För mig är det obegripligt hur man kan tro på vänsterpartistisk politik. Särskilt märkligt tycker jag att det är när så många människor som tillhör de socialt svagaste väljer att tro på den politik som vänsterpartiet saluför. Visst styrs många människor farligt mycket av känslor istället för förnuft, men jag kan tycka att det borde finnas gränser för hur lite förnuftet får vara med i beslutsprocessen. Det finns ingen plats på jorden där vänsterpartiets politik någonsin skapat ett välmående liv för stora delar av sin befolkning. Skälen är många. Främst för att den bygger på grundläggande feltänk och enbart på utopier. Vänstern bryr sig inte om grundläggande kunskaper om beteendevetenskap och dess konsekvenser. Deras livsluft är att låtsas som att deras kamp mot orättvisor kan erbjuda något hållbart bättre. Det kommer deras politik aldrig att göra. Främst skulle deras politik drabba våra svagaste i samhället, dem de säger sig särskilt värna om. Det är absolut inget fel på att kämpa mot orättvisor. Samtidigt är de lösningar som Vänstern förespråkar mycket destruktiva. Ett jämställt, rättvist och ekonomiskt starkt samhälle kan bara uppnås genom en reglerad marknadsekonomi. Vi får se hur många som är självdestruktiva och väljer att lägga sin röst på ett parti som förespråkar en politik som leder vårt samhälle mot stagnation och tillbakagång. Ett samhälle som till exempel inte har resurserna för att stötta våra svagaste anständigt och som inte klarar av att jobba ambitiöst med miljö- och klimatproblemen.
"Ulla Andersson framhöll vikten av arbetstidsförkortning - det långsiktiga målet är sex timmars arbetsdag. Att det redan råder skriande brist inom en rad välfärdsyrken - som undersköterskor, sjuksköterskor och lärare - tycks inte vara något problem för partiet."
https://www.expressen.se/ledare/i-sjostedts-skona-varld-finns-inga-malkonflikter/
Att vänstersossar väljer att rösta på V har bara en fördel, S fostras allt hårdare i konsten att vara kompromissvilliga och lite ödmjuka. Socialdemokratin är inte alls vad den en gång var inom det svenska demokratiska systemet. Folkrörelser som jobbar mer inåt än utåt tappar med all rätt sin demokratiska kraft.
Ord, ord och åter ord. Extremt svag handlingskraft uppvisas från ansvariga politiker för att lösa problem. Och politiker med alla dessa känslor.... Jag skriver om känslornas betydelser i våra liv i min bok. Problemet med politiker som sprutar med känslor är att de mycket sällan bidrar till problemlösningar eftersom det kräver hårda prioriteringar. Bara god analys och praktisk problemlösning fixar det som måste fixas. Det behövs mer hjärna och handlingskraft inom svensk politik. Bara så kan vi växla in på ett spår som återigen samlar oss och parallellt skapar framtida framgångar.
http://www.gp.se/ledare/cwejman-nu-behövs-handlingskraft-och-inte-känslor-från-politiker-1.7670127
Dagens kalkon
Stefan Löfvén. Han verkar redan ha gett upp. Han beter sig inte som en statsman när han debatterar eller kommenterar de avskyvärda brotten mot människors hälsa och bilar.
https://www.expressen.se/ledare/nar-s-krisar-kommer-de-gamla-fulknepen-fram/
https://www.expressen.se/ledare/linda-nordlund/politikernas-ryktesspridning-om-branderna-ar-ett-haveri/
Dagens stjärna
Svend Dahl. Liberalismens förespråkare har misslyckats med att möta folket där det finns. Genom att göra det och ta människors verklighet på allvar kan också liberala värden försvaras, och utvecklas. Jag skriver bland annat om detta i min bok. Särskilt allvarligt blir det när många politiker jobbar inåt istället för utåt. En duglig politiker i min värld förstår alltid vilka man tjänar. Läs gärna Dahls nedan bifogade artikel! Den beskriver kortfattat och väl varför liberalismen tappat och tappar kraft! Kraften går att återskapa om man tar ordet inkludering och förankring på större allvar. Bland annat Vänsterpartiets skräppolitik kan bara effektivt motverkas genom ett krävande politiskt fotarbete bland människorna man ska företräda. Hur svårt kan det vara?
”För många liberaler har det helt enkelt blivit naturligt att identifiera sig med den liberala samhällsordningen och dess institutioner snarare än med väljarna. Ur det följer ett ofta öppet förakt inför folkliga opinioner. Det är ett fenomen som kanske bäst illustreras med många EU-vänners instinkt att bemöta kritik mot dagens EU-samarbete med krav på ännu djupare europeisk integration.”
”För att övervinna dagens kris måste liberalismen förankras och göras begriplig i människors vardag, konstaterar Wooldridge. Det är en tanke som är värd att ha i minnet när man läser Kantar Sifos undersökning av Sverigedemokraternas väljare från i våras. De som stödjer SD upplever i markant lägre utsträckning än andra partiers väljare att politiker lyssnar på dem eller respekterar det sätt de valt att leva på.”
”Liberalismen har alltid rymt en spänning mellan det globala och det lokala. Å ena sidan de universella anspråken som ryms i idén om individuella fri- och rättigheter, å andra sidan betoningen av människors rätt till självbestämmande. I teorin är de två givetvis oskiljaktiga, men beroende på var man lägger tonvikten får det betydelse i den praktiska politiken.”
http://www.gp.se/ledare/dahl-liberalismen-har-blivit-sin-egen-värsta-fiende-1.7671234
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar