Förtroendekris
Igår hade Centerpartiets partiorganisation i Uppsala ett extra kretsstyrelsemöte. Ett ärende var på dagordningen. CUF tyckte att jag borde avgå med hänvisning till att jag deltagit i några debatter som de tyckte att de skulle ha deltagit på, även om arrangörerna bett om högsta möjliga lokala representation. De gillade inte en ”dissa” DDR-kampanj som var en valkampanj med frihetsbudskap framarbetad av valarbetare med ekonomiskt stöd beviljat av valledningen. En valledning tillsatt av Kretsstyrelsen. Och de gillade inte att jag efter uppdrag från en större lokal centerpartigrupp tydligt kommunicerade Centerpartiets missnöje med att Liberalerna spräckt Alliansen och dubbelspelat. I en lång intervju, efter Liberalernas medlemsmöte, som slutligt bekräftade att L gått över till vänstern, var jag sarkastisk om Liberalernas motiv för sveket. Jag håller med ungdomsförbundarna att jag inte borde ha uttryckt mig sarkastiskt utan bara konstaterat i normal ton att Centerpartiet nu är Uppsalas ledande parti på liberal grund, vilket garanterat haft stor betydelse för Ls agerande. I synnerhet i ljuset av att deras kraftiga vänstersväng rikligt belönats med fina titlar av Socialdemokraterna. Ja, ja nu är det framåt som gäller. Oppositionsrollen är mycket viktig och den ger Centerpartiet möjlighet att profilera sig inom alla politiska frågor. Det är tveklöst en fördel i valrörelser.
Visst är det tråkigt när man drabbas av kritik. Och det är viktigt att ta konstruktiv kritik på allvar. Då kan kritiken omsättas i konstruktiva förbättringsåtgärder. Är kritiken ”bara” del av ett ständigt politiskt maktspel är det svårare att veta hur man ska förhålla sig. Jag är mycket glad över att en enhällig kretsstyrelse igår uttryckte sitt förtroende för mig. Maktkonflikten finns kvar som vi hoppas kan hanteras klokare efter att Centerpartiet i Uppsala i november har lite konfliktlösningsstöd. Min förhoppning är att den insatsen tydligt ska lägga problembilden på bordet och att vi därefter kan lösa dem på något konstruktivt sätt. Vi får se hur det går.
Förtroende är färskvara. Människor känner eller känner inte förtroende för kända människor som de inte ens träffat. De flesta människor vinner inte alla andra människors förtroende. Inte ens om man är med i samma lag. Särskilt inom politiken finns gott om maktgrupperingar och intrigerande. Om du sett serierna ”House of Cards” och ”Designated survival” har du fått en känsla... Även spelet inom Uppsala kommun och inom Sveriges riksdag bjuder på mycket olustigt, svekfullt och moraliskt förkastligt. För att sätta förtroende i perspektiv kan vi ta förtroendet för riksdagens partiledare som exempel. En imponerande förtroendeökning av Uppsalapolitikern Ebba Busch-Thor. Men även de som anses ha högt förtroende har också många som inte känner förtroende för dem. Även inom de egna leden. De allra flesta inom egna led är dock kloka nog att hålla missnöje internt och inte agera så kallade ”nyttiga idioter” åt politiska motståndare. Studera gärna bifogade förtroendesiffror så finner du tydligt att många saknar förtroende för dem som anses ha högt förtroende.
https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/ebba-busch-thors-partiledarfortroende-har-tredubblats/
Generellt har vi politiker mycket hemläxa att göra för att återvinna fler av våra invånares förtroende. Allt för många politiker tycks se det politiska arbetet som ett roligt spel och inte det ansvarsfulla och viktiga uppdrag det innebär. Bland annat att företräda relevanta invånares bästa och kompromissa för att påverka så mycket som möjligt. Kompromissa utan att sälja ut sin ideologiska själ. Lotta Grönings krönika är mycket läsvärd. För väldigt många fler än 1,1 miljoner väljare är det förtroendenegativt att helt låtsas som att dessa 1,1 miljoner människor inte ska få ha en röst som tas på lite allvar. Det innebär inte att man ska samarbeta med dem.
"Faktum är ju att 1,1 miljoner människor proteströstade tydligt på SD. MP tappade fyra av tio väljare. Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val någonsin och de förlorade förtroendet hos medlemmarna i facket. Moderaterna har inte fått något bevis på att deras politik är rätt. Ändå sitter de alla kvar på sina piedestaler och ser det som självklart att de ska leda landet. De har stängt dörren till sina väljare, de skäller och stönar över hur politiker i landsting och kommuner tar ansvar efter valet. En bannbulla har gått ut att inte samarbeta med SD."
https://www.expressen.se/kronikorer/lotta-groning/nu-slass-forlorarna-om-vem-som-ska-fa-makten/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR2Qv7OPhzBMLb8pjw_44QHvQLhz3IhyKRS4PeXA3seUIi7U4pU-sA2ylAc
Dagens kalkon
Politiker som inte tar sakpolitiska frågor på största allvar och strävar efter maximal utdelning på egna politiska förslag. Historiska perspektiv är viktiga, men glöm aldrig sakfrågorna.
”På vilken sida i historien kommer du hamna? Frågan har blivit central för vissa debattörer i svensk politik just nu. Är du en av de som öppnade för fascismen eller tillhör du de som resolut stängde porten till densamma? Detta är det teatraliska motsatsförhållande som många försöker reducera politiken till.”
”Sveriges brist på verkliga upplevelser av krig i modern tid, eller kamp mot fascism och kommunism på hemmaplan, är snarast en förutsättning för det rollspelande som en del svenska politiker och debattörer nu ägnar sig åt. Utan förankring i riktiga erfarenheter tar man sin tillflykt till de ödesmättade narrativens värld. Så fylls behovet av mening i en annars ganska torftig och torr politisk tillvaro.”
”Detta är teaterpolitiken. Men det existerar faktiska intressemotsättningar i Sverige om statens roll och storlek, skattetryckets omfattning, migrationspolitikens utformning och mängden regleringar i marknadsekonomin. Det är, för den som glömt vad det innebär, vad vi brukade benämna som sakpolitik.”
http://www.gp.se/ledare/cwejman-när-politiken-blir-teater-och-historia-ett-slagträ-1.10019194
Dagens stjärnor
Alla som kom fram till mig, på de tre fik jag haft möten på idag, och berättade att de röstat på mig. Bland annat en förtjusande 91 årig dam. ”Alla” var totalt fem personer. Det är inte så vanligt att jag får liknande ”klappar på axeln”. Antar att de ville visa mig moraliskt stöd. Två av dem var ordentligt arga på Liberalerna. En av dem var den 91 åriga damen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar