Kunskapsstyrning

Byråkrati i balans med meritokrati
Frågar du mig är en stor del av det offentliga Sveriges största problem att styrningen från toppen inte är tillräckligt kompetent och att administrationen runt kärnverksamheterna tillåtits växa groteskt mycket. Inom allt för många mycket viktiga yrken har fokus flyttats från kärnverksamheten till en massa andra hänsynstaganden. Och många administratörer jobbar snarare med att tillfredsställa politiker och ledningar istället för att underlätta för kärnverksamhetens medarbetare. Hur man organiserar en verksamhet för att bäst lösa sitt kärnuppdrag borde alltid vara i centrum för utvecklingsarbetet. Då är proffsen inom kärnverksamheten huvudspelare, inga andra. Tyvärr känner jag till allt för många viktiga yrkesroller som "misshandlas" att fokusera på sina kärnuppdrag. Och jag känner till allt för många viktiga yrkesroller som inte får ha en stor påverkan på hur deras viktiga uppdrag bäst ska lösas. Ledarskapsförmågan är inte tillräcklig inom offentlig verksamhet idag.

Håkan Boström, GP, skriver klokt om att Sverige och dess delar kommer att utvecklas mycket bättre om vi kan börja respektera kompetens betydligt bättre än idag. De allra flesta borde kunna förstå att vår gemensamma framtid blir bättre om relevanta kompetenser i högre utsträckning får styra vilka vägval som ska göras.

”I diskussionen om välfärdens organisering hamnar ofta frågan om privat kontra offentligt ägande i fokus. Det är inte en oväsentlig aspekt, men långt ifrån det enda man bör ta hänsyn till. Offentligfinansierad privat välfärd är reglerad via upphandlingsavtal på ett helt annat sätt än privata företag på en privat marknad.”

”Hur verksamheten organiseras spelar en avgörande roll. Ofta en större roll än det formella ägandet. Inom den helstatliga universitetsvärlden har det länge funnits en kritisk diskussion kring styrningen. Direkt linjestyrning – där viktiga beslut fattas enligt schemat chef - mellanchef - anställd, istället för kollegial styrning (där beslut tas av de professionella gemensamt) har blivit vanligare – och mötts av motstånd från professionen. Detsamma gäller tendensen att kvantifierade utvärderingar - siffror och statistik som tas fram av administrationen centralt - får ersätta professionellt omdöme från kolleger.”

”Kritikerna menar att makten förflyttas till chefer och administration, samtidigt som forskare och lärare tvingas specialisera sig på ett sätt som inte uppmuntrar ny kunskap utan bara skapar mängder av ”meriteringsmakulatur” (forskningspapper som främst skrivs för att fylla på CV:t). Inom den helstatliga polisen finns en liknande diskussion: svällande byråkrati och klumpiga mätmetoder av "leverans" i kombination med att kompetens försummas. Samma mönster återfinns också inom den landstingsdrivna sjukvården.”

”Utmaningen är att hitta modeller som kan återupprätta den professionella kvaliteten utan att brista i hänsyn till grundläggande jämlikhetskrav, rättssäkerhet samt brukarrättigheter som elev- och patientsäkerhet. Det är givet att även offentlig verksamhet måste styras med vissa krav på effektivitet. Men när man inte litar på att de sakkunniga gör sitt jobb blir det lätt en självuppfyllande profetia. Människor reagerar negativt på bristande tillit och minskad autonomi i yrket. Resultatet blir att vi medborgare möter stressade läkare, lärare och poliser som ges allt mindre tid att utvecklas i sin yrkesroll.”

https://www.gp.se/ledare/färre-proffs-ett-smygande-välfärdshot-1.24668724

Dagens besvikelse
Jimmy Åkesson. Vidrigt kampanjande för röster. Det är en sak att med all rätt hävda att Sverige nu måste fokusera på att lyckas mycket bättre med integrationen innan vi kan öppna upp för ny omfattande invandring. Det är en helt annan sak att öga mot öga säga åt mycket utsatta människor att "du är inte välkommen". Unket, uselt och jag tvingas att skämmas lite som svensk. Jag anser att det Sverige jag vill leva i under överskådlig tid enbart kan ta emot efterfrågad specialistinvandring och ett mindre antal kvotflyktingar. Det innebär inte att jag accepterar att man behandlar medmänniskor på det vidriga sätt som Åkesson gjorde under sitt "besök" vid gränsen till Turkiet. 
https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/patetiskt-av-jimmie-akesson-vid-gransen/

Dagens stjärna
Sakine Madon. Ja, det är minst sagt skrämmande att vi har allt fler i Sverige som anser att åsikter ska tystas för att någon tycker ”fel”.

”Irene Molina berättade i vår debatt att Uppsala universitet har ett råd för ”lika villkor”, där de försöker sprida dessa varningar. Vi måste ha litteraturlistor som lever upp till dagens demokrativärden, hävdade hon. I vetenskapens och yttrandefrihetens namn kan man inte acceptera att människor kränks, löd argumentet. Enligt Molina är det ett bekymmer att arbetet med att skydda folk från kränkningar genom trigger warnings inte går snabbare, eftersom det finns ”liberala hållningar” som bromsar takten.”

””Yttrandefriheten kan inte handla om att få kränka människor”, menar Molina och det har många opinionsbildare sagt förr. Men det är just vad yttrandefriheten handlar om: man får vara en kränkande idiot i fria samhällen. Det är tillåtet. Man får även vara en satiriker, en komiker eller en konstnär, vars uttryck upprör. Sedan kan vi diskutera om all humor eller alla uttryck är trevliga eller lämpliga – även motreaktioner ingår i yttrandefriheten - men vi kan inte förbjuda uttryck med hänvisning till kränkta känslor.”

”Det hedrar förvisso identitetspolitiker som Molina att de är tydliga med sin önskan om att yttrandefriheten ska begränsas. Frågan är bara var i världen inskränkt yttrandefrihet innebär ökad tolerans mot underordnade grupper. Tvärtom är det i länder med yttrandefrihet som minoritetsgrupper har som störst frihet. Samband och fakta borde intressera svenska universitet - men då kan de inte förvandlas till lekstugor för lättkränkta.”
https://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/yttrandefrihet-maste-ga-fore-sarade-kanslor/?fbclid=IwAR3K1krSq0Y9DjuPK9qxZseUcIU30nl88ZmNpCVLQEY9dcvChYvLkZomrmc