Hur byggs hållbar och generell framgång i ett samhällsbygge? Framgång uttryckt i generellt välstånd bland det särskilda samhällets folk och som till exempel rankas genom HDI.
http://www.globalis.se/Statistik/HDI-maensklig-utveckling
Helt klart är att sammanhållning, lojalitet och stark arbetsmoral inte skapas om de mest priviligierade tjänar hundratals gånger mer än en genomsnittlig medarbetare eller om folket företräds av en ny "adel" utan förtroendegivande erfarenheter och utan reell folklig chans att avsätta de som anses olämpliga. Politikens uppgift måste oavsett partitillhörighet vara att upprätthålla rättvisa och balanserande maktsystem. I det ligger en rimligt rättvis fördelning av det värde som skapas i ett samhälle. Kortsiktighet måste få stå tillbaka för långsiktiga samhällsintressen. Ansvarsfulla politiker måste våga stå upp för det. Jag är säker på att många invånare skulle förstå och stötta den vägen. Om den upplevs som rättvis. Visst finns missunnsamma människor men jag tror de flesta unnar särskilda begåvningar eller hårt arbetande mer än andra, men inom rimliga gränser.
Nedan några citat från historikern och publicisten Anders Björnsson. Hela hans bifogade artikel är läsvärd! Hela artikeln efterlyser riktigt ansvarstagande i en tid då han tycker det lyser med sin frånvaro.
"Det här är för mig inte i första hand en ideologisk fråga, om rättvis fördelning, om medkänsla, solidaritet och liknande värden. Ett system som producerar ständigt växande ojämlikheter är förmodligen inte långsiktigt hållbart. Förr eller senare kommer det att mötas av motkrafter, revolter, kanske apati. Det går knappast att hävda att stora inkomstskillnader i sig är gynnsamma för ekonomisk tillväxt."
Han har självklart rätt, ur ett enskilt samhälles perspektiv, även om andelen medelklass ökar globalt.
"I Sverige är exempelvis lärare en stor och sedan länge missgynnad yrkesgrupp – man ska komma ihåg att ännu på 50-talet låg lönen för en läroverksadjunkt på samma nivå som riksdagsarvodet. Och även andra välutbildade (och skuldsatta) grupper har tappat i anseende, självrespekt. De upplever också att de fått försämrade karriärmöjligheter, mindre i pensionskuvertet – detta oaktat att de disponibla inkomsterna under de senaste tjugo åren har stigit markant överlag. Men detta är snittsiffror. En stor grupp akademiker har i dag svårt att finna adekvata anställningar eller att ta sig fram som fria yrkesutövare."
Ja, vad hände? Det som var självklarheter tidigare, och som kraftigt bidrog till det svenska ekonomiska undret, blev plötsligt inte självklart. Ibland går samhällsingenjörer rätt, ibland går de fel....
"Man kan inte ha för många förlorare i ett land – även om det bara skulle röra sig om ”relativa” förluster – utan att det påverkar den politiska kulturen och tilltron till de styrande på olika plan. Och man kan inte ha eliter som är utan blick för det liv som samhällets flertal lever."
Visst borde det vara en självklarhet bland folkliga företrädare? Om det är det, varför genomförs inte nödvändiga reformer som leder mer rätt än fel. Och om ett huvudskäl är att riksdagspolitiker saknar reell makt i vissa frågor borde de väl erkänna det och beskriva hur de på EU nivå försöker driva på för en klokare väg framåt.
"Att svensk partipolitik har gått miste om sin folkliga förankring, blivit ett tillhåll för unga lycksökare och börjat attrahera gapiga rötägg är om något svaghetstecken."
När bara drygt 2% av befolkningen är partimedlemmar, i ett land där folkets röster förvaltas av partier, har demokratin problem. Både med sin legitimitet och sin förmåga att gallra fram erfarna och kvalificerade företrädare.
"Dessa nya eliter utövar ett slags låtsasdemokrati, menade Walden, ”giving the people what they want”, utan att se till de samhälleliga behoven."
"I den svenska parlamentariska demokratin sitter också allt färre genuina parlamentariker i statens styrelse – men allt fler ämbetsmän, teknokrater, också opinionsbildare. De traditionella politiska partierna förtvinar. Ett juvenilt drag vilar över de beslutande församlingarna. Folk som inte har avslutat sina utbildningar blir kommunalråd. Det väcker ett visst löje, gränsande till förakt, hos dem som gör de jobb som måste göras och som inte sällan är överkvalificerade för vad de gör."
Ja, ja hur kan meritokratin vara så svag inom det representativa Sverige? De drygt 2% spökar nog igen samt att många av essen, oavsett yrke, inte längre känner en stark lojalitet till närsamhället.
"Den politiska makten och den ekonomiska balanserar inte längre varandra. Direktörer berikar sig och politiker förskansar sig bakom vaktbolag och säkerhetskontroller, i Rosenbad och på Helgeandsholmen. Samtidigt försämras samhällsservicen. Inte bara järnvägen är ur led. Landet kan inte försvaras. Och utbildningen på alla nivåer, inte minst högskolan, är i dag den stora krisbranschen. "
Yin och Yang lär oss att allt som vill fungera väl strävar mot jämnvikt. Om strävan mot jämvikt misslyckas faller systemet, förr eller senare. I sin litenhet är våra mänskliga kroppar och dess system inget undantag. Våra kroppar kan med fördel oftare användas som metafor för samhällsbygget. Med hjälp av liknande metaforer är det lättare för fler invånare att förstå olika samband.
"Observera, mina damer och herrar, att detta inte är en plädering mot eliter, vare sig i nuet eller i det förflutna eller i framtiden. Det är en efterlysning av ansvarstagande eliter. Att ta ansvar får inte vara detsamma som att alltid ta tillfället i akt (carpe diem). Det kan i själva verket vara detsamma som att just avstå. En av de främsta dygderna i den antika moralfilosofin var måttfullhet, självbehärskning (sofrosyne). Måttfullhet borde kunna vara en restriktion både i det ekonomiska berikandet och i den politiska retoriken."
Måttfullhet borde i dagens värld, med allt större resursbrister och klimatproblem, vara högsta status! Visst är det besvärande att vi snart har en president i USA som är så liten att han måste bo sjukt stort, ha extremt prålig inredning och så vidare. Ett tydligt tecken på att inre självsäkerhet och trygghet saknas. Håller du med?
http://kvartal.se/artiklar/efterlyses-ansvarstagande-eliter
Mäktigt bråk inför öppen ridå
Kul med bråket mellan starka makthavare om liberala värden och rollen som bärare av verklighetsbeskrivningar. Intellektuellt är det enkelt att kora vinnare. GP och Expressen förankrar sitt tyckande i verkligheten. Det är klokt, om man vill försvara liberala värden. I vart fall för dem av oss som vill förvalta och utveckla en socialliberal väg framåt. Det är alltid rätt att tala om de verklighetsbilder man upplever sig se. Det är alltid fel att ta sig rätten att avgöra vilka perspektiv som ska bemötas med "locket på". Samtal och debatt kopplade till upplevda samhällsproblem är rätt förhållningssätt. Då vinner enligt mig de som bäst och respektfullt kan argumentera för sina perspektiv och förslag. Håller du med?
http://bloggar.expressen.se/thomasmattsson/2016/12/dn-vs-expressen-ar-en-72-ar-lang-fajt-mellan-tva-konkurrenter/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar