Inga pengar ingen uppmärksamhet
Fördelarna med demokratier är många. En av de viktigaste fördelarna med demokratier är att samhällets resurser kan fördelas betydligt mer rättvist än vad som sker i klandiktaturer. Det är bara demokratier, i någon form, som levererar social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet. Eftersom ingen av oss väljer i vilken miljö vi föds in i är det demokratiska samhällssystemet därför det tveklöst mest rättvisa. I alla andra system försöker de som har allt behålla allt. Historiskt har det bara kunnat ändras genom mer eller mindre omfattande blodbad. Exemplen är många.
Som jag skrev tidigare är den mediala enögdheten både fördummande och tragisk. Fördummande eftersom få människor själva söker sig ut på nätet och ökar sin förståelse för vad som händer på vår jord. Tragisk eftersom människor i behov av andra människors hjälp inte får den i tillräcklig utsträckning.
Allt är relativt. Karin Pihl, Expressen” bjuder på relativa beskrivningar av elände i nedan ledare.
”När jag läser om inbördeskriget i Sudan ångrar jag varje gång jag använt ordet ”katastrof” om typ, Riksbankens räntepolitik. För läget i det fattiga landet på Afrikas horn kan inte kallas för en kris. Det är för milt.”
”Sudan är en katastrof. Det är den största svälten i världen på 40 år. I slutet av september kommer 2,5 miljoner sudaneser att vara döda av svält, spår en holländsk tankesmedja. FN uppskattar att 26 miljoner, hälften av landets invånare, riskerar akut brist på mat och dricksvatten. Tolv miljoner människor har flytt, merparten inom landet och till grannländer som Tchad, Sydsudan och Egypten. Misären handlar inte bara om brist på mat och medicin. Den paramilitära gruppen RSF, som strider mot regeringsstyrkorna, utsätter den icke-arabiska, svarta delen av befolkningen för etnisk rensning och massavrättningar. Döda kroppar på gatorna gör det svårt att ta sig fram. Flickor och kvinnor kidnappas när de försöker fly. Sedan hålls de inlåsta i källare och våldtas i några dagar innan de säljs vidare som sexslavar.”
”Men kriget är inte bara en humanitär tragedi av sällan skådad omfattning. Det riskerar också att bli ett hot mot Europa. Amerikansk underrättelsetjänst varnar för att landet, när det fullständigt kollapsat, troligen kommer att bli nästa centrum för islamistiska terrorister. Risken är också att det blir spilleffekter i hela regionen, med massiva flyktingströmmar mot EU som följd. Inbördeskriget i Sudan har kallats världens bortglömda krig. Europa kommer att behöva bry sig förr eller senare.”
https://www.expressen.se/ledare/karin-pihl/miljoner-kan-do-medan-blickarna-riktas-mot-gaza/
Även om Karin Pihls relativistiska resonemang är befogat är det samtidigt intressant att konstatera att palestinierna inte ens på Västbanken är fria att bestämma själva om vilka medier som är tillgängliga. Att palestinierna styrs av en ockupationsmakt är väldigt tydligt. Om Al Jazeera är lite mer palestinavänlig än Israel vänlig i sin nyhetsrapportering vittnar israeliska vänner om att en förkrossande andel av israelisk media enbart tar det israeliska ”narrativet”. Objektiviteten som journalistiskt uppdrag är uppenbarligen inte så viktigt. Och ”rättvisa” är ett relativt begrepp runt om på vår jord. De starkaste militära och finansiella makterna tycker sig alltid ha mer rätt än andra…
https://youtu.be/SkWw0dCjg9c?si=WWukIzwV8ha5hJ16
Allt är relativt. Allt kan betraktas utifrån olika perspektiv. Det som avgör vilket perspektiv som är ”mest rätt” när vi människor bråkar är nästan alltid pengar och militära resurser.
Inte ens i rättsstater är vi tillräckligt lika inför lagen. Bland annat krossas regelbundet mindre företagare i konflikt med stora företag i våra domstolar. De stora och rika företagarna kan snabbt knäcka en mindre företagare genom dyra och långa rättsprocesser. Vad lär vi oss om detta? För att svagas röst ska höras måste de hålla ihop. Det är dock lättare sagt än gjort.
Palestinierna är splittrade och håller dåligt ihop. Sudaneserna är också extremt splittrade. Rasismen mellan olika folkgrupper, och släkter, runt om på vår jord är omfattande. Det faktumet diskuteras aldrig i Sverige. Den rasismen finns också i Sverige mellan olika invandrargrupper. När Sverige kanske tar i integrationsproblemen på allvar måste detta faktum vara med i förbättringsarbetet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar