Maria Ripenberg, UNT, skrev nyligen en mycket läsvärd artikel om hur allt fler politiker använder sig av retoriska grepp och ger sken av att de bottnar sitt tyckande i rimligt korrekta vetenskapliga slutsatser. Så kan det gå när politik reduceras allt mer till show och på tok för lite konkret ansvarstagande till det som ska vara välfärdsstatens kärnuppdrag. Skola, omsorg, vård och infrastruktur. Svenska samhällen kan tveklöst stärkas kraftigt om kvaliteten även bland landets ledande politiker. Alla förstår sannolikt att om kvaliteten är dålig i en organisations topp blir förutsättningarna för framgångsrik relevant verksamhet dålig. Det som särskilt lyser med sin frånvaro är förmågan att rimligt förstå konsekvenserna av olika beslut. Ripenberg skrev bland annat:
"Där skriver de flesta partier att svensk forskning ska hålla hög kvalitet, vara ledande i världen, stå sig i den internationella konkurrensen. Främst M, SD och S betonar att forskningen ska få företag att växa och skapa innovationer, jobb och tillväxt. Men när det kommer till själva forskningsresultaten blir det ofta besvärligare för politikerna, som har mycket att ta hänsyn till: lobbygrupper, den egna gruppen, önskan att bli vald, förväntningar från väljargrupper och så vidare. Så när en reporter frågar hur en politiker ställer sig till den samlade forskningen i en fråga, kan svaret bli: ”Jag delar inte riktigt den bilden”, ”Vi har nog en annan uppfattning” och så vidare."
"Frågan är vad politikern grundar sin bild på? Har hen gjort egna vetenskapligt underbyggda studier? Sannolikt inte. Är hen drabbad av postsanning = privat erfarenhet och magkänsla ses som sannare än resultatet av empirisk forskning? Tja, man undrar."
"Frågan är hur vetenskapen når politiken i Sverige, inte minst som ministrarna generellt sett inte har uttalat akademisk bakgrund. Några forskare frågade sig i SvD härom dagen hur en regering utan insikt i forskningens villkor ska kunna leda Sverige in i ”kunskapssamhället”? Vi har redan sett flera högskolereformer som minskat högskolans och forskarnas oberoende och ökat statens och näringslivets inflytande. För att... forskningen ska få företag att växa? Men detta är faktiskt inte grunden för vetenskapen."
"När utbildningsminister Jan Björklund (L) propagerade för ny betygsskala sågades hans förslag av både svenska och utländska forskare. Betyg gör inte att man lär sig mer och kan knäcka självkänslan, sade forskarna. Betyg gör barn flitiga, sa ministern. Hur ska vi se på sådana konflikter mellan den oupplysta politiken, som säger sig brinna för kunskap och forskning, och vetenskapen själv?"
https://www.unt.se/ledare/kunskapspolitiker-med-egna-fakta-5200735.aspx
Politiker som saknar konsekvenstänkande och/eller som tillämpar ”strutsmetoden” när obekväma verklighetsanalyser inte matchar det man tycker, eller vill tro. Den grova brottsligheten samt den organiserade brottsligheten har ökat kraftigt i Sverige de senaste 15 åren. Utöver alla enskilda människor som drabbas negativt påverkar det rättssystemet och sjukvården mycket. Sveriges migrations- och integrationspolitik är sedan länge misslyckad och ska kallas för vad den är, misslyckad. Förnekelse leder inte till den nödvändiga insikt som gör att förbättringsarbetet kan bli bättre.
https://www.expressen.se/nyheter/kostnaderna-dumpas-i-de-fattiga-kommunerna/
https://www.expressen.se/ledare/kom-till-skott-med-att-skarpa-knivlagen/
Dagens stjärna
Gunnar Wetterberg. Wetterberg har rätt. Den offentliga sektorn måste begränsas och de viktigaste rollerna stärkas. Annars fortsätter kvaliteten att kraftigt försämras. Alla uppdrag utanför välfärdens kärnuppdrag kan med fördel avvecklas så att kärnverksamheterna kraftigt kan stärkas. Det tjänar vi alla på. Eftersom det råder kompetensbrist inom många branscher kan de som sägs upp med fördel stärka upp inom bristyrkena med hjälp av lite kompletterande utbildning istället. Vad väntar vi på?
https://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/staten-forfaller-utan-valbetalda-akademiker/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar