I det paradigmskifte som pågått en tid från industrisamhället till informations och tjänstesamhället sker självklart massor av samhällsförändringar som alla måste förhålla sig till. Vare sig man vill eller ej. De som stretar emot kommer att vara förlorare. De som anpassar sig och jobbar med att utnyttja den nya miljö som växer fram blir vinnare. För politiken innebär det nya att genomföra många reformer som kan skapa nya fungerande ramar i en ny tid.
Det är enkelt att förstå att det tar tid att ställa om ett samhälle till nya förutsättningar. Trögheten i systemen är omfattande. Förändringsviljan ofta trist låg. "Man vet vad man har men inte vad man får istället". Samtidigt som de flesta av oss förstår denna tröghet kan vi väl förvänta oss mer av våra folkvalda? Vi som är förtroendevalda har uppdraget att företräda olika samlingar av människor. Människor som bor i en kommun, människor som bor i en region, människor som bor i ett land och så vidare. Förtroendevalda som har det som heltidsuppdrag förväntas vara pålästa och tidigt se utvecklingsmönster i samhället. Jag förväntar mig att vi utifrån dessa mönster tar fram förslag som möter dessa förändringar. Det har aldrig varit en framgångsrik väg att tro att gamla lösningar duger för att möta stora förändringar. Ideologiskt och religiöst kan det vara så, men inte praktiskt. Praktiskt har vi idag en helt annan politisk situation än 2006 eller 2010 i Sverige. De politiska formationer som då kunde tjäna Sverige väl är mycket sannolikt inte tillräckliga för att göra det efter nästa val. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att upprepas, för att försöka säkra starkare regeringar i framtiden krävs nytänkande.
http://www.dn.se/nyheter/politik/fortsatt-jamnt-mellan-blocken-halvvags-till-valet/
http://www.dn.se/debatt/moderaternas-utveckling-gor-alliansen-ohallbar/
Liberalismen
I grunden tror jag att över 80% av svenskarna i praktiken är mycket liberala. Hur många svenskar tycker inte att vi som enskilda människor ska ha så stor enskild frihet som möjligt? Att liberalismen som politisk kraft förlorat i förhållande till andra politiska krafter tror jag beror på att många tar den för given, precis som många idag tror att alla riksdagspartier tar miljöutmaningarna på största allvar. Om man tror det så är det inte en fråga som avgör hur man väljer att rösta. Jag tror också att vår nutid, i det paradigmskifte som pågår, är många invånare som vill få till bättre ramar för hur vi ska leva inom den nya världen. Dessa nya ramar som definierar spelregler för hur enskilda ska förhålla sig till varandra till exempel på Internet, hur lån ska hanteras mot enskilda, hur globala företag som verkar på Internet ska beskattas etc kräver ställningstaganden som av vissa liberaler känns som ideologiskt fel att lägga sig i. Men det tycker inte det stora flertalet människor. Liberalism varvat med pragmatism är den kloka vägen framåt och för mig är det Centerpartiet som i huvudsak bär på den politiska inriktningen. Liberalismen är inte död men i brytningstiden tills nya spelsystem satts för den nya tid vi lever i måste liberalt förankrade politiker vara pragmatiker för att politiken ska vinna tillräckligt gehör hos våra invånare. Håller du med? För att bäst kryssa fram mot det man tror på inom politiken är det klokt att ha koll på vilka frågor som de flesta invånare tycker är de viktigaste. Det är inom dessa områden som människor avgör hur de röstar, om de klarar av att avvika från mönstret att alltid rösta som de alltid gjort....
https://sv.wikipedia.org/wiki/Liberalism
http://novus.se/wp-content/uploads/2016/03/012baf6c6dd15fa20b2c16810a09ad99.pdf
https://sv.wikipedia.org/wiki/Paradigmskifte
Diskriminering
All form av diskriminering är oacceptabel. Kvotering är en form av diskriminering. Jag tycker Alice Teodorescu beskriver det väl i bifogad ledare. Jag vill leva i en meritokrati och inte i något annat samhälle. Det blir bäst för alla. Jag vill också leva i ett samhälle där ägarna för privata företag får göra som de vill och tror på. De ägare som inte förstår värdet av att ha styrelser och ledningar som har en blandad kompetens och även en rimlig könsfördelning anser jag är okloka. Därifrån till att lagstifta om relationen kvinnor och män i styrelser är inte en smart väg framåt. Fokus bör i stället läggas på att säkra att den mest meriterade får uppdrag som är tillgängliga. Offentligt styrda verksamheter och pensionsfondsstyrda större företag kan utvecklas mycket bättre om alla valberedningar som finns gör ett bättre arbete. Om de gör det kommer också spridningen mellan könen att bli bättre. Valberedningar har ett stort ansvar. Jag gillar också att AT lyfter upp att vi idag har en utmaning med att pojkar/män har det svårt inom skolan. Kvotering är definitivt inte en liberal väg framåt. Enligt ovan är den också oklok. Liberalismen har definitivt en stor roll att spela i samhällsutvecklingen men det gäller att välja sina strider klokt.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-kvotering-%C3%A4r-diskriminering-1.3445022
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar