Två öron och en mun
Prat, prat och ännu mer prat. Det är tröttsamt för öronen när vissa är extremt pratiga. Särskilt människor som vill göra politisk karriär brukar älska att prata och de som går långt som broilers är oftast mycket skickliga retoriker. Det vill säga tränad i vältalighet och konsten att övertyga. Att vara en bra retoriker är en tillgång. Att ha förmågan att aktivt lyssna på andra är en större tillgång. Talesättet att vi fått två öron och en mun av en anledning är bra.
Susanna Birgersson, GP, skriver läsvärt nedan.
”Vi måste inte göra alla meningsskiljaktigheter till sociala snubbeltrådar precis hela tiden. Samvaron med andra blir smidigare och trevligare om vi oftare söker samförstånd än konflikt. Men det är också farligt om det går för långt, om instinkten cementeras. Det är farligt när konflikträdslan får oss att inte våga stå raka i våra djupaste övertygelser. Vår mänsklighet förtvinar om vi ständigt anpassar oss efter flocken.”
Ett stort problem i dagens debattklimat är att konsten att aktivt lyssna är en bristvara. De flesta debattörer bara sänder ut sina budskap och bryr sig inte om att försöka förstå varför andra tror på något annat. Det är ett korkat debattklimat. Dem av oss som seriöst vill bygga ett framgångsrikt framtida Uppsala och Sverige hjälps åt att göra debatter ärliga och respektfulla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar