Snart fyra års valrörelse närmar sig sin final. Allt sedan vänstern vann valet i Uppsala kommun 2014 har jag och många lokalt engagerade centerpartister kämpat hårt för att driva en offensiv oppositionspolitik och visa Uppsalaborna vilken politik Centerpartiet driver inom alla sakområden som den lokala politiken bestämmer över. Den som tror att valrörelser endast är sista månaden innan ett val gör ett stort demokratiskt misstag. Oppositionsrollen är i en demokrati viktig för att försöka minska den styrande majoritetens okloka ledning av kommunen. Oppositionstiden är också den enda tid då ett parti får chansen att sälja hela sin politik till det folk man ska företräda. När man ingår i en majoritet har maktens ledarroller fördelats mellan de partier som bildar ett majoritetslag. Då är det mycket svårt att lyfta fram sin partispecifika politik och det är svårt att kritisera majoritetskamrater som gör ett dåligt arbete. På nationell nivå ser vi dock hur MP nu försöker överleva i riksdagen genom att ständigt kritisera Socialdemokraternas politik. Generellt är det dock smartare att mellan fyra väggar uttrycka sitt missnöje när samarbetspartners underpresterar eller driver igenom oacceptabla beslut utan att de respektfullt förankrat beslutet med sina majoritetskamrater.
Runt om i hela västvärlden har demokratierna förtroendekris. Det är ett gigantiskt misslyckande i ljuset av att folklig demokrati är en mycket ny maktstyrningsform sett ur ett historiskt människoperspektiv. Ett sätt att tvinga partierna att åter bli mer folkligt förankrade är att kraftigt minska partibidragen från offentliga medel. Helt klart är att vi runt om i västvärlden kommer att få en ny form av demokrati efter att dagens missnöjesyttringar fått politisk genomslagskraft. Jag hoppas det blir till det bättre efter den politiskt oroliga tid som nu är oundviklig. Missriktad självgodhet, dålig folklig förankring och kompetensbrist hos politiska ledningar kan bara sluta på ett sätt. Som alltid kommer något nytt, vi får se vad folket vill att det nya ska bli. Bifogar två relevanta debattartiklar.
”Dessa kriser har gett bränsle åt den utveckling som statsvetare pekat på sedan slutet av 1990-talet; Att de traditionella politiska partierna blir allt sämre på att representera väljarna. Partiernas sociala rötter har sakta eroderats i och med både minskad lojalitet bland väljarna och att allt färre är partimedlemmar. Det gör att relationen mellan väljare och partier i de flesta fall inte är mer än ett flyktigt ögonblick på valdagen.” och ”Mycket av debatten om det nya politiska landskap som håller på att växa fram har handlat om att populismen skulle utgöra ett hot mot den liberala demokratin. Det finns på sina håll fog för en sådan oro. Men denna oro skymmer något minst lika viktigt. Populistiska partier uppstår inte i ett politiskt vakuum. De är resultaten av sakpolitiska misstag och bristande förmåga att representera väljarna hos etablerade partier.”
http://www.gp.se/ledare/dahl-även-svenska-vägar-bär-till-rom-1.7212409
http://www.smp.se/ledare/ungdomsforbund-nej-tack/
Under augusti och fram till den 9/9 blir det nu slutspurt efter snart fyra års valarbete. De fyra åren har varit väldigt viktiga inom kommunpolitiken för att lyfta fram Centerpartiets särskiljande politik och dessutom visa upp partiets aktiva representanter som löpande gör bra demokratiska insatser för det folk de ska tjäna. Vissa av de demokratiska hjältarna är de som gör en bra insats som ledamöter och ersättare i Socialnämnder runt om i landet. Ett svårt och psykiskt krävande uppdrag mest med individärenden där ingen positiv mediatäckning för allt slit bjuds. Bara negativa rubriker kopplat till något av alla individärenden som gått snett. Individärenden som journalister vet att vare sig politiker eller tjänstemän får uttala sig om. Tack, tack och tack till alla beundransvärda fritidspolitiker som orkar ta dessa viktiga och svåra ärenden på sina axlar. De är vardagshjältar, inga ”politikeridioter” som allt fler av dem som ställer upp och försöker bidra kallas. Jag säger bara: Vilka är de att kasta sten på andra när de själva inte är beredda att få och axla viktiga förtroendeuppdrag? Ynkligt!
Dagens kalkon
Jan Björklund. Han är inte konsekvent. Å ena sidan säger han att det liberala samhället är hotat och samtidigt antyder han att liberala idéer är trendiga. Logisk tankevurpa som bara indikerar avundsjuka över att andra partier som har liberalism som ideologiskt kompass bättre uppskattas av väljarna. Klart att det är svårt att läka sår kopplade till internpolitiska kamper om lögner, förtal och intriger används som metod av konkurrerande parter. Kompetens, erfarenhet, mätbara resultat, förmåga att stimulera politikutveckling och valresultat ska avgöra, inget annat. Det är ett liberalt meritokratiskt förhållningssätt. ”Det är en sak att andra partier ställer upp på liberala idéer när de trendar...”.
”Dels är det inte jätteroligt att bli utmanad även om det tillhör demokratins spelregler,dels var jag orolig för att det skulle leda till polarisering inom partiet, att det skulle bli konfliktfyllt och svårt att läka efteråt.
Dagens stjärna
Joakim Rönnbäck. Ja! Sverige behöver en stor och bred partiöverenskommelse om skattepolitiken! Och bred innebär självklart att alla partier som i vart fall företräder över 10% av invånarna ska delta i beredningen. Det måste löna sig mer att jobba jämfört med att kapitalplacera. Bonus malus borde vara en självklarhet inom alla områden. Och hur ska allt större positiva självförsörjningsinitiativ av energi beskattas? Lika bra att inte låtsas som att avvecklingen av fossila drivmedel riskerar kraftiga skattebortfall för staten.
http://www.gp.se/ledare/rönnbäck-skattepolitiken-behöver-mer-än-att-lappas-och-lagas-1.7230418
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar