gör att en person som kommer först till en olycksplats inte vågar eller vill stanna och direkt försöka hjälpa en eller fler medmänniskor i nöd? Mer civilkurage måste uppmuntras och fostras om vi vill vara ett land som även i fortsättningen förknippas med hjälpsamhet och medmänsklighet. 

Det mesta kan räknas om i resultat och balansräkningar

Det kanske är hög tid att praktisk ekonomi blir en självklar del av den grundläggande allmänbildningen i svenska skolor. Det mesta i vår värld handlar till sist om hur man kan få en resultaträkning och en balansräkning att fungera både kortsiktigt och långsiktigt. Inte minst är denna kunskap intressant om vi reflekterar över ett väldigt klagande på de så kallade jobskatteavdragen. Om du tycker det är roligt att försöka förstå hur verkligheten ser ut och inte bara lyssnar på lobbyister eller politiker alternativt journalister som försöker sprida bilder som inte finns tycker jag att du skall läsa på lite historiska fakta om det faktiska skattetrycket för en medelinkomsttagare i mitten av 70-talet i förhållande till idag. Om vi antar att den medelinkomsttagaren vill köpa sitt transportmedel, sitt huvudsakliga boende och sitt fritidsboende i den takt som det anses ekonomiskt försvarbart. Om du tar denna utgångspunkt som är relevant för många som idag är pensionärer kommer du att finna ut att de ränteavdrag (100%) och de skatteavdrag som man tidigare fick göra för inkomsternas förvärvande innebär att dagens hårt arbetande medelinkomsttagare är riktiga förlorare i en jämförelse! Vad är då rättvisa ur det perspektivet? Är det att de personer som tidigare "gratis" kunde bygga upp en stark balansräkning genom att förvärva fastigheter/lägenheter utan räntekostnader idag skall betala tillbaks t ex mellanskillnaden, givetvis nuvärdesberäknad, till dagens hårdare beskattade arbetande invånare. Det viktiaste är väl ändå att vi blir fler som inser att om vi inte blir betydligt fler som jobbar av den totala poulationen så kommer det vi kallar välfärdssystemet att falla samman inom kort. Om alla får lära sig grundläggande ekonomi i skolan så kan fler förstå detta och fler kan genomskåda budbärare som ropar varg när den inte finns.

Förtätning av Uppsala

På dagens UNT-debatt skriver Carl-Johan Engström att Uppsala kan utvecklas till en tätare och intensivare stad utan att grönområden försvinner. Jag hoppas att Carl-Johan bor i staden eftersom han har en betydande roll i hur den utvecklas. Jag undrar också vad han menar med en "intensivare" stad. Jag undrar också vilken trovärdighet som finns i att grönområden i centrum skall bevaras när vi bara under de senaste åren sett flera exempel på hur gröna centrala lungor offrats för en tätare central bebyggelse. Det förefaller för mig klokare att bygga täta, vackra och höga bostadsområden i utkanterna av Uppsalas centrum. Det kanske blir lättare för oss alla att tänka oss ett framtida Uppsala om vi tar utgångspunkten i hur vi bygger ett modernt och klimatsmart kollektivtrafiksystem. Ur mitt begränsade perspektiv talar det mesta för tät expansion i ytterområdena, med tydliga och härliga gröna områden, för att både förena behovet av attraktivt boende med ekonomiskt försvarbara ollektivtrafiklösningar. Med en liknande väg framåt finns utrymmen för fler spår även i Uppsala. De centrala delarna av Uppsala begränsas idag väldigt mycket av att våra centrala vägar och de historiska miljöerna inte kommer att ges utrymmet för t ex spår. Är det Uppsalas invånare eller byggföretagen som skall bestämma hur staden utvecklas avseende nybyggnationer? Självklart skall det vara de av oss som ser Uppsala som vår långsiktiga bostadsplats och som en plats där våra barn och barnbarn skall kunna trivas och utvecklas som skall bestämma hur vi gör. Hur kan vi acceptera något annat?   

Varför rättigheter om de inte matchas med skyldigheter?

I vår del av världen har vi rättigheten att fritt rösta fram de politiska krafter som vi tycker bäst tjänar det vi själva önskar. Det kallas västerländsk demokrati och är en grundplare för oss som tror att demokratin, trots sina brister, skapar långsiktig stabilitet i ett samhälle. Ett demokratist system tenderar att erbjuda hela befolkningen en rimligare och rättvisare del av det värde som ett samhälle skapar. På kort tid, ur ett historiskt perspektiv, har den Judiska, Kristna och Islamiska världs och människosynen lagt grunden till västvärldens situation idag. På gott och ont. I en tuff värld tycker samtliga dessa religioner + de flesta andra att en rimlig moralisk utgångspunkt skall vara att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Varför är det inte en självklarhet i sin enkelhet? Varför är det oftast bland de mäktiga och rika som denna moraliska utgångspunkt saknar tillräcklig förankring. Visst har vi en massa skyldigheter som Sverige, EU och FN har stiftat lagar och deklarationer om. Men vägarna runt dessa lagar är många och det som saknas, inte minst i Sverige, är en återupprättelse av ett tydligt och gränsöverskridande moraliskt och etiskt basperspektiv. Förr dunkades detta in i alla via kyrkans tidigare makt via bl a Guds tio bud. Grundläggande byggstenar som enkelt ger dig ett tydligt förhållningssätt till dina medmänniskor och som skapar förutsättningar för mindre konflikter mellan oss människor än vad som ändå uppstår med allt för jämna mellanrum.   Ett konkret förslag som jag tror kan bidra till att ge alla som bor i Sverige en gemensam moralisk värdegrund kan vara att införa ämnet Moral & Etik i skolan. Då kan gamla och nya invånare under en längre period få möjlighet att ta del av tusentals år av mänskliga erfarenheter som bl a utvecklats av de stora religionerna i världen och som har som en utgångspunkt att få samhället att fungera mindre våldsamt och otryggt. Ett samhälle som kan fokusera sin energi på att skapa generellt välstånd istället för den starkes eller moraliskt förkastliges förmåga att ta det mesta och kuva oss andra. För att klara detta måste individen stå i fokus men att ha individens bästa i fokus är inte synonymt med egoism. Målsättningen är snarare att försöka få oss alla att vara mindre egoistiska och förstå att helheten fungerar bättre om vi samarbetar. En gnutta altruism i oss alla skapar enorma möjligheter. I synnerhet i ett samhälle där folk från alla olika bakgrunder skall skapa välstånd tillsammans. Om det är en gemensam ambition. Att erbjuda oss alla att individuellt, utifrån våra egna förutsättningar, få chansen att lära och leva anständigt måste gå hand i hand med tydliga skyldigheter. Det kan inte vara så att man gång på gång kan brista i sin förmåga att ta sitt personliga ansvar och därefter kräva att alla andra skall sopa upp den röra som skapats. Det gäller inte minst inom finansbranschen men också bland många svenska konsumenter. I DN ekonomi den 14/1 hittar du en artikel om en kvinna som är bedrövad för att hon inte får snabbare hjälp med skuldsanering. Journalisten får det att framstå som väldigt dåligt att Alliansen är så hjärtlös och inte gör så att t ex denna kvinna kan bli kvitt sitt sk livegna liv och tyvärr har hon även inkluderat ett barn i sin kortsiktiga egoism istället för att som de allra flesta kämpa varje dag för att göra rätt för sig. Jag tycker inte att det är rimligt att media ständigt får pressa dåligt pålästa och medierädda politiker att backa från regler som inte alltid är dåliga för att bevara vår generella välfärd. Media måste också få ett objektivitetskrav att även beskriva den hla bilden så att inte enstaka idiotiska tillämpningar eller regler får politiker att backa för att de framställs som hjärtlösa om de försöker argumentera. Varför skall samhället kollektivt, dvs du och jag, försörja och snabbt skuldsanera en person som själv valt att ta ett sabbatsår, därefter sagt upp sig från en fast anställning, för att få ett avgångsvederlag, och som därefter blir gravid och ensamstånde mamma och därefter endast lyckats få ströjobb som inte täcker hennes fasta nuvarande levndadsstandard? Var ligger moralen och etiken i det? Självklart finns personer som verkligen hamnat snett av tragiska skäl men som det beskrivs i artikeln har den personliga kortsiktiga egoismen fått styra hennes beteende. Skall det vara en rättighet att få överkonsumera och bara tänka kortsiktigt med vetskapen att det alltid är kollektivet som får sopa upp allt skräp som skapas? Den individuella friheten, och där till kopplade rättigheter, måste balanseras mot mer moraliska och etiska rimliga perspektiv. Vårt generella välfärdssystem kommer att kollapsa om extremt kortsiktiga och egoistiska finanspersoner och "vanliga" medborgare gång efter gång får ställa till det för oss andra. Inte minst kan en bättre generell fostran i moral och etik leda till att fler förstår att det leder till välfärdssystemets kollaps om bl a bidragssystem och grovmaskiga finansystem ständigt utsätts för stora moraliska och etiska kränkningar. Vi vill väl kunna bevara ett system som klarar av att skydda och hjälpa de riktigt svaga och sjuka eller?