Har gammelpartierna politiskt mod?
Igår talade både S och M i Almedalen. Givet det Magdalena Andersson sa om Sveriges tillstånd, och att Moderaterna bekräftade det svåra läget, borde de ta gemensamt ansvar för Sverige. Om de på allvar bryr sig om oss svenskar skulle det vara bäst för landets utveckling givet nuvarande läge och Trump i Vitahuset flera år till. De skulle gemensamt få majoritet. De skulle, om de bara brydde sig främst om svenskarnas bästa, kunna kompromissa fram en rimligt bra sakpolitik där de skulle kunna leverera synliga och påtagligt positiva resultat. Stora delar av befolkningen skulle gilla det. Stora delar av näringslivet skulle gilla det. Kommer det att hända? Tyvärr är sannolikheten låg. Särskilt Moderaterna har garanterat svårt för det bland många av sina aktiva ledande politiker. Politiker som fått hatet mot sossarna med modersmjölken.
Den politiska verkligheten har kraftigt förändrats. Närmast ”mitten” är idag socialdemokrater och moderater. I ”mitten” finns runt 70 procent av svenskarna. Den ”mitten” inkluderar inte nyliberal extremism eller extrem liberal ”woke”. Den inkluderar en hållbar ekonomisk politik, en väl fungerande skola, ett väl fungerande socialt skyddsnät när vi av olika skäl faller, ett väl fungerande sjukvårdssystem, ett värdigt åldrande, ett väl fungerande Försvar och rättssystem, en positiv inställning till näringslivet och tydlighet om det egna ansvaret. Om S och M vill svenskarnas bästa borde de efter valet 2026 samverka. S blir garanten för rimlig rättvisa och för allmänintresset. M blir garanten för äganderätten, det fria företagandet och att skatterna inte skenar.
Eftersom inga bra alternativa lag ser ut att bli möjliga är S & M det bästa. Även om det är smärtsamt för många av deras partister. Pragmatism för Sverige och svenskarna enkelt uttryckt. Centerpartiets nyliberala ekonomiska politik gör dem svåra att regera med. SD i en regering som fattar konsensusbeslut blir inte bra för Sverige. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ska inte ingå i en konsensusregering. Glöm inte att väldigt mycket verklig makt flyttats från Sveriges riksdag till EU och NATO! ”Bara” det talar för nytänkande och mer sammanhållning i rikspolitiken.
Även Håkan Boströms, GP, resonemang nedan talar för nytänkande inom svensk politik. Kopplat till många av dagens stora problem och möjligheter krävs politisk exekutiv förmåga. Då har det stor betydelse vilka som ingår i en regering. Glöm inte att Sveriges regeringar fattar kollektiva beslut.
”Vi lever i en tid där experter av olika slag ifrågasätts allt mer. Delvis är det sunt. Även specialister kan ha fel. En blind auktoritetstro till experter är paradoxalt nog motsatsen till ett vetenskapligt förhållningssätt. Ofta är det människor utan egen erfarenhet av forskning som talar om att vi ”måste lyssna till vetenskapen”. Forskarna själva vet att ett vetenskap mer handlar om argument, källkritik och metodmedvetenhet snarare än om att slå fast absoluta sanningar. Det gäller särskilt i samhälls-, historie- och beteendevetenskaperna där det sällan råder enighet kring perspektiv, urval och metodfrågor.”
”Tilliten till samhällets institutioner har urholkats. Tydligast synen på universiteten och journalistiken men även märkbar i relation till olika professionstunga yrken inom exempelvis skolan och vården.”
”Att expertsamhället utmanas idag brukar tillskrivas sociala medier och internet. Grindvakterna, som bestämde vilken verklighetsbeskrivning som skulle nå ut, har kraftigt underminerats på senare år. Men processen började flera decennier tidigare. Expertsamhället utmanades först från vänster under det sena 1960-talet och 1970-talet. Man bör komma ihåg att vänstervågen då ofta var kritisk mot en socialdemokrati som anklagades för att ha byggt upp en omänsklig byråkratisk koloss där vanliga människor reducerats till kuggar i ett maskineri. På marxistisk jargong hette det att det rationellt ordnade samhället bara dolde makten. Folkhemmet servade den kapitalistiska industrin med frisk arbetskraft och tog hand om de som inte kunde jobba.”
”Parallellt med detta har globaliseringen satt nya gränser för nationell politik. Staten har inte kunnat expandera på samma sätt som tidigare. Tvärtom har man behövt hålla igen och ”effektivisera”. Trenden är densamma i hela västvärlden och beror i hög grad på att det är dyrt med tjänster samtidigt som det finns gränser för hur mycket skatt man kan ta in utan att skada ekonomin. Inom socialdemokratin insåg ledarskiktet redan på 1980-talet att löntagarfonder och en övergång till verklig planekonomi inte var ett alternativ om man värnade ett demokratiskt samhälle med ekonomisk tillväxt.”
”Det handlar om att universalismen fått sig en törn i bägge fallen – formeln samma välfärdsmodell för alla, samma sanning och verklighet för alla gäller allt mindre.”
”Olika medelklasstadsdelar i storstäderna präglas idag av att invånarna där delar livsstil och partipolitiska preferenser. Prideflaggan har blivit en identitetssymbol för långt fler än de homosexuella. Att en så liten grupp som de transsexuella väckt stor debatt handlar bara på marginalen om den gruppens faktiska villkor och problem och i mycket högre grad om deras symbolvärde som gränsöverskridare.”
”En central skillnad är dock att tilltron till experter är mycket låg i det nya nationella projektet. Kanske för att det finns en inbyggd motsättning mellan expertsamhällets universalism och det nationella projektets kulturella gränsdragningar.”
”Vad vi ser konturerna på är att M och SD både förenas i och konkurrerar om att vända sig till de grupper som inte stödjer den experttunga staten – en expertstat vars typiska representant idag ofta är en progressiv, välutbildad och kvinnlig väljare i storstad.”
https://www.gp.se/ledare/expertsamhallet-har-gatt-hand-i-hand-med-valfardsstaten-.9f1ecc76-a585-4879-a1d2-ffac98614712
Om Moderaterna inte inom kort ska tappa hälften av sitt väljarunderlag till SD kanske de måste visa att de kan leverera välståndsökningar och trygghet tillsammans med S. Vad tror du?