Omoral blandat med omoget ledarskap

Tro det eller ej men jag har faktiskt träffat några miljöpartister som ger ett bra intryck. De har visat sig vara både pålästa och engagerade. Som enskilda individer inger en del av dem hopp. Som kollektiv driver de oftast de mest utopiska frågor och det är helt klart att de saknar all strategisk förmåga att utifrån en vision om ett miljösmartare samhälle backa bandet och hitta pragmatiska vägar från idag till den önskade framtidsbilden. Som oppositionsparti håller de ständigt, helt klart, miljöfrågan på agendan. Det är bra. Några liberaler är de dock inte. Oavsett vad man tycker om att handeln allt mer finns i städernas utkanter är det ett absurt förslag att under fem år förbjuda handeletablering utanför centrala delar av ett samhälle. Det är så dumt så det är självklart inget annat än ett politiskt utspel som bara är tänkt att väcka uppmärksamhet då de borde inse att det möjligen endast är kommunister som kommer att stödja en sådan väg framåt. Det känns smartare att fokusera på att hitta kreativa förslag på hur innerstäder kan behålla mer liv och inte minst tankar om vilken typ av affär som har bärkraft i city. Huvudproblemet för MP i debatter om köpcentra är att de fortsatt ser bilen som något ont och fult. Personligen tycker jag att det är lysande att skrymmande produkter kan köpas i anslutning till parkeringsplatser, då jag gärna har min bil med mig när jag skall frakta hem en ny soffa eller TV. Miljöpartisterna har ett omoget ledarskap och lämpar sig inte för att leda någon del av vår demokrati. Nog om utopisterna. Ideologier styr några individers politiska val. Framförallt tror jag att vänsterfolk är mer ideologiskt styrda än högerfolk. Hur stor moralisk bärkraft har olika ideologier? Är kommunismen mer moralisk än konservatismen? Är liberalismen mer moralisk än socialismen? Hur kommer det sig att det gång efter gång framförallt är M representanter eller V representanter som hamnar i olika omoraliska pinsamheter?  Jag är säker på att det finns några bra förklaringar som säkerligen kan styrkas med empiri om någon orkade doktorera i ämnet. Känns som lite mer samhällsnyttig kunskap än att bli doktor i farbror kalles relation till Joakim Von Anka.