Frihet och makten att välja bort
Det är geopolitiskt jobbiga tider. Stora delar av jordens mest tätbefolkade länder vill bryta USAs starka maktställning. Inte minst kan det vara lätt att förstå när en diplomatisk katastrof som Donald Trump har varit och åter kan bli USAs president. En amerikansk president har främst mycket makt utanför USAs gränser. Inom landets gränser finns gott om mekanismer som balanserar en presidents maktställning. Med det sagt är den frihetssträvan, övertygelsen om marknadsekonomins överlägsenhet, demokratiska uppbyggnaden och den icke jantekultur USA representerar fantastisk. Varje gång jag besökt USA fylls jag av en friheternas möjlighetskänsla som ingen annan inflygningsplats bjuder på. Samtidigt är USA ett land bland flera geografiska områden som kallas länder. Gränser som ritats upp genom krig och kolonialmakter. Alla dessa andra så kallade självständiga länder är 192 stycken. USA gör antalet så kallade självständiga länder till 193 stycken. Att Donald Trump bjuder världens övriga länders folk på det tydliga budskapet: ”America first”. Visst kan man vinna många nationella röster på det men i många andra länder får deras makthavare hjälp av Trump att inför sitt folk säga, ”det här måste vi bättre balansera”. Smarta starka ledare har lärt sig uttrycket ”Är du stark måste du vara snäll”. Och hyckleri och dubbelmoral fungerar vare sig som bra metod i barnuppfostran eller i relationerna med andra länders ledare.
Alla länders företrädare ska se till sitt eget bästa. Det är deras uppgift. Det bästa för alla som bryr sig om sitt folk är att undvika krig och skapa goda relationer med andra länders folk. Särskilt grannländer. För att lyckas med det, och för att få vår globala ekonomi att växa hållbart, måste välståndet spridas bland många på vår jord. Och jordens begränsade resurser måste rimligt rättvist fördelas bland över 8 miljarder människor. Det kräver ständiga kompromisser och diplomatiska samtal. Det kräver också ett sunt rättvisetänkande.
Vilka maktgrupperingar som är mäktigast på vår jord har varierat stort de senaste 10.000 åren. USA och Kina är nu de två supermakterna inom människans värld. För mänsklighetens skull behöver dessa maktsystem lära sig att verka tillsammans utan att tro att väpnade konflikter är ett smart maktmedel. Tänk om de även kan sluta med proxykrig som präglat konflikten mellan väst och kommunistregimer efter 1945. Och båda dessa unika politiska system behöver respektera att även resten av världens folk vill leva goda liv fulla av individuella möjligheter.
I den bästa av världar lyckas EU bli den balanserande diplomatiska kraften mellan USA och Kina. Varför inte? Att vara vågen mellan dessa krafter är inte en dålig position att ha inom geopolitiken. Då krävs självklart att man är balanserad i sin kritik av både USA och Kina. Och att man upprätthåller goda relationer med båda dessa jättar.
Det säger något om hur man ser på demokratin när man inte vill ställa upp på fler presidentvalsdebatter. Uppenbarligen anser Donald Trump och Republikanerna att Harris vinner på ytterligare en TV-debatt. Vi får se hur det går. Det är mycket jämt. Harris verkar leda ”the Populare vote” men Trump ”the electoral vote”. November närmar sig. I USA avgör electoratrösterna vem som vinner. Håll i hatten!
https://edition.cnn.com/?refresh=1
https://ig.ft.com/us-elections/2024/polls/
https://www.economist.com/interactive/us-2024-election/trump-harris-polls
https://projects.fivethirtyeight.com/2024-election-forecast/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar