söndag 27 oktober 2019

Projekt social hållbarhet

Fokus
Antonio Guterres, FNs generalsekreterare, gick igår ut och uppmanade världens överklass och länders verklighetsfrånvända (sett ur de flestas perspektiv) politiska ledare att just börja se verklighetens verkligheter och fokusera bättre på social hållbarhet. I Sverige är situationen inte annorlunda och här har rikspolitikerna av egen kraft skapat allt större sociala problem. Sociala problem som både skapar allt mer social ohållbarhet och ökad brottslighet. På toppen av det drabbar den sociala problematiken våra ekonomier mycket negativt. Är du imponerad av hur riksdagen tagit sitt ansvar för just svenskarnas bästa? Det är inte jag.

Paulina Neuding skriver nedan läsvärt om delar av våra integrationsutmaningar i Dagens Samhälle. I takt med att integrationsmisslyckandet växer i kraft minskar också toleransen för individualiserade inkluderingsmetoder:

”Det råder förstås inget tvivel om själva grundproblemet. Det finns enklaver i Sverige dit det svenska samhället inte når – inte språket, inte kulturen och fläckvis undermineras själva rättsstaten av lokala maktstrukturer. Barn som växer upp i dessa områden har betydligt oftare än svenskfödda barn med svenska föräldrar svårt att klara skolan.”

”Det är en individuell tragedi för varje enskilt barn som faller igenom. Det är också en social krutdurk – i Rinkebyskolan rör det sig exempelvis om över 60 procent av eleverna som inte klarar den obligatoriska skolgången.”

Samtidigt har regeringen och stödpartierna givetvis rätt i att språk lärs bäst från tidig ålder. Det stämmer att det finns gott om forskning som har visat förskolans positiva effekter för barns lärande. Men frågan om obligatorisk förskola är också en påminnelse om hur problem av det slag som följt av de senaste decenniernas misslyckade integration fortplantar sig genom samhället i stort. Med utanförskap av en sådan omfattning återstår till slut inte annat än krav på likriktning genom social ingenjörskonst.”

”Det skulle behövas en politik för mer flexibilitet under småbarnsåren, inte mer av institution, separation och tvång. Men i skuggan av växande dysfunktionella enklaver i samhället försvinner sådana nyanser.”
Peter Santesson skriver också en läsvärd krönika i det senaste numret av Dagens Samhälle. Förhoppningar om att låglönejobb bär på framgångsvägar för det svenska samhället är korkade. Samtidigt måste vi se till så att alla som kan får göra rätt för sig.

”Låglönevägen har aldrig varit en realistisk väg till etablering och integration i Sverige. Ändå biter sig tanken envist kvar hos många, kanske för att det andra alternativet — åtstramad migration — inte heller är en sko som passar. Men för lågutbildade nyanlända är läget alltjämt tröstlöst.”

”Hur kommer det sig att det fortfarande inte har dykt upp några kringvandrande skoputsare i Sverige, bara tiggare? Frågan låter lite bisarr, men fundera allvarligt på den en stund. Skulle problemet vara att kollektivavtalens höga ingångslöner kväver den fackligt välorganiserade skoputsarbranschen? Är det de där höga skatterna och avgifterna som hindrar alla momsredovisande skoputsare från att sätta igång? Och hur kommer det sig att det låter som att man bara raljerar när man återger det slags argument och tankar som faktiskt förekommer i debatten?”

”Låglönevägen eller åtstramningsvägen, vilken valde vi? Idén att ”skoputsarmodellen” skulle kunna vara lösningen på integrationen släpper aldrig. På den borgerliga sidan i debatten återuppstår tankarna gång på gång. Men låglönevägen har i praktiken aldrig funnits som ett genomförbart och realistiskt alternativ, varken då eller nu. Följdriktigt är vi inte närmare någon integration genom sänkta ingångslöner idag än för sju år sen. Det var lätt att räkna ut redan då.”


”I Arbetsförmedlingens rapport från etableringsuppdraget (programmet för att jobbintegrera nyanlända) kunde man år 2012 läsa att strax över hälften av de som var inne i programmet inte ens hade en utbildning som motsvarade grundskolenivå. I rapporten från 2018 finns snarlika siffror för alla som varit inne i programmet mellan 2010 och 2018: 54 procent har ”förgymnasial utbildning”. En fjärdedel i den gruppen som nu är föremål för ”utbildningsplikt” har ingen formell utbildning alls. Ingen alls. Men nu har etableringsuppdraget stängts ned och ersätts av etableringsprogram. Nytt namn, nya tag!”
Det är nog bara nyliberaler, som inte ser några problem med ett nytt fattigdoms-Sverige, som ivrigt stöttar fortsatt invandring av mycket outbildade människor utan kunskaper i svenska. Samma människor som genom Januariöverenskommelsen gjort en svår situation på arbetsmarknaden väldigt mycket svårare för väldigt många människor i kommunernas verkliga verklighet. Så som Arbetsförmedlingen monteras ner vittnar om ett totalt ointresse för socialt svaga människor.
https://www.expressen.se/debatt/arbetsformedlingen-laggs-ned-pa-ett-ovardigt-satt/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR20DBOa0YHJnDWTOyCId3GjLh6vNG9kNY8ZXJhq0l36-4jL_HMBPrydGZA

Dagens besvikelse
Politiker som inte har modet att leda mot en positivare utveckling. Trots att vi vet att övervikten och fetman fortsätter att utsätta många invånare för dålig hälsa görs inget för att bryta utvecklingen i Sverige. Redan år 2010 som nyblivet kommunalråd lyfte jag denna viktiga hälsofråga och ”kölhalades” i media och av oansvariga politikerkollegor. Jag lyfter också de erfarenheterna och beteendevetenskapliga problem kopplade till överkonsumtion av mat i min bok ”En stund på jorden”. I viktig sakfråga efter sakfråga har jag under min tid som folkets företrädare fått lära mig att politiken idag är usel på att ta nödvändigt ledarskap för positiv utveckling. Växande problem försvinner inte bara för att de är känsliga och många politiker inte vågar prata om dem. Karin Pihl reflekterar läsvärt över fetmaproblematiken nedan.

”Mer än hälften av alla svenskar lider av övervikt, rapporterade i veckan (21/10). Det är en dramatisk ökning på bara några decennier. Var sjätte svensk lider av fetma, vilket är en tredubbling sedan 1980-talet. Sverige är inte unikt. I hela västvärlden, och även i stora delar av Asien, ökar problemen med övervikt. År 2025 kommer en av fem personer i världen att vara överviktiga enligt forskning presenterad i The Lancet(2/4 2016).”
”Kostnaderna för detta är enorma. Folkhälsomyndigheten menar att enbart fetman kostar samhället 70 miljarder per år. Värst är så klart det lidande de följdsjukdomar som av övervikt orsakar. Att vara överviktig ökar risken för högt blodtryck, höga blodfetter, typ 2-diabetes, flera cancerformer, infertilitet, demens, stroke och hjärtinfarkt.”

”Men övervikt är fortfarande ett samhällsproblem. Så, vad ska staten göra? Införa sockerskatt? Det har något präktigt över sig. Vänsterdebattören Göran Greider framstod som lite udda när han i SVT pratade om att en skatt på godis bör införas, samtidigt som han själv stod vid lösgodishyllan och plockade ner hallonbåtar i påsen. Man har trots allt ett ansvar över sin egen hälsa.”

”Handeln måste också ta ansvar. Förhoppningsvis kan en växande medvetenhet om problemet med överkonsumtion av socker och transfetter leda till ett tryck på butikerna att inte kränga chokladkakor i kassan till stressade småbarnsföräldrar med griniga barn.”
https://www.gp.se/ledare/fetma-är-vår-tids-folkhälsoproblem-1.19539541

Dagens stjärna
Svend Dahl. Självklart går det att bryta den negativa sociala utveckling som sedan några år råder. Kommuner som har erfarna och metodiska företrädare som handlingskraftigt bekämpar utanförskapet kommer att lyckas.

”Det senaste halvåret har krisrapporterna från svenska kommuner avlöst varandra. Det har handlat om växande socialbidragskostnader, slumbostäder i gamla bruksorter och otrygghet i städer som aldrig tidigare förknippats med omfattande brottslighet.”

”Politiken har en mycket lång resa framför sig. På många platser befinner man sig sannolikt bara i början av en process där bidragsberoende kommer att gå i arv, där vi får se framväxten av ett mer eller mindre permanent låglöneproletariat och där otryggheten får människor att ändra sina beteenden.”

”Nyligen presenterade opinionsinstitutet Novus en undersökning som visade att 55 procent av väljarna känner sig otrygga eller mycket otrygga med dagens politiska ledarskap. Samtidigt säger 59 procent att de tror att barnen i Sverige idag kommer att växa upp till ett sämre samhälle.”

”Det som gör Landskrona intressant är framförallt den långsiktighet och systematik som i mer än tio års tid präglat styrets arbete med att lösa samhällsproblem snarlika de som idag dominerar den nationella debatten. Det är något som skulle kunna inspirera alla politiker som vill lägga grunden för en ny, verklighetsförankrad, mitten i svensk politik.”
https://www.gp.se/ledare/det-finns-lösningar-på-kommunernas-kris-1.19525866

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar