I dagens utgåva av UppsalaDemokraten (UD) kan man läsa att samtliga ledande Uppsalapolitiker, mig exkluderat, inte är representativa då de tjänar över en halv miljon per år. Vad intressant att UD anser att jag är den enda som kan ses som en politiker som kan förstå hur "vanliga" människor har det eftersom jag tjänade mindre än 200 TSEK i jämförelsen. Om inte UDs och andras reportrar har förstått det så tjänar de allra flesta företagare väldigt lite i förhållande till en tjänsteman inom kommunen eller inom ett större företag. Så är verkligheten som vänsterns folk sällan vill erkänna då det inte passar bra i retoriken och i självbevarelsedriften som kräver en motpol som är något annat än en hårt slitande person. Ofta är en egenföretagare en hårt slitande person som tjänar sämst i landet per nedlagd timme. Det kan man kalla arbetare! Jag går med glädje in in valrörelsens slutskede som den enda toppolitikern som anses vara lönemässigt representativ och därigenom då anses förstå folket bättre än de högavlönade som anses ha tappat verklighetens fotfäste......
Visst finns det oseriöst politiskt spel. Gudrun Schymans eldande av en massa pengar är osmakligt. Göran Hägglunds och KDs röstfiskande satsning på att de äldsta och sjukaste skall få högsta prioritet inom vården är oseriöst! Ett seriöst parti skall balansera våra begränsade gemensamma medel mellan generationer och mellan människor med olika ekonomiska förutsättningar. KDs äldreutspel är inget annat än en demografisk tanke att försöka vinna äldres röster genom att positivt särbehandla de äldsta sjuka. Det är en sjuk politik! Av vilkat annat skäl än röstfiske kan ligga bakom ett utspel som t ex skulle innebära att Lisa 34, sjuksköterska, som får Leukemi, skall i vårdkön läggas bakom Orvar 94, med leukemi. Oseriöst och jag tycker inte det är ett anständigt sätt att driva politik på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar