Staten och kapitalet
På en fest i början av 1990-talet sjöng jag och vänner ”Staten och kapitalet” på Industrihuset, Östermalm i Stockholm. Idag kallas huset Näringslivets hus. Låten skrevs av Leif Nylén och dess kändaste version spelades och sjöngs av bandet Ebba Grön. Själv var jag på den tiden bland annat marknadschef på Timbro. Det var på många sätt en intressant tid.
Även om låten är en föraktfull sång om att staten och kapitalisterna samarbetar på bekostnad av arbetarnas slit är den näringspolitiskt intressant. Den som kan svensk industrihistoria vet att svensk makalös välfärdsutveckling från mitten av 1800-talet fram till 1980-talet i stor utsträckning förverkligades genom att staten och näringslivet samarbetade. Dagens Vattenfall och dagens ABB samarbetade nära. Dagens Telia och Ericsson samarbetade nära. Sveriges neutralitet bidrog till att staten var avgörande för att genom bland andra SAAB, VOLVO och Ericsson bygga upp svensk försvarsindustri som per capita är en av världens största. Och statens Exportkreditnämnd har haft en mycket stor betydelse för svenska exportframgångar i världen. Staten och kapitalet hjälptes åt att göra landet Sverige framgångsrikt.
Det kom sedan en tid då EU ansåg att länder inte längre tydligt fick stötta egna industrier. Den tiden var oklok och bara ett resultat av att dåtidens politiker inte kunde komma på bättre metoder för att inom unionen hindra statsstöd till egna företagare/kapitalister. Den metoden var dålig och stärkte främst USA och sedan Kina som fortsatte att ha ett starkt samarbete mellan staten och näringslivet. Att gnälla på USA eller Kina för att de använder en metod som byggde Sverige starkt är korkat. Europa måste välja en annan metod än den nuvarande för att inom EU genomföra riktade EU upphandlingar. Bara så kommer EU åter kunna bli industriellt starka igen.
Adam Cwejman, GP, skriver läsvärt om vad EU nu börjat inse. EU måste åter göra så som till exempel Sverige, USA, Japan, Sydkorea och Kina gjort. Att kritisera Kina för att de använder en fungerande metod för att uppnå önskade kunskaper och konkurrenskraft är löjligt. Cwejman har dock rätt i att Wallnors marknadsliberala troende är naivt. Den marknadsliberala ideologin på makronivå håller inte när ”elefanterna” dansar. När EU börjar använda en smart modell för hur EU bygger smarta industrikluster där ”staten och kapitalet” samarbetar kan Europa åter bli en ledande utvecklingskraft i världen.
”Kina är nu inte bara världens största industrination (med ungefär en tredjedel av den globala tillverkningen) utan även centrum för många av de mest kunskapsintensiva branscherna, som AI, medicin, grön teknik och robotar.”
”För Kina handlade det inte bara om att bli världsledande på en rad nya områden. Made in China 2025 byggde på en långt gången samverkan mellan stat och företag och en mycket strategisk inställning till investeringar från USA och Europa: vinster, kunskap och utveckling skulle stanna i Kina, inte föras ut.”
”Bland företagen som förkroppsligade ”Made in China 2025”-konceptet finns bekanta namn som biltillverkarna BYD, Nio och Volvoägaren Geely. Xiaomi och Huawei är välkända hårdvarutillverkare även i Europa. Inom tjänsteekonomin handlar det om bolag som Baidu, Tencent och Alibaba. Chiptillverkaren SMIC är kanske inte lika välkänd, men minst lika viktig som de föregående bolagen. Det är en imponerande samling företag som – med statlig hjälp – haft en enorm tillväxt det senaste decenniet.”
”I Europa tog det tid innan man började inse att relationen med Kina grundade sig på ojämlika villkor. Men först på 2020-talet, när tysk exportindustri börjat sjunka som en sten och handelsunderskottet med Kina slår nya rekord, drar man några konkreta slutsatser.”
”Elva år efter att Made in China 2025 lanserades kommer nu något liknande i Europa. I Europaparlamentet förhandlar man om ”Made in Europe”, ett lagpaket som på många sätt påminner om den kinesiska förlagan: stöd och fördelar för bolag som är verksamma i Europa samt krav på utländska bolag som etablerar sig eller investerar i EU.”
Om EU ska lyckas måste vi få fram näringslivsministrar med gedigen näringslivsbakgrund. Broilifieringen av Europas politiska liv gör oss onödigt svaga i konkurrensen och samarbeten med USA och Kina. ”Staten och kapitalet” får i vårt fall bytas ut mot ”EU och kapitalet”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar