Vem bryr sig?
Nära är viktigt och berör. Långt borta är mindre viktigt och berör om någon lyckas ta bilder, eller en film, som förmedlar starka känslor som inte kan undvikas. Konstigt? Nej, grundläggande beteendevetenskap skulle jag säga. Långt bort är abstrakt och inte så hotfullt. Nära är konkret och kan vara en uppenbar fara.
Översvämningarna i Texas, i Florida och på Bahamas har fått massor av medialt utrymme. I Asien, särskilt i Bangladesh, är många fler drabbade och döda men väldigt mycket mindre exponerat av vår svenska nyhetsbevakning. Proportionaliteten är dålig i nyhetsbevakningen. Varför blir det så? USA och dess invånare upplevs i sin tydlighet som mer nära oss än till exempel människorna i just Bangladesh. Med tanke på att Asien allt mer tar över rollen som den ledande kontinenten är det kanske klokt att börja arbeta på att göra Asien mycket närmare oss än tidigare.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/dammar-i-houston-haller-pa-att-svamma-over
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/08/30/houston-aterhamtar-sig-efter-stormen-fredagens-baseballmatch-stalls-inte-ens-in
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Översvämningar_i_Bangladesh
Närhetsprincipen borde vara en självklarhet för de flesta. Ändå tenderar människor med mer eller mindre makt att gilla centralisering i takt med att de själva sitter längre ifrån det de vill besluta om. Det är både oklokt och egoistiskt. Riktigt hållbar utveckling måste byggas utifrån en stark lokal förankring och ett starkt lokalt engagemang. För mig är det en självklarhet och därför är det också fundamentalt i mitt ledarskap att verka för så mycket makt som möjligt nära varje enskild människa. Även om denna princip ska vägleda EUs arbete utgör EU politikerna uppenbarligen inget sunt undantag från huvudregeln att många tenderar att bli centralistiska när de själva sitter högt upp i en hierarki.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Subsidiaritet#Europeiska_unionen
Dagens kalkon
De som inte fattar att vi behöver spara i "ladorna". Gunnar Wetterberg är både klok och kan ekonomi. Efter solsken kommer regn. Efter några års regn klarnar det upp igen och blir åter solsken. Att inse det är inte att vara pessimist, det innebär att man är en realist med historiska kunskaper. 2018 är valår. Det innebär att risken är överhängande att valfläsket ger en mycket falsk bild av verkligheten och att det faktiska ansvarstagandet för en sund framtid är begränsat.
http://www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/politikernas-optimism-gor-mig-morkradd/
Dagens stjärna
Ulf Kristersson. Jag håller med bifogad skribent, vem vill bli partiledare? Jag skulle inte vilja bli det med tanke på vad det kräver för insatser, och den utsatthet det innebär, för att ha en rimlig chans att prestera väl. Jag har känt Ulf i många år och håller med om att han i nuläget kan bidra till att Sverige får ett nytt politiskt ledarskap. Han är välutbildad och erfaren. Tänk vad litet Sverige ändå är. Om Kristersson blir moderatledare känner jag två av Alliansens partiledare. Två som också har praktisk erfarenhet av att vara kommunalråd. Lite kul skulle det vara. "Name dropping" i min bok blir ännu roligare.... Sverige behöver ett nytt politiskt ledarskap!
http://www.gp.se/ledare/peter-hjörne-med-kristersson-kan-alliansen-vinna-valet-1.4610767
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar