Ett universellt tack

Tack Christin och Anders för ännu en härlig, trevlig, utvecklande och generös träff! Vi träffas för sällan. Det är stimulerande och utvecklande att umgås med människor som har alla sina sinnen öppna och som helt saknar begränsande fördomar om andra. Universums energi är till för att omsättas i ord, musik och handlingar som skapar en trivsammare värld. Det gäller för oss människor att använda energin så klokt som möjligt. Oavsett om vi har fler liv eller inte så är livet här och nu en gåva som vi till mans borde vårda bättre. Inte sen. Här och nu. Vad gör du för att må bra här och nu? Vad gör du för att sprida glädje och utvecklingskraft omkring dig? Själv skall jag nu gå ner till havet och sedan till afterbeach med vänner.

Vatten och sjukförsäkringen

Mycket vatten kommer från vår himmel. Det är härligt och behövligt. Inte minst är det underbart att somna in till regnets klappande på hustaket. Efter regn kommer solsken. FN har tydligen debatterat vattenbristen under 15 år och igår skulle FN fatta beslut om att vattentillgången skall definieras som en mänsklig rättighet. 15år!!!!!!!! för att definiera något som bara är ord utan praktiska förbindelser för t ex länder som Sverige som även ur vattenperspektivet är fantastiskt rikt. Vatten är en av våra viktigaste livsresurser. Vi har denna resurs i överflöd. Jag tycker att Elliasson nomalt brukar vara en klok man. Dock tycker jag att hans kritik mot att Sverige lade ner sin FN-röst om att göra vattenförsörjning till en mänsklig rättighet var obefogad. Jag tycker att det hedrar Sverige att våga säga att det är löjligt att fatta ett beslut som inte har någon praktisk betydelse. Kommer de lidande Palestinerna på Gaza att få en vattenkran installerad nu med ständigt flöde från Tyskland eller Frankrike eller? Vilken betydelse har FN? Hur många resolutioner finns inte mot Israel som inte efterlevs? Ord utan konkreta förslag på hur man skall leva upp till en ambition är värdelösa. Det är enkelt att vara för något eller mot något MEN matcha de synpunkterna med konkreta förslag på hur det kan bli en verklighet. Först då tycker jag att ord kan tas på allvar.

I dagens GP läste jag också om en man i 60-års åldern som klagade på vårt nya sätt att försvara och upprätthålla vårt sjukförsäkringssystem. Ett "nytt" system som syftar till att försöka få tillbaks sjuka från ett liv i sjukdom till ett normalt liv igen. Det är väl sjukt att det inte alltid varit en självklarhet att processerna så snabbt som möjligt skall bidra till att den enskilde individen får ett aktivt stöd för att komma tillbaks till ett friskt liv. Ibland innebär det att det fullständiga tillfrisknandet sker i olika faser. 25% arbetsförmåga, 50% arbetsförmåga etc. Det borde vara en självklarhet att systemet fungerar så. Det är att respektera individen och det är att ta ett ansvar för att vår sjukförsäkring kan finansiera de som verkligen är sjuka. Att det finns tjänstemän som lite då och då fattar idiotiska beslut om att t ex en allvarligt cancersjuk skall jobba, det är inte ett systemfel utan ett individuellt fall som hanteras dåligt. Den 60-årige mannen klagar och klagar och avslutar sin artikel med att det vore bättre om han fick utnyttja sjukförsäkringen och att någon yngre kunde ta hans jobb istället........... Jag blir så trött på den själviskhet som ibland tycks vara total. Han hade under många år varit facklig klubbordförande. Var finns hans solidaritet? Är det inte bra att stötta människor att komma tillbaks till ett friskt liv? Är det inte bra att vi inte missbrukar vår sjukförsäkring så att vi har råd att stötta dem som verkligen saknar arbetsförmåga? Hur kan man tycka att sjukförsäkringen skall användas som ett livslönesystem om man blir sjuk? Låt oss fortsätta arbetet att reformera våra trygghetssystem så att de används för att stötta våra sjuka och riktigt svaga och samtidigt stötta de som tillfälligt får stöd från sjukförsäkringen att snabbast möjligt komma tillbaks till ett friskt liv. Det är medmänsklighet i mina ögon.

Snabba cash

Den härliga svenska sommarvinden skapar ett underbart brus i träd och buskar. Mina underbara vänner Anders och Christin bjuder på älskvärd gästfrihet på västkustens underbara pärla. Var tror du att jag är? Frustrationen är påtaglig. "Varför sitter du framför datorn! Du är ledig och skall vara med oss!!". Visst, men jag har förmånen att vara del av ett gäng som vill visa att Sverige och Uppsala kan mycket bättre och då kan man inte vila för mycket. Det är väldigt vackert här. Vi sjunger. Vi spexar. Vi äter gott och vi badar. Var är vi? En av Sveriges modernaste, men död, mest framgångsrika uppfinnare och företagare ägde delar av denna halvö. En tjänstemannadirektör köpte hans marker för en spottstyver och hans barn försöker nu sälja tillgången för 100 miljoner. Var är jag?

Snabba cash! Det tycks som att alla idag dansar runt guldkalven och har allt för dåliga prioriteringar i livet. Det är viktigt att bidra till vårt välstånd. Det tycker i alla fall jag. Men, det är inte viktigt att försöka bli älskad för materiell framgång. Livet är mer underbart än att låta girighet och ytliga människors statustänkande få begränsa oss. Snabba pengar är inte fint. Långsamma pengar är inte fint. Fint kan bara det som syftar till att skapa ett bestående värde för många vara. Snabba cash skapas inte av något som är hållbart. Snabba cash skapas bara genom tur, extrem girighet eller genom att du är en oärlig person. Om du tycker att mycket cash är viktigt så skapas det ärligt endast genom långsiktigt hårt arbete! Det finns inga genvägar till så kallad framgång! Har jag något budskap idag? Ja! Hur svårt kan det vara att se till så att vi bryter trenden att allt fler förstör sina liv genom en överkonsumtion som är förkastlig? Varför är det så svårt för lagstiftaren att skapa ett ramverk som gör att vi inte lånar mer än vad vi har råd med? Är möjligen lagstiftaren mutad? 15% kapitalkrav för att t ex Ikanobanken skall få låna mig 11 miljoner för att köpa min fina våning på Drottninggatan? Det är nog bra men om jag samtidigt kan gå till en ockrare och låna de 15%, då är det rätt värdelöst att ha en sådan regel. Nej någon ordning måste det vara! Om det skall vara någon mening med en kapitalteckningsgrad så måste kravet vara 15% i eget kapital! Det vill säga att du inte kan låna pengarna. Du måste har pengarna utan att låna dem! Eftersom bostadsmarknaden står för en överväldigande del av våra skulder är det avgörande att balansera kapitaltäckningskravet med att samtidigt bygga många, många, många fler hyresrätter för att göra det möjligt att komma in på bostadsmarknaden utan att ha 1.500.000 kronor för att köpa lägenheten på Drottninggatan.

Jag är på det underbara Råö! Här har jag haft förmånen att njuta under många, många år trots min mycket unga ålder. Tack för att jag får förmånen att varje dag uppskatta det jag har och att jag har förmånen att ha underbara vänner.

Bidrag till singlar.....

Populismen tycks total. Det kanske alltid har varit så här i val. Eftersom jag är lite mer engagerad i detta val än i tidigare lägger jag kanske märke till mer av valrörelsens olika dimensioner. Jag störs av populism för att vinna enkla och kortsiktiga valresultat. Jag hoppas och tror inte att de allra flesta invånare går på det. Att vara politiker tycker jag innebär att man måste ta ett brett och långsiktigt ansvar för vårt välstånd. När en kommunal Moderat kommunalfullmäktigekandidat går ut och tycke att det är synd om singlar och att man bör överväga bidrag till denna utsatta grupp (enligt honom utsatta i förhållande till de som lever tillsammans och därför har råd med mer). För det första är det helt sjukt att man ens kan tänka så. Ensamstående föräldrar får ofta stöd men ensamma???? Och Nya Moderaterna förvånar.... Bidrag bör alltid undvikas. Att då en nymoderat föreslår bidrag till singlar, då börjar det gå riktigt snett. Istället för att föra fram så dumma synpunkter tycker jag att han skall stötta dem av oss som t ex vill skapa förutsättningar för bra men billigare boendeformer. Det gör det möjligt för singlar och de som skall lämna sina föräldrahem. Det är så ledsamt att i princip alla i Sverige ses som offer. Det är inte så. I pricip ALLA i Sverige har det bättre än 90% av övriga världens befolkning i motsvarande situation. Det trots att Norrmännen köper upp Bohuslän ; ). Skärpning!

Vilken är utmaningen inom sjukvården?

Enligt vissa media sägs Sossarna och KD önska sjukvårdsfrågorna som de stora stridsfrågorna i valet 2010. Varför inte? Centerpartiet har ju även inom det området den bästa politiken. Varför är det inte en självklarhet för alla partier att det viktigaste för livskvaliteten och för samhällsekonomin är att satsa mer på förebyggande insatser? När det gäller huvudfrågan som Sossarna och KD sägs vilja debattera, privata eller endast ett offentligt monopol, så är det ett bevis på hur begränsade de som tror att det är viktiga frågor är. Så länge som vi kan säkra en hög kvalitet oavsett vem som ger oss alla en god vård, hur kan det vara viktigt vem som erbjuder vården? Nej, fokus i vårddebatten borde vara just kvalitetssäkrningslösningar samt prioriteringar! Jag har själv jobbat mycket extra inom sjukvården och har många nära och kära som är och som har varit engagerade i vår viktiga vårdverksamhet. Alla som vet vad de pratar om vet att den stora frågan är prioriteringsfrågan. Alla tycks också förstå att den frågan är så jobbig så den undviker alla politiker som vill överleva. För det anses vara politiskt självmord att tala om prioriteringar inom vården. Vårdbehovet är oändligt. Pengarna för att finansiera vårdbehovet är inte oändligt och konkurrerar med pengarna till barnomsorg, socialomsorg, vägar, skola etc. Det finns med andra ord begränsade resurser. Varför vågar inte politiker öppet debattera prioriteringsalternativ? Istället lämnar man med varm hand över prioriteringsbesluten till vårdpersonalen genom att ge begränsade resurser och därigenom leder den dagliga verkligheten till prioriteringarna som självfallet måste göras. Vi får se om vissa gamla sanningar inom politiken är förlegade. Vi lever ju trots allt på 2000-talet!

Tempoväxlingar

Är det bra eller dåligt eller ointressant att reflektera över tempot och tempoväxlingars betydelse för folkhälsan? Helt klart är att det är ett betydligt lägre tempo på mindre orter än i större. Varför är det så? Är det kanske pga att man i storstäderna alltid har tider att passa, kortsiktiga tider, och därför t ex går snabbare. Tempot i Stockholm är betydligt lägre än tempot i Tokyo. Som sagt, det kanske är för att tågen går oftare och vem vill missa ett tåg och vara tvungen att vänta i fem minuter tills nästa tåg kommer...... Semestertider innebär för de flesta att tempot i vardagen minskar. Personligen tror jag att det är bra under kortare perioder men i det stora tror jag att både kropp och själ mår bra av ett högt tempo. Utan tvekan kan jag konstatera, utifrån mina egna erfarenheter, att ju mer jag har att göra ju mer får jag gjort. Jag har även provat motsatsen och om jag har för lite att göra...... då är det svårt att få saker ur händerna. Livet är nog i sina bästa stunder ett terränglopp i en vacker natur. Milstenar efter milstenar som gör att man känner sig nöjd. Stunder då man växlar ner för att klara av att maxa i en uppförbacke osv. Karin Boye tog tyvärr livet av sig men hennes insikt om att det är vägen och resan som gör livet värt är viktigt att komma ihåg. Livet är här och nu! Inte någon större idé att ägna energi åt det som varit. Viktigt att ha målsättningar som vägleder MEN livet är här och nu med alla sina tempoväxlingar.

Alla monopol lågpresterar

Alla monopol lågpresterar! Det är väl inte så konstigt att förstå att något som saknar konkurrens inte står på tå vare sig för att skapa största möjliga värde för vare sig kunder eller ägare. Trots det faktumet finns det ibland skäl till varför människor går samman för att klara av ekonomiska investeringar som är bra för samhällets långsiktiga utveckling men som ingen enskild grupp klarar av eller är villig att investera i. Exempel på detta var i Sverige t ex telekommunikation och järnvägarna. Av två onda varianter av monopol så är trots allt ett offentligt monopol att föredra om alternativet är ett privat monopol. Inom näringslivet brukar vi "skämta" om att varje sann investerares dröm är att få ett monopol. Självfallet beror det på att du med ett trögt monopol ändå kan generera stora vinster om produkterna eller tjänsterna är nödvändiga eller högt eftertraktade. I takt med att vi i Sverige konkurrensutsätter tidigare offentliga monopol behöver vi utveckla vår lagstiftning så att den både sätter minimikvalitetskrav samtidigt som den även säkrar att vi inte bara ersätter ett offentligt monopol med ett privat monopol. Mångfalden och konkurrensen försvaras knappast om någon kapitalstark internationell kedja köper upp alla privata sjukvårdsbolag och vipps så har vi ett nytt monopol. Det nya monopolet blir säkert inte dyrare än det tidigare men vi vill ha vinsterna av mångfald och konkurrens! Vi vill inte ha monopol och då måste konkurrensen skyddas i lagstiftning! EU och USA har lagstiftning som skall hindra konkurrensbegränsning. Jag tycker att de lagarna måste skärpas! Jag tycker också att alla företag och organisationer som verkar på en monopol eller oligopolmarknad skall ha låga grundlöner för sina chefer och för att de skall få försvarbart höga topplöner skall de leverera hög effektivitet och nöjda kunder dvs stort värde till kunder och ägare. Varför är det inte så?

Afrika mot bättre tider

År efter år, årtionden efter årtionden har Sverige och andra länder öst in pengar i olika afrikanska länder utan att det inneburit någon allmän förbättring för folket. Det afrikanska folket har fortsatt haft det svårt och korruptionen har fortsatt att vara total. Äntligen, under vår nuvarande regering, har SIDAS effektivitet ifrågasatts ordentligt. I det stora hela har nog den enda stora nyttan SIDA tillfört varit att ge flera svenskar möjligheten att uppleva utlandsboende samt stöd till svensk industri som annars aldrig etablerat sig på marknader som annars ansågs för ointressanta (t ex Indien.....). Sedan några år utvecklas Afrika riktigt bra. Flera afrikanska länder har tillväxttal som tyder på att de börjar kunna sprida välståndet till fler än några få ledande och totalt korrupta familjer. Vad är det som gjort detta möjligt? Det är i vart fall inte biståndspengar från väst eller kläder från väst som endast tagit bort alla möjligheter till en lokal klädindustri. Det är framförallt Kinas INVESTERINGAR i landet (inte BIDRAG) som inneburit att fler får jobb, andra länder och stora företag också satsar mer seriöst på afrika och det afrikanska folket. Självklart gör de inte det för att de är snälla utan kineserna har på detta sätt köpt kontrollen över stora delar av Afrika för att säkra tillgången till deras rika naturtillgångar. Genom att kineserna tänkt affärsmässigt istället för bidragsmässigt har nu äntligen det afrikanska folket en chans att lyftas från total generell fattigdom. Kineserna ger inte folket fisken, de lär dem att fiska i utbyte mot tillgången till deras naturtillgångar och i utbyte mot deras arbetskraft. Är det inte lite roligt att Kineserna även är intresserade av den billiga afrikanska arbetskraften! Många i väst tror att det finns massor mer av billig arbetskraft i Kina men allt är relativt och medelinkomsten bland utbildade och hårt arbetande kineser har snabbt närmat sig västerländska nivåer. Kineser tänker inte som västerlänningar! Det börjar bli dax för västledare att på allvar förstå det! Ett fyrfaldigt leve för affärsmässigheten och marknadsekonomin som i sina långsiktiga former lyft miljarder människor från fattigdom till drägliga liv! Tänk om Centerpartiets socialliberala och ekohumanistiska bas kunde råda över världen! Då skulle världen vara fantastisk för alla. Är möjligen Kina en variant av det bortsett från att de är en diktatur............. och i sin tillväxtiver inte lever upp till Konfusius läror om balans med naturen! Alla dessa vägval...... Du väljer väl rätt väg i valet? Tycker du att man skall ge fisk eller skall man lära folk att fiska?

Otrogna klaner

Äntligen inser ledande politiker i framförallt USA och England att det inte går att vinna ett krig i ett land som bl a är helt klanuppbyggt. Klaner som dessutom historiskt visat sig vara notoriskt otrogna. Hur får man lokala kompisar om de hela tiden ändrar sig och väljer en annan kompis istället när de erbjuds något som de känner är bättre än den kompis de hade tidigare. Eisenhover (amerikansk president som varit general inom deras armé) hade tyvärr rätt när han höll sitt avskedstal som president. I talet varnade han för vapenindustrins framfart och makt. Han varnade för att vapenindustrin hotade demokratin. Då var den betydligt mindre än vad de är idag. Många av oroligheterna i världen är nog finansierade av vapenindustrin som "marketing expense". Hur skulle du göra om du var ansvarig för att försäljningen av vapen skall vara hög och helst öka? När vi dessutom har en historia som gång efter gång visar att liknande insatser i främmand land alltid misslyckas. England borde veta om det eftersom de ständigt misslyckats i Afganistan! USA borde veta det, inte minst efter erfarenheterna i Vietnamn. Inte minst ryssarna misslyckades nyligen ordentligt i Afganistan. Tyvärr är det nog som Eisenhover varnade för. Världens utrikespolitik styrs sannolikt i mycket stor utsträckning av vapenindustrin. Det jag tycker är tråkigt med misslyckandet i Afganistan är att det sannolikt innebär att en av de värsta sak en kvinna kan råka ut för är att födas i just Afganistan.

Glesbygden

Behövs glesbygden och i så fall till vilket pris? Allt fler mindre och framförallt ogynnsamt belägna kommuner har stora problem med avbefolkning och att den lilla befolkning som finns är spridd i mycket små skurar. Kommunernas kostnader för att försöka ge en minimiservice blir enorma i förhållande till befolkningsunderlaget. Finns det ett samhällsvärde att hålla liv i bygder som sedan länge somnat till eller som närmar sig sotdöden? Är det möjligen att skogsindustrier och metallindustrier skall få samhället att bära vägunderhåll till avverkningsplatser? Precis som i invandrarfrågan tycks glesbygdsfrågan också vara en fråga som man inte talar om utan problemen får leva sina egna liv men inte i en öppen offentlig debatt. Att man på landsbygden med stor härlig tillgång till naturens skönhet inte får del av tätorters servicegrad är inte förvånande. Det förstår alla jag har träffat och som bor i glesbygd. Den frågeställning som de äldre (nästan bara äldre som jag träffat i glesbygden) ställer är "varför vill inte yngre bosätta sig här"? Det finns självklart många svar på den frågan. Att människor samlas på en allt mindre yta är inte bara en svensk företeelse, det har skett och sker i hela världen. Som vanligt tycker jag att man skall ta i frågeställningarna/problemen och hitta konstruktiva vägar framåt. Till att börja med handlar all utveckling om individers vilja och förmåga. Ingen plats kan utvecklas om det saknas en eller flera individer som vill göra det jobb som krävs för att det skall bli verklighet. Med det som utgångspunkt så kanske det är dax för de som äger mark i områden som ingen är intresserad av att tänka i nya banor. Det kanske är dax att göra som man gjorde i t ex USA och Australien där nybyggare reste till "nada" och skapade nya bärkraftiga samhällen utifrån att de fick en liten plätt mark som de mutade in. Det kanske är dax för markägarna att upplåta mark till personer som är villiga att bostätta sig där och slita för att skapa något nytt och bärkraftigt för sig och sin familj! Det finns många kineser i världen och de är vana att jobba hårt! Självklart är även Centerpartiets förslag om matturism och närodlad alkohol, i kontrollerade former, ytterligare sätt att skapa mer livskraft i glesbygd och på landsbygden. Eftersom jag är tränad i scenarieplanering blir ytterligare en väg framåt för glesbygdskommuner (tyvärr) att välja ut någon eller några bärkraftiga platser och sedan erbjuda alla att flytta till dessa platser. De som inte vill de får acceptera att i princip all samhällsservice kommer att upphöra. Är det rimligt att göra på något annat sätt?

Blunda inte!

Bl a i USA gör sig svenskättlingar samt "stand-up comedy"-personer ofta roliga genom att beskriva hur svenskar generellt sett alltid lever med attityden "don´t wreck the boat"! Dvs sitt still i båten, sopa det obehagliga under mattan etc. Med mina världserfarenheter vill jag inte påstå att det är ett särskilt svenskt beteende. Det som gör det anmärkningsvärt att det förekommer, i en så stor utsträckning, i Sverige är att vi är ett så öppet och demokratiskt samhälle och ändå vill många undvika att lyfta upp problem på ytan. Hur kan man lösa problem om man inte kan tala öppet om dem? Är det inte bra om svåra problem får många att öppet hjälpas åt för att försöka hitta lösningar? Är inte just det en av anledningarna till varför vi har en demokrati? I min värld är det tex oviljan att konstruktivt föra öppna samtal om de få problem som finns kopplade till vår invandrarpolitik som bidrar till att invandrarfientliga krafter vinner gehör. Gemene man har ju vid köksbordet sina bilder klara oavsett om det offentliga rummet "förbjuder" vissa samtalsämnen. Lång inledning för att komma fram till att Inga-Britt Ahlénius ÄR EN HJÄLTE! Låt vara att hon skall pensioneras och därför inte behöver oroas över möjligheterna att få ett nytt jobb. MEN hon har gång på gång visat prov på civilkurage och för det förtjänar hon allas respekt. Hon är en lysande svensk ambassadör för några av de värden som jag vill att Sverige skall förknippas med: Öppenhet, altruism, mot korruption, söker ständiga förbättringar och hon har även humor! Inga-Britts kritik mot FN:s brister är imponerande! Hon och hennes stab bryr sig om hur våra gemensamma pengar används inom FN. Hon och hennes stab accepterar inte att ineffektivitet och korruption leder till att mindre resurser kan användas för att stötta barn, kvinnor och män i svåra sitioner runt om i hela världen. Det är aldrig en lösning att blunda! Det leder i 99 fall av 100 till att problemen bara blir större och större. Problem måste lösas. Problem är ofta förbättringsmöjligheter. Sopa inte problem under mattan!

Ur betraktarens perspektiv

Livet är fantastiskt. Mellan 70-100 år, för de flesta i Sverige, som fylls med känslor, upplevelser och kunskap. Oavsett om andra ser oss som ett offer eller ej är sanningen, ur mitt perspektiv, att en stor majoritet av oss har i vårt land möjlighet att fylla livet med de känslor, upplevelser och kunskaper som vi söker. Varje individ har en fantastisk förmåga. Vissa individer har från födseln viljan att upptäcka, att lära och att leva ut sina känslor. De allra flesta behöver föräldrar, syskon, vänner, en partner, en chef eller någon annan som vägleder mot att exploatera den fulla potentialen av just ditt liv. Vägvalen är olika. Vägvalen gör att vi alla får olika perspektiv på relationer, på kulturellt avvikande, på överhet, på sex, på pengar, på respekt, på ansvarsfrågor etc. Det är därför som det är så enkla budskap som möjligt som används för att sälja tvål, hus, bilar och politiska program. Det enkla låter varje individ själv fylla i det som är dens sanningsbild utifrån dennes perspektiv. Så snart man undviker att vara enkel i sin kommunikation läggs värderingar in i budskapet och det blir genast svårare att nå och beröra många. Själv tycker jag det är beklagligt och en fördummande värld. Personligen är mina favoritländer vad avser samhällsutvecklingsprogram på TV Frankrike och Kina. Inte i några andra länder sitter stora delar av befolkningen och lyssnar till flera timmars samtal om varför burkaförbudet är bra eller dåligt, varför jämlikhet mellan könen är bra för hälsan, varför jobblinjen är den enda vägen framåt etc. Det finns ett talesätt som lyder "ju mer man lär sig dessto mer inser man hur lite man vet". Jag kan inte låta bli att reflektera över det i politiken och konstatera att jag möter många politiker som tycker sig veta allt och som fullständigt saknar förmågan att lyssna. Invånarna kanske vill ha den typen av företrädare, de som vet och kan allt men som aldrig brett byggt sitt liv med känslomässiga berg och dalbanor, med en massa varierande upplevelser och med mycket kunskap. Sanningen är alltid i betraktarens ögon. Ur mångas perspektiv tycks Sverige vara ett orättvist land. Ur mitt perspektiv finns få, om något land, i världen som ger alla oavsett bakgrund alla möjligheter och samtidigt ett drägligt liv. Kan det vara så att många i Sverige saknar kunskap om hur det är runt om i världen, för alla andra miljarder människor som bor här på vår jord och som också önskade att de fick en skola som vår, en arbetsmarknad som bygger på mer samförstånd än konflikt, ett åldrande där man fortfarande har ett värde. Ur mitt perspektiv är alla våra privilegier hotade om inte en större del av befolkningen jobbar. De jobben får inte öka skattekostnaderna för låg och medelinkomsttagarna. Att höja skatte för höginkomsttagare har bara marginell effekt. Hur kan det vara så svårt att förstå?

Mediaträning

Visst har jag haft mediaträning i mitt tidigare liv. Visst har jag kopplat till tidigare uppdrag haft med media att göra. Det har aldrig varit som nu då jag har ett viktigt politiskt uppdrag för Sveriges enda tillväxtorienterade parti som på allvar, och under en längre tid, kämpar för en hållbar tillväxt, för de små företagarna och för en så decentraliserad värld som möjligt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli "sur" över att jag upplever att andra politiska företrädare får mer redaktionellt utrymme trots att jag inte tycker att de vare sig säger något av värde eller gör något utspel. Visst gör oppositionen ständiga utspel men vem tror på dem? Vi hörde ju alla under Almedalen att oppositionen har hur mycket pengar som helst att sprida samtidigt som vi hörde att Alliansen tar ett både kortsiktigt och långsiktigt ansvar för vår välfärd. Det roliga med mina nya erfarenheter kopplat till media är att jag tycker att det är väldigt kul att lära mig mycket mer om hur mediamarknaden fungerar och inte fungerar. Som jag skrivit förr är den intressantaste slutsatsen hittills att journalisterna är betydligt mer subjektiva än vad jag trodde. Varför skulle det vara på något annat sätt? Som vanligt stämmer oftast inte verkligheten med kartan. Kartan underlättar oftast framfarten i verkligheten men verkligheten är alltid annorlunda. Verkligheten är också ständigt relativ och eftersom allt ständigt rör sig är nu inte samma sak som nu! Vad innebär det för beslutsfattare i processer som tar lång tid? Kanske innebär det att t ex de som tror på snabba och dyra spårvagnslösningar för billiga politiska poäng borde lyssna bättre och inte minst lära sig lite ekonomi. Oavsett om pengarna kommer från statskistan, landstingskistan eller kommunkistan så är det våra gemensamma skattepengar! Jag tycker illa om personer som hanterar pengar och vår framtid så oansvarligt. Centerpartiet är helt klart för spårbunden trafik MEN inte på det toksätt som MP och S tycks villa investera.

Journalisters subjektiva agenda

Medias makt är stor. Media är viktiga för att demokratin skall försvaras och för att bekämpa korruption i så stor utsträckning som möjligt. Tanken är dock att media skall vara objektiva bortsett från att de ofta har en ledarenhet som har en viss ideologisk inriktning. I allt större utsträckning tycks media mer och mer bli språkrör för enskilda intressen. Enskilda journalister verkar påtagligt oförmögna att balansera sina reportage på ett politiskt obundet sätt. Det kanske inte är medias/journalisters roll att vara opartiska men då tycker jag att varudeklarationen måste vara tydlig. UppsalaDemokraten är tydligt vänster. Då råder det inte någon osäkerhet bland läsarna att även deras journalister är väldigt vänstervridna. Men vad är Aftonbladetet idag? Med vilken rätt och med vilket allmänintressemotiv anser en journalist och en nyhetsredaktion att man kan agera som man gjort/gör i Littorinaffären? Oavsett om han gjort något eller ej förefaller det för mig som att Aftonbladets hantering av frågan bara handlar om politiska motiv och inte alls en kritisk och balanserad granskning av maktens personer. Det luktar illa. Om även Aftonbladet är en propagandakanal för vänstern så tycker jag att det skall varudeklareras. Återigen betonar jag att jag inte vet vad Littorin gjort eller inte gjort men med det som ligger på bordet just nu är Aftonbladets publiceringar i ärendet ordentliga övertramp. Jag ses nog som rätt ny i den politiska världen. Jag har redan blivit förvånad över hur påtagligt det verkar att enskilda journalisters subjektiva värderingar smittar av sig i hur de väljer att presentera sina reportage. Jag kan givetvis ha fel och självklart ser jag världen utifrån mina ögon. Tycker du att det är ok att UNT på sin förstasida, den 16/7, skriver att "inga politiker kom till en debatt med unga husockupanter". I artikeln citeras sedan flera politiker som inte var där och i en bisats nämns att Centerpartiet och Vänsterpartiet var där och lyssnade på ungdomarna. Tycker du att det är en korrekt beskrivning när jag, kommunalråd i den lokala regeringen, var närvarande? I dagens UNT skriver de att politikerna inte har samma framtidsbild av Uppsala som folket. Som man ropar får man svar..... Än en gång på kort tid kan jag konstatera att trots att Centerpartiet efter önskemål från tidningen ("så här anser folket i en undersökning, hur prioriterar C och varför?"). Vi skickade ett ordentligt underlag till berörd journalist samt att vi talade med densamme. Inga av de reflektioner och de uttalanden anses vara av värde i förhållande till övriga citat. Återigen är jag subjektiv men för mig är det tydligt att journalisters subjektiva agenda styr mer än vad jag tidigare trodde. I det ljuset tycker jag att det skulle vara ett krav att alla medier tydligt måste varudeklarera vilka intressen de särskilt anser sig företräda. Klart är att UppsalaDemokraten anser sig företräda "arbetarna" men i den ivern företräder politiska linjer som kommer att göra "arbetarna" "fattiga" igen.

Rättigheter och skyldigheter

Kan man ha rättigheter utan skyldigheter? Inte i min värld. I alla sammanhang där jag varit engagerad har jag haft olika rättigheter som del av det laget. I samtliga fall har tillhörigheten till de olika lagen gett mig olika rättigheter men också skyldigheter. För mig är det en självklarhet att rättigheter måste matchas mot tydliga skyldigheter. Det är viktigt att skolan och samhället på andra sätt gör samhällskontraktet mellan oss individer, i t ex Sverige, tydligt. Vi måste alla förstå att våra medborgerliga rättigheter och innebär tydliga skyldigheter att bidra till samhällets bästa på flera olika sätt. En enkel men kraftfull vägledning för oss människor är att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Varför inte lägga till ett leende på läpparna också. Kom hem 05:00 i morse från en mycket lyckad kväll och natt med företagarnas styrelse. Det är väldigt inspirerande att umgås med ansvarstagande, framåtorienterade och positiva människor! Inte minst att umgås med människor som ger mycket av sig själva utan att förvänta sig något direkt tillbaks.

Invandrarfientlighet

Sverige har en lång och intressant invandringshistoria! Jag hoppas att människor från hela världen fortsätter att ge den plats vi kallar Sverige en chans även i framtiden. Vi behöver hela tiden få in nya influenser, finna nya vägar ut med våra produkter och tjänster och inte minst fler som orkar bidra till att välfärden kan försvaras och utvecklas. I dagarna har jag fått frågan hur jag ser på konflikter mellan olika gäng/grupper i Gottsunda/Valsätra. Tydligen var mina svar "intressanta" för att så få vågar tala om att vi inte bara har en fantastisk glädje av invandringen utan att det även finns problem som gärna skall sopas under mattan. Om man inte vill sopa under mattan så kallas man ofta invandrarfientlig. I grund och botten handlar det om vilken människosyn man har. De med en pervers människosyn som bygger på att en gul, svart eller vit är finare än någon annan den avslöjar rätt fort sig själv. Alla vi andra måste våga tala om de utmaningar som också finns kopplat till att individer från alla jordens olika kulturer och hörn samlas på nya platser. Alla dessa individer och deras olika grupper är OLIKA! Det är sjukt att göra som många gör dvs kallar alla dessa olika individer och grupper för "invandrare" och sedan drar man dem alla över en kam. De, precis som vi infödda, har olika utbildningsbakgrunder, kommer från olika familjekulturer, kommer från olika samhällskulturer, bär på helt olika erfarenheter etc. Dessa olikheter måste också vara en självklar utgångspunkt när man skall få bästa möjliga chans att bli en värdefull individ i vårt samhälle. Det svenska samhället är demokratiskt och de lagar och regler vi har skall efterlevas. Det gäller alla i Sverige. Vill man ha nya lagar eller ändra i gamla får man göra det via den demokratiska processen som är öppen för alla. Vi kan aldrig acceptera att olika grupper har sina egna lagar och regler och i stort skiter i det som vi gemensamt bestämt. Det finns grupper i vårt samhälle som är fostrade i klanmentalitet. Så var det även i Sverige för länge sedan. I Sverige har vi ersatt klanens regler och människors lojalitet med att våra regler och vårt trygghetssystem ligger inom kommun, landsting och stat, inte kopplat till en klantillhörighet. Det finns rötskaft i alla samhällen jorden runt. Rötskaften är individer med olika bakgrund. Precis som det finns underbara altruistiska individer jorden runt. Låt oss öppet våga tala om invandringens problem för att hitta respektfulla och bättre vägar framåt. Frågan är viktig men det finns viktigare frågor i valrörelsen. Utan fler jobb kommer de allra flesta av oss i vårt samhälle få det mycket sämre. Det får inte hända.

Invandrarfejder och husockupation

Upp 05:45 och möter ännu en underbar morgon. Uppsala och Sverige är fantastiskt! Jobb, jobb, jobb och ännu mer jobb. Det är rätt ensamt att jobba i dessa tider. De allra flesta har uppenbarligen semester. Idag blev jag bl a intervjuad av SVR om en invandrarfejd som pågår i Gottsunda/Valsätra. Enligt reportern är det i huvudsak en fejd mellan två Palestinska grupper som bl a lett till att en kvinnlig egenföretagare får sina lokaler dag efter dag. Mitt budskap var enkelt. Det är helt oacceptabelt att förstöra andras egendom. Det är beklagligt att den kvinnliga egenföretagaren gång på gång skall utsättas för dessa olagliga och helt oacceptabla angrepp. Svensk lag och svenskt rättssystem gäller alla på svensk mark. Vi måste via bl a förebyggande verksamheter se till så att särskilt yngre inte hamnar i fel sällskap och vi måste bestämt bekämpa klan och gäng som lever efter helt egna "lagar och regler". Vi måste också ta invandringsutmaningarna på allvar. Först då kan vi få ännu större glädje av alla nysvenskar!

Därefter var det debatt i Ulleråker utanför en före detta psykmottagning som nu står tom och väntar på att rivas. Landstinget är ägaren och en grupp ungdomar som kallar sig Kajorna vill få ett rivningskontrakt för att kollektivt leva där. De ville gärna visa mig "sitt trevliga hem" men jag tackade nej eftersom det är olagligt att beträda Landstingets mark. Jag debatterade och framförallt lyssnade till ungdomarna som uttryckte sin frustration över 1) bostadssituationen för unga  2) bristen på fria samlingslokaler 3) politikers ovilja att föra ett konstruktivt samtal om möjliga lösningar. För mig som Centerpartist var det en självklarhet att träffa dem och lyssna. Samtidigt gjorde jag det väldigt klart att jag tycker att det de gör är helt oacceptabelt och att jag uppmanade dem att engagera sig politiskt istället för att ägna sig åt så kallad civil olydnad för den goda sakens skull. Vi jobbar med ungdomsbostadsfrågan i kommunen och särskilt C har drivit frågan hårt. Vi måste hitta nya former för förstagångsboenden som har betydligt rimligare kostnadsnivåer än dagens alternativ. 

Vem är du?

Vem tror du att du är? Vem är du egentligen? Har du ställt dig den frågan? Självklart är du en genetisk sammanställning utifrån dina arvsanlag men också summan av alla dina livserfarenheter. Hur har dina livserfarenheter format dig? Är det du som styr ditt liv eller är det dina föreställningar om vad andra tycker om dig och vad du vill att andra skall tycka om dig som styr dina vägval? Varför är dessa frågor ofta jobbiga för många? Nästan lika jobbiga som samtal om döden. Jag antar att de är jobbiga för att många, av något skäl, inte krasst vill anaslysera sig själva. Risken finns kanske att vi helt plötsligt får en självbild som inte stämmer med den som vi önskar..... Vet du vem du är på riktigt?

Företagsamheten större än jag trodde

Under snart tre månader har jag besökt många kommunala, Landstings, statiliga och ideella verksamheter. För mig är det en självklarhet att göra så. Hur kan jag på ett bra sätt företräda medborgarna om jag inte har en verklighetsförankrad uppfattning om hur olika verksamheter bedrivs idag? I det stora hela är det en fantastisk bild av välstånd som visar sig. Prova på att besöka daghem, skolor, vårdmottagningar, äldreomsorgsverksamheter, bygglovskontor, fritidsgårdar, mansmottagningar, kvinnomottagningar, stadsmissionen, KFUMs ungdomsverksamhet, UppsalaHem, Fyrishov etc etc. Jag kan garantera att du i det stora kommer att bli imponerad. Det som dock imponerat mest på mig är alla mer eller mindre ideellt organiserade krafter. Med minimala resurser och med några eldsjälar skapar de underverk. Inte minst får de ägna en massa av sin tid för att säkra upp delfinansiering för sin verksamhet varje år! För mig skulle dessa individer utan problem kunna vara framgångsrika egenföretagare för de är sannerligen väldigt företagsamma. Precis som många egenföretagare brinner de för sin verksamhet och de lägger ner många fler timmar för att göra skillnad än någon som bara ser sitt jobb som ett sätt att tjäna pengar. Jag är djupt imponerad av samtliga personer jag mött inom den mer eller mindre ideella sektorn! Tänk vad engagemang och ett varmt hjärta kan skapa! Utan tvekan är företagsamheten i Uppsala större än jag trodde. Det gör möjligheten att skapa en av norra Europas starkaste platser ännu enklare.   

Mäktiga minnen

Igår väcktes många härliga minnen från VM fnalen i Berlin 2006. Jag, min son och Mats flög ner till Berlin där vi stannade några underbara dagar och njöt av bronsmatchen och VMfinalen i en härlig miljö. Finalen var mellan Italien och Frankrike. Nätterna innan hade vi knappt kunna sova något pga allt firande på gatorna. Finalmorgonen inleddes med en härlig frukost och därefter satte vi på oss svenskkläderna, svensa hornmössor, målade svenska flaggan i ansiktet och vek med stor omsorg ihop vår svenska flagga. Jag och Fredrik alltså...... Mats tyckte att det räckte med den svenska tröjan........ Väl på plats var vi bland italienska fans. Stämningen var helt fantastisk. Matchen var väldigt underhållande. Inte minst för oss som lite då och då ställde oss upp, vifftade med vår svenska fana och ropade "Vive la Suede, Vive la Suede"..... Däremellan ropade vi "Vive la France"....... Som tur var trodde de nog att vi var galna. Det var nog även tur att Italien vann. Annars hade vi nog råkat illa ut. Upplevelsen var enorm men det var verkligen fel lag som vann. Jag gillar inte när fuskare och svin vinner oförtjänta fördelar eller vinster. Zidanes utvisning var en gåta för alla på stadion. Inte en repris visades så vi var totalt ovetande om vad som hänt. Sista tiden på stadion, inklusive prisutdelningen fick stöd av buuuuurop då väldigt upprörda över att Zidane blivit utvisad. Med den bakgrunden var det särskilt glädjande att det lag som spelar den vackraste och ärligaste fotbollen vann gårdagens final. Jag lyfter på hatten för Spanien och ser fram mot att Europa fortsätter att dominera världsfotbollen. Världens mest spelade lagsport visar att Europeisk mångfald, strategi och taktik fortsatt kan spela en avgörande roll i världens utveckling. Det är dax för våra Europeiska politiker att göra rätt för pengarna och få lite mer fart under utvecklingen,  så att vårt europeiska välstånd kan försvaras och utvecklas.  

Omoral blandat med omoget ledarskap

Tro det eller ej men jag har faktiskt träffat några miljöpartister som ger ett bra intryck. De har visat sig vara både pålästa och engagerade. Som enskilda individer inger en del av dem hopp. Som kollektiv driver de oftast de mest utopiska frågor och det är helt klart att de saknar all strategisk förmåga att utifrån en vision om ett miljösmartare samhälle backa bandet och hitta pragmatiska vägar från idag till den önskade framtidsbilden. Som oppositionsparti håller de ständigt, helt klart, miljöfrågan på agendan. Det är bra. Några liberaler är de dock inte. Oavsett vad man tycker om att handeln allt mer finns i städernas utkanter är det ett absurt förslag att under fem år förbjuda handeletablering utanför centrala delar av ett samhälle. Det är så dumt så det är självklart inget annat än ett politiskt utspel som bara är tänkt att väcka uppmärksamhet då de borde inse att det möjligen endast är kommunister som kommer att stödja en sådan väg framåt. Det känns smartare att fokusera på att hitta kreativa förslag på hur innerstäder kan behålla mer liv och inte minst tankar om vilken typ av affär som har bärkraft i city. Huvudproblemet för MP i debatter om köpcentra är att de fortsatt ser bilen som något ont och fult. Personligen tycker jag att det är lysande att skrymmande produkter kan köpas i anslutning till parkeringsplatser, då jag gärna har min bil med mig när jag skall frakta hem en ny soffa eller TV. Miljöpartisterna har ett omoget ledarskap och lämpar sig inte för att leda någon del av vår demokrati. Nog om utopisterna. Ideologier styr några individers politiska val. Framförallt tror jag att vänsterfolk är mer ideologiskt styrda än högerfolk. Hur stor moralisk bärkraft har olika ideologier? Är kommunismen mer moralisk än konservatismen? Är liberalismen mer moralisk än socialismen? Hur kommer det sig att det gång efter gång framförallt är M representanter eller V representanter som hamnar i olika omoraliska pinsamheter?  Jag är säker på att det finns några bra förklaringar som säkerligen kan styrkas med empiri om någon orkade doktorera i ämnet. Känns som lite mer samhällsnyttig kunskap än att bli doktor i farbror kalles relation till Joakim Von Anka.

Lögner och kortsiktiga vinster

Politik är väl ändå den demokratiska konsten att i ord och handling utveckla ett samhälle i en önskad riktning. För mig måste det politiska arbetet bygga på ärlighet, öppenhet och långsiktighet. Visst finns det kortsiktiga perspektiv som är viktiga, bl a att som politiker se till så att våra skattepengar ger maximalt värde tillbaks i form av t ex försäkringar, infrastruktur, utbildning och omsorg. Huvudfokuset för politiken är dock att bidra till att framtiden blir ljusare än vad den är idag. Alla partier ser olika framtidsbilder, även om de för flera partier är rätt lika. Om politikens högre skola handlar om lögner och kortsiktiga vinster, då kommer jag inte att delta i det spelet. Det är ett spel som jag bara anser leder till ett företags eller ett samhälles tillbakagång och fall. Jag har många gånger på min blogg tagit upp frågeställningar kopplade till vår demografiska utveckling (framförallt att vi blir allt äldre). I dagens UNT skriver också ledaren att politiker är fega och tar inte i den mycket komplicerade och känsliga frågan om hur vi skall klara av att ge i vart fall dagens höga service till våra äldre samtidigt som vi äldre blir väldigt många fler och sjukvårdskostnaderna, med dagens kostandsnivåer som utgångspunkt, förväntas stiga med mellan 70-100%!!!!!!! Det är onekligen mycket positivt att vi lever längre. Många är länge mycket friska. Jag har t ex min morfar som ett härligt exempel på en mycket vital och istort sett frisk medmänniska som i sitt radhus bor och sköter sig själv. Han har genom åren slitit hårt för sina arbetsgivare. Han har alltid varit engagerad i att stötta de som är i behov av stöd från andra. Han är älskad av många släktingar och säkerligen en och annan vän. Han är snart 90 år. Självfallet har han kämpat hårt för att vi skall ha det så bra som vi har det i dagens samhälle. Han har genom tiderna betalat mycket skatt. Trots det har hanoch dagns pensionärer inte betalat skatt för att täcka våra pensionskostnader. Inga tidigare pensionssystem eller det nuvarande tar tillräcklig höjd för att klara av finansieringen av en allt friskare men också åldrande befolkning. Det är dagens arbetande som istort betalar pensionerna och det kräver att vi jobbar fler timmar (inte färre som vissa tycker) och att fler än idag jobbar för att pensionssystemet inte helt skall falla ihop om några år. Jag vägrar tro att min generation och tidigare generationer bara ser till sitt eget bästa och därför bara kommer att kräva mer och mer, vilket inte vissa politiker är sena att svara upp mot tyvärr. Jag tror och hoppas att många äldre önskar kommande generationer välstånd och inte bara egen vinning. Jag tror vi kan klara den demografiska utmaningen och bibehålla välståndet för kommande generationer. Vi måste börja tänka nytt! Vi måste våga ta i frågan! Billigt att politiskt tycka synd om en generation som fått mer än någon tidigare generation.  Vi kan skapa en bra framtid för alla men då måste vi bli företagsamma och tänka större!

Ego management

Jag är priviligierad. Jag har varje dag förmånen att möta människor som vill något. Människor som känner ansvar för mer än sig själva. Människor som lägger ner beundrandsvärt många timmar på att göra vårt gemensamma samhälle lite bättre, varje dag. Jag är priviligierad. Många tror att pengar är vägen till Nirvana. Många tror att det är fel att kämpa när man "bara" är ett instrument i någon eller någras elaka lek. Jag tror att vi människor drivs av viktigare saker än pengar och det är inte något dåligt att t ex vara ett "instrument" för Nelson Mandelas kamp för allas jämliga rätt eller för John F Kennedys bevingade ord om att man inte skall starta sin vuxna livsresa med att kräva sina rättigheter utan börja med att känna det självklara och lusten att bidra för sitt land eller sin stad eller sin familj eller sin kanin. Jag har haft förmånen att träffa massor av människor från alla delar av världen. Jag är genuint intresserad av olikheten mellan oss människor. Det är väldigt mycket som förenar oss, oavsett ekonomi eller kulturell bakgrund. Vi är människor. Jag är så besviken på att allt för många av de personer som i varje tids värld anses vara framgångsrika ofta är väldigt små människor. Med "small people" menar jag en människa som fått hybris och som tror att de är så mycket mer fantastisk än oss andra. Det är rätt vanligt att "mäktiga" personer blir på det sättet, inte minst i JanteSverige. Inga träd växer till himlen. Inom näringslivet är Percy Barnevik och nu Carl-Henrik Svanberg lysande exempel på att det är så. Inget växer till himelen. Om du jobbar hårt men också har tur att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt är inte synonymt med att du är vår nya tids Jesus. Vad är framgång? Är det att din son eller dotter, eller båda, i vuxen ålder säger att "jag älskar dig" eller är det 8.200.000 kr på banken? Själv har jag inte något emot att både ha barn som tycker om mig och ett kapital som gör att jag kan fortsätta att hjälpa framförallt unga människor att våga prova sina drömmar. Det är dax att vi inför ego management i skolan så att våra ess lär sig att Jantetänkandet är destruktivt. Det är lika destruktivt att tro att man är så mycket mer fantastisk än andra bara för att man har en högre växel kopplad till motorn och för att man väljer vägar som leder till makt som fiskaren aldrig söker. Ego management kanske är något för Folkpartiet att prata om eftersom skolan, skolan, skolan, skolan, kultur, skolan, skolan, skolan, skolan och skolan är deras fokus i livet och då är det väl dax att stötta de stackars själar som gått vilse i känslomässornas dal och tror att de är mer värda än oss andra bara för att de tjänar lite mer pengar........ Vi måste hjälpa de stackarna som har fått ett sådant beroende. De behöver hjälp. De får ofta för lite kärlek.

Oseriösa och icke representativa politiker?

I dagens utgåva av UppsalaDemokraten (UD) kan man läsa att samtliga ledande Uppsalapolitiker, mig exkluderat, inte är representativa då de tjänar över en halv miljon per år. Vad intressant att UD anser att jag är den enda som kan ses som en politiker som kan förstå hur "vanliga" människor har det eftersom jag tjänade mindre än 200 TSEK i jämförelsen. Om inte UDs och andras reportrar har förstått det så tjänar de allra flesta företagare väldigt lite i förhållande till en tjänsteman inom kommunen eller inom ett större företag. Så är verkligheten som vänsterns folk sällan vill erkänna då det inte passar bra i retoriken och i självbevarelsedriften som kräver en motpol som är något annat än en hårt slitande person. Ofta är en egenföretagare en hårt slitande person som tjänar sämst i landet per nedlagd timme. Det kan man kalla arbetare! Jag går med glädje in in valrörelsens slutskede som den enda toppolitikern som anses vara lönemässigt representativ och därigenom då anses förstå folket bättre än de högavlönade som anses ha tappat verklighetens fotfäste......

Visst finns det oseriöst politiskt spel. Gudrun Schymans eldande av en massa pengar är osmakligt. Göran Hägglunds och KDs röstfiskande satsning på att de äldsta och sjukaste skall få högsta prioritet inom vården är oseriöst! Ett seriöst parti skall balansera våra begränsade gemensamma medel mellan generationer och mellan människor med olika ekonomiska förutsättningar. KDs äldreutspel är inget annat än en demografisk tanke att försöka vinna äldres röster genom att positivt särbehandla de äldsta sjuka. Det är en sjuk politik! Av vilkat annat skäl än röstfiske kan ligga bakom ett utspel som t ex skulle innebära att Lisa 34, sjuksköterska, som får Leukemi, skall i vårdkön läggas bakom Orvar 94, med leukemi. Oseriöst och jag tycker inte det är ett anständigt sätt att driva politik på.

Barn och unga vår framtid

I alla tider har generation efter generation insett att våra barn och unga utgör vår framtid. Att investera i våra barn och unga är en självklarthet om man vill utveckla ett samhälle till det bättre. Att investera i de barn och unga som har mindre bra startförhållande är särskilt viktigt. I synnerhet i en liten stad som Uppsala och ett litet land som Sverige. Det är eller borde i vart fall vara en självklarhet. Trots självklarheten är det glädjande att Socialdemokraterna i Uppsala tydligt väljer att lyfta fram att de vill prioritera våra barn och unga. Livet handlar hela tiden om vägval och prioriteringar. Vi vill ge våra barn och unga bästa möjliga start i livet. Samhället har heller inte råd att ha barn och ungdomar som inte mår bra eller som inte kan ges bästa förutsättningar för en framtida meningsfull sysselsättning. Bara för att ge en känsla för vad det kostar när vi misslyckas så säger Uppsalas Ungdomscentrum som bl a jobbar med unga som hamnat i drogberoende att varje sådan ung i genomsnitt kostar samhället 10.000.000 kronor. Jag och Centerpartiet i Uppsala kommer med glädje samarbeta med partier som vill ge alla våra barn bästa möjliga start i livet.

Almedalen

Många, många seminarier, debatter och mycket, mycket mingel. Det var intressant att uppleva en stund av politikerveckan i Almedalen. Onekligen ett smörgåsbord med massor av synpunkter från lobbyister och politiker i en salig blandning. Det skadade inte att vädret var/är underbart. Det var nästan så att det kändes fel att sitta inne istället för att vara ute och njuta av vädret. Nästa år skall jag försöka att vara med några fler dagar än vad jag kunde detta år. För mig blev det ännu tydligare att Centerpartiet är det parti som har de mest nytänkande och bästa idéerna för att Sverige skall befästa sin plats som ett av världens rikaste länder. Det var förvånandsvärt få av övriga partier som har något nytänkande eller visioner om framtiden. Hur har det blivit så? Är det inte visioner och nytänkande som skall vara energin i det politiska utvecklingsarbetet? För vissa partier tycks vilse och andra tycks helt fokuserade på makten och då väljer att i vart fall använda en retorik som i så stor utsträckning som möjligt inte signalerar några större förändringar och därigenom attrahera röster bland de som tror att det blir som det är om man inte gör något nytt. Barnomsorgen, skolan, äldreomsorgen, infrastrukturen etc är viktig. Skillnaden mellan partierna i dessa frågor är i det stora hela väldigt liten. Det som verkligen skiljer är hur vi skall utveckla företagandet i vårt land, hur vi skall säkra vårt långsiktiga behov av energi, hur vi skall säkra en tillväxt som är i harmoni med en positiv miljöutveckling och inte minst vad och hur skall offéntliga tjänster erbjudas oss invånare. Än en gång kan jag konstatera att jag valt rätt lag att jobba med för att bidra till att Sverige kan fortsätta att vara ett välståndsland för alla invånare. För mig är det ännu tydligare att den vägen framåt inte erbjuds av alla partier.

Dax att slå ihop Liberalerna?

Vilka är partierna som säger sig vara liberala i Sverige. De som länge sagt luta sitt partis idéutveckling mot liberalismen är Folkpartiet. Jag tycker att de som grupp är trovärdiga liberaler. Centerpartiet har idag också en tydlig liberal grund. Den var väldigt liberal även tidigare men den var mer bondförnuftsorienterad och lite väl konservativ. Nu är Centerpartiets liberalism socialliberal och den är inte lika intellektuellt orienterad som Folkpartiets tolkningar. Sen har vi delar av Miljöpartiet som kallar sig liberala. Möjligen var de liberala förr men knappast idag. Det går inte att vara halvgravid. Antingen är man eller så är man inte. Miljöpartiet är nog bara ett vänsterparti idag. Förhoppningsvis blir de liberala igen och inte minst går de aldrig mer i lag med vänsterkrafter som i så många frågor avviker helt från liberala ideal. För sakens skull bjuder jag dock MP på att få kallas fuskliberaler. Då grunden i all politik bör byggas utifrån en ideologi borde då förutsättningarna finnas för att slå ihop C, FP och MP! Kan så tyckas men så enkel är ju inte vår värld. Trots att dessa tre partier påstår sig vara liberala är det stora saker som skiljer. Bl a synen på kärnkraft där FP vill satsa stort på en massa kärnkraft i Sverige, C är pragmatiska och inser att vårt behov av energi kräver en långsiktig och organiserad avveckling och MP som vill stänga NU. FP är gärna ute i hela världen och kämpar för än det ena än det andra. Centerpartiet tycker att vi skall ha ordentlig ordning på vår hemmaplan innan vi tar på oss någon större hatt internationellt. MP satsar mest på unga i innestaden etc. Skillnaderna är stora inte minst nu när MP är mot valfrihetens förutsättningar dvs fri konkurrens. Länge leve liberalismen och varför inte slå ihop dessa tre partier? Vem kompromissar vad för att det skall bli möjligt? Och hur skall jag kunna vara med i samma parti som M. Wetterstrand? Jag vill inte vara med i samma parti som någon som flygpendlar! Det är ju inte miljövänligt.......... 

Statsbärande parti eller ej...

Moderaterna under ledning av Reinfeldt ser sig som arvtagare till tronen som det långsiktigt statsbärande partiet efter många år med Socialdemokraterna vid makten. I sitt tal i Almedalen ville Reinfeldt göra gällande att det är Moderaternas nya självklara roll i det politiska Sverige. Inte på något sätt lyfte han fram övriga samarbetspartners inom Alliansen som starkt bidragit till att Sverige klarat hittillsvarande kris bättre än de flesta. Borde han göra det? Självklart om man så entydligt är det parti som vunnit mest på ett allianssamarbete som skapat förutsättningar för regeringsmakten. Självklart om man vill ge flera av de överiga partierna det erkännande för de gemensamma framgångarna som de förtjänar. Det är oklokt att inte göra så. Jag delar dagens UNTledare som dessutom inte vill se en utveckling som innebär att vi bara ersätter ett dominerande parti med ett annat. Sveriges och en kommuns styrka måste ligga i att ha effektivitet i den demokratiska processen där flera partier med olika hjärtefrågor kompromissar sig fram för att hitta positiva vägar för vår gemensamma samhällsutveckling. Maktbalans är positivt då det skapar störst förutsättningar för långsiktigt hållbara vägval. Maktfullkomlighet brukar alltid leda mot något dåligt för de allra flesta. Precis som ett högpresterande fotbollslag består de olika partierna av individuella spelare som når störst framgångar om summan av individerna genom ett gott samarbete blir högre än vad varje enskild individ representerar. Varje vinnande lag består av duktiga lagmedlemmar men även en lagledning som har förmågan att locka fram lusten och viljan att samarbeta för att lyckas så bra som möjligt. VM i fotboll visar med tydlighet att det inte räcker med de duktigaste individuella spelarna. Det krävs också en bra strategi, mycket bra taktik men också en ömsesidig och ödmjuk inställning till samarbetets avgörande betydelse. I den bästa av världar kan alla partier vara statsbärande om vi har tillräckligt kompetenta och erfarna företrädare. Det är förmågan att sätta ihop och hålla ihop bärkraftiga lag som skall utgöra grunden för om man kan vara statsbärande eller ej, inte att man är det största partiet i ett för stunden formerat lag. Jag tror på mångfaldens dynamik och slagkraft. Det parti och de ledare som bäst kan styra genom att ge olikheter utrymme samtidigt som man kratfullt skapar framgångar, det lokala, regionala eller globala partiet är moget att leda.

Tillit och ansvarskänsla

Vården, försvaret och rättssystemet skall komma undan utan kraftfulla besparingar men övriga offentliga sektorn skall förbereda sig för en minskning på 40%. Totalt skall den offentliga sektorn bantas med minst 25% för den har blivit sjukligt fet. Vi talar om Storbritannien (England är en del av Storbritannien). Vad skall man säga? Varför hitta på egna uttryckssätt när det finns bra gamla, "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Eller "inga träd växer till himmelen". För den som är normalbegåvad i matematik och för den som förstår att "man måste så för att kunna skörda" är det inte konstigt att efterkrigstidens numera konstgjort uppblåsta välfärdsbalong nu spricker. Värdet av det man skapar måste inom rimlig tid överstiga det man förbrukar, annars går det illa. Politiker har tävlat i att ge bort för att vinna kortsiktig popularitet bland folket. Politiker tycks tro att det så kallade folket är dumma i huvudet och därför alltid kommer att rösta på den som ger en massa godis. Jag tror mer om det så kallade folket. Jag tror att det så kallade folket är väldigt klokt. Det är bl a därför jag under många år försökt få dagens möjliga internetteknologi som stöd för att engagera folket mer löpande i beslutsprocesser som äger rum lokalt, regionalt och interntationellt. Jag tror att det flesta svenskar förstår att man inte kan spendera mycket mer än vad man tjänar. Det är ju trots allt inte svårare än att jämföra med sin egen situation, Ansvarskänsla tycks vara en bristvara idag. Altruism lyser, om möjligt, mer en större frånvaro än någonsin. Det är snabba resultat och snabb kärlek som gäller. För mig är det dax för att vi vågar ge de personer som vi känner tillit och förtroende för makten över allt för mycket av våra gemensamma tillgångar. Jag tyckte bl a att dagens start i Almedalen var väldigt inskränkt och väldigt självgod. Jag har rätt svårt att känna tillit till personer som aldrig haft ett vanligt yrke. Jag tycker inte att politik är ett yrke. Jag tycker att politik är något man med fördel ägnar sig åt om man bryr sig om sitt samhälle och vill ge av sina erfarenheter och kunskaper efter att man i vart fall byggt upp någon sådan utanför skolans och den politiska världen. Jag gillar kvinnor och män som vågar ta ansvar, som vågar stå upp för det de tycker är rätt väg framåt även om det inte anses rätt för stunden. Därför gillar jag alla som engagerar sig för det de tror på om de gör det av andra skäl än finansiella. Att jag gillar personers engagemang innebär inte att jag gillar deras åsikter. En stor undran hos mig är om jag kommer att lyckas att få Uppsalabornas tillit i det kommande valet. Hur skall de kunna veta att jag verkligen bryr mig om hur vi alla har det i framtiden? Inte bara jag och de närmast mig! Kommunikation är svårt.

Bryr du dig om framtida generationer?

Jag vill börja med att tacka och gratulera bl a min morfar, mamma och pappa. Tack för alla fantastiska insatser under många år där ni alla bidragit till att många andra människor fått ett mer meningsfullt och om möjligt ett bättre liv. Grattis till att ni hör till de generationer som fått den mest enastående och generella materiella utvecklingen genom historien. "Bara" utvecklingen att många på 70- och 80-talet kunde börja resa i världen är en symbol för den generella välståndsutvecklingen. Historien är lång, så det är inte illa att pricka in tiden då man föds med den "fetaste" tiden. Visst fick min morfar börja när inte Sverige var så välmående men utvecklingen är ändå fantastisk. "Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt" är ett rätt bra uttryck. Bl a ledde merviljan till en enorm uppbyggnad av den offentliga sektorn på 70-talet. Bl a hör vi röststarka äldre grupper som kräver mer och mer. Jag vill bara påminna mina föräldrars och min morfars generation om att vi idag inte har 100% ränteavdrag, vi har inte möjligheten att använda offentliga utgifter för att minska arbetslösheten (det kortet är redan spelat), vi har en energisituation som är minst sagt ansträngd etc etc. I många år har jag talat om den demografiska utmaningen. Framförallt att vi har en allt mer åldrande befolkning. De allra flesta väljer att sticka huvudet i sanden för frågeställningen. Inte minst efter Nuders uttalande om "köttberg". Frågan är känslig. Kan man ducka för känsliga frågor om man är ledare? Nej! För att du skall kunna hitta kreativa och positiva vägar framåt måste vi försöka enas om hur vår verklighet ser ut och vart vi är påväg om vi fortsätter som vi gör. Dagens riktning är ohållbar. Vår Alliansregering lokalt och nationellt håller på att försöka hitta en medicin som fungerar men det är en lång väg kvar. På DN debatt idag skriver 6e AP fondens VD. Läs den. Jag tycker den är bra och han är förhoppningsvis trovärdig i mångas ögon. Antingen tänker vi om och skapar nya och fler jobbtillfällen, jobbar några år till, får in invandrade invånare betydligt snabbare än idag eller så kommer vi att drastiskt skära ner pensionsutrymmet och mycket annat som idag tas för givet! Talar jag i egen sak? Jag tror att jag personligen klarar mig. Men jag tycker att det är oacceptabelt att min son, dotter och kommande generationer skall få det sämre. Min hjärna fungerar så att jag tycker att det är självklart att man skall lämna ifrån sig något som skapar ännu bättre förutsättningar för de som tar över. Vi måste tänka nytt och jobba hårdare för att försvara och utveckla välståndet. Det finns personer som inte tycker om att jobba. Det finns också personer som gillar att jobba. Jag gillar att jobba så jag skall göra mitt för att framtiden skall vara bra även för våra barn, barnbarn och barnbarns barn. Bryr du dig om framtida generationer? Fundera då över vad som verkligen händer i vårt samhälle och stötta omställningen mot ett mer företagsamt samhälle!

Varning för kapitalbrist!

Sedan finanskrisen startade har det varit mycket svårt för mindre företag att få låna pengar. Att få låna pengar för att utveckla sina affärer för att t ex anställa personal är oftast nödvändigt. När nu bankernas säkerhetsmarginaler skall stärkas (vilket i grunden är bra) kommer utrymmet för utlåning att ytterligare försämras vilket direkt och framförallt drabba våra viktiga midre företag. Det är våra mindre företag som redan idag sysselsätter flest i vårt land. Det är bland våra mindre företag som förhoppningsvis de nya större arbetsgivarna finns, om de kan hitta kapital för att finansiera sin tillväxt. Lägg till detta beslutet av de rikaste länderna att nu inleda en halvering av budgetunderskotten redan till 2013 så är sannolikheten hög att vi går mot en enorm kapitalbrist! På toppen av detta väljer Riksbanken att höja räntan för att kyla av bostadsmarknaden! Det minsta vi måst göra själva i Sverige är att införa två räntor. En för bostadsmarknaden och en för den övriga ekonomin. Då kan den högre räntan på bostadsmarknaden sättas av i en saneringsfond som med jämna mellanrum kan användas när luften går ur bostadsmarknaderna. Det blir som en försäkring. Det är vansinnigt att straffa den övriga marknaden för att bostadsmarknaden ständigt tillåts bli överhettad genom för billiga lån. Att införa två ränteslag tar nog lite för lång tid eftersom tanken säkert inte ens slagit lagstiftarna än. Det våra lagstiftare har funderat på, i synnerhet våra Centerrepresentanter, är att införa ett riskkapitalavdrag för privatpersoner. Det är hög tid att göra det! Jag vill att mina barn helst skall få det bättre än vad jag har haft det. Då krävs nytänkande. Rejält med nytänkande och inte bara en massa plåster och småändringar. Det räcker inte med att några Centerpartister är en framkomlig väg på spåret. Vi måste bli fler om våra barn skall få minst lika bra som oss.

Nu har vi gått över mot en yrkesarmé

Jag vet inte vad svensk militär har för världsbild. Jag vet inte vilken världsbild som finns bland de flesta riksdagsledamöterna och minstrar. Jag vet dock att jag inte delar deras väg framåt vad gäller vårt försvar. Efter alla mina år med intresse för bl a internationell politik och fredsarbete. Efter alla mina år där jag besökt stora delar av världen. Efter bla de erfarenheterna kan jag bara konkludera att det effektivaste sättet att försvara Sverige skulle vara genom att bygga ett försvar som är inriktat på gerillakrigföring för att försvara vårt område om det blir anfallet. Det finns många skäl till det. Bl a att vi lever i ett mycket sårbart samhälle där bl a brist på energi till flyg och terrängfordon får allt förvar att stå stilla eller alla tekniska informationsflöden att stanna. Vilka är det som skulle anfalla Sverige om det blir aktuellt igen? Mest troligt är det som vanligt Ryssar eller vem annars? Oavsett så skulle en stormakt göra som de alltid gör numera dvs de bombar skiten ur oss initialt och slår ut så mycket av våra fordon, flyg etc som möjligt innan de sätter in marktrupper som ockuperar önskat territorium. I det mest sannolika av de idag inte så sannolika scenarierna är den typen av anfallare mest trolig. Då duger inte annat än ett gerillaförsvar som kan skapa stor skada för den som är oklok nog att utan att ha blivit välkomnad kommer och vill bestämma över oss och ta våra belånade tillgångar. Om jag fick vara envåldshärskare för några dagar så skulle jag bestämma att Sverige skulle ha ett försvar som byggs upp utifrån försvarsstrategin Gerillakrig med en mindre yrkesarmé med personer som tränas primärt för ledarskap (som tidigare) och som defacto tränar på riktiga krishärdar (myckt mer omfattande idag) men till det komplettera med tre månaders allmän gerillavärnplikt. Det är både fostrande och relativt billigt också eftersom det inte behövs några dyra logementen etc utan tält, bra skor etc för gerillakrigföring i skogar och i stadsmiljö får vi träna på kloakboende etc. Varför är inte detta självklart för de som skall vara kloka för oss alla i Sveriges riksdag? I min värld kan Sverige då satsa på en krigsindustri som är fokuserad på vapenutveckling mm som är inriktad på gerillakrigföring istället för på vapenslag som även kan användas för anfall. Det tror jag blir en ännu större exportframgång än vad t ex JAS, Bamse mm utgör idag.  "Du gama du FRIA....." måste kunna försvaras. Människor har krigat sedan Adam och Eva och vi får aldrig vara dumma nog att inte organisera ett potentiellt försvar mot den lede Fi som kan komma från de mest oanade håll om man läser på vår mänskliga historia. Underkänt i försvarspolitiken till Sveriges Riksdag!