En vision för Sverige
När en ny VD tar över ledarskapet i ett bolag, en ny ordförande tar över en idrottsklubb eller när en ny partiledare tar över ledartröjan för ett parti vill de ofta sätta sin egen prägel på verksamhetens inriktning. Det beteendet kan man ha många synpunkter på. En synpunkt är att det är helt nödvändigt att göra en större förändring om man är i djup kris. En annan synpunkt är att de framgångsrika idrottsklubbarna, företagen och politiska partierna vårdar en bra vision och en bra verksamhet ömt om nya ledare bygger vidare på det positiva som tidigare skapats. Stora förändringar är oftast fel väg framåt om man inte befinner sig i en uppenbar stor kris.
Igår hade jag förmånen att träffa och lyssna till SvDs politiska chefsredaktör, Tove Lifvendahl. Hon talade om Alliansen, Centerpartiet och mediernas paradigmskifte. Hon är en skicklig talare och hennes reflektioner var mycket värdefulla. Med all rätt gav hon alliansens första fyra år vid makten med väl godkänt. De sista fyra fick underkänt. Partier som stelnar, som inte hela tiden tillåter högt i tak i det politiska utvecklingsarbetet och som inte har en tydlig reformagenda har inte heller något vid makten att göra.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Reform
I opposition är det viktigt att hitta de stora meningarna med sitt politiska uppdrag. Socialdemokraterna har definitivt inte klarat av det då det enda de driver är en återställarpolitik som inte fått svenskarnas stöd. Om alliansen ska ha någon mening som samarbetsgrupp måste de också enas om en tydlig reformagenda. Den reformagendan måste inkludera en gemensam och tydlig migrations och integrationspolitik. Det råder ingen tvekan om att svenska folket anser att migrations och integrationsfrågorna är centrala i den tid vi lever. Oavsett vilka som försöker skapa politiska lag så måste de möta väljarna med trovärdiga svar på hur man ska lösa de utmaningar vi har, särskilt de stora problemen i våra allt fler socialt oroliga utanförskapsområden. Alliansen kan nog leva kvar som regeringsambition fram till nästa val, vad som händer efter valnatten är en helt annan sak. Hon var mycket skeptisk till att allianspartierna tillåter en så kraftig vänstersväng i Sverige när de har makten att motverka den. Särskilt irriterad var hon över att flera allianspartiledare flitigt twittrar om hur dålig politiken är för Sverige, men de använder inte sin makt för att sätta stopp för galenskaperna. Om Alliansen överlever så krävs en tydlig agenda. Den agendan måste tydligt inkludera hur vi vänder migration och integrationsutmaningarna till något uppenbart positivt. Hon delar min syn att SD inte kan tillåtas kidnappa olika ställningstaganden. Ett klokt ställningstagande är ett klokt ställningstagande. Det får inte undvikas bara för att man anklagas för att köpa någon annans förslag. Vadå köpa någon annans förslag? Hur många människor kan i olika sammanhang inte komma fram till samma slutsatser. Ibland utifrån helt olika perspektiv. Hon såg oavsett regering en ljus framtid för Sverige på tio års sikt. Det kändes skönt ; )
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tove_Lifvendahl
Centerpartiet tycker hon har många intressanta integrationsförslag. Om man vill att många av de lågutbildade migranterna ska bli annat än bidragstagare måste vi reformera arbetsmarknaden för att ge dessa personer en möjlig väg mot självförsörjning. Hon gillade också tankarna om etableringslån. Centerpartiets problem inom migrations- och integrationspolitiken är att den lätt faller platt om inte migrationspolitiken upplevs mer hållbar. Det gäller att klara utmaningar 360 grader, inte bara 180 grader.
http://www.svd.se/det-ljusa-och-morka-existerar-samtidigt
Sverige behöver en framtidsvision. I det läge som Sverige hamnat i är det viktigare än på länge. Lifvendahl berömde Centerpartiets tidigare vision uttryckt i "Nybyggarlandet". Jag delar hennes syn. Även om delar av hur den uttrycktes använts flitigt av SD som hemsk så är den grundläggande andemeningen fantastisk. För mig representerade visionen på hög nivå något väldigt inkluderande och mycket värdeskapande. En grön tillväxtkraft. I Uppsala tycker jag att vårt lokala partiprogram kan ses som en regional variant av "Nybyggarkommun". Centerpartiet borde revidera Nybyggarland och göra en version 2.0 av den visionen. En version som har kvar andemeningen men som också tydligare adresserar vad som krävs för att det ska lyckas. Bland annat vikten av att stå upp för vår värdegrund. Det skulle stärka både Centerpartiet och Sverige. Lifvendahl var tydlig med att dagens migrationspolitik också spårat ut. Visst har vi problem men att stänga gränserna i ett land som är väldigt beroende av sin omvärld och det är en farlig väg att gå. Med en nybyggarpolitik kan vi, och behöver vi, attrahera många duktiga människor från hela världen att vilja bli en del av just vårt samhällsbygge. Det humanitära uppdraget måste dock vara just humanitärt. Vi kan inte ta ett allt större socialt åtagande för människor som av olika skäl tar sig hit. Det minsta som i så fall krävs är kraftigt begränsade sociala rättigheter. Vi måste klara av att tänka många tankar samtidigt i den situation vi är i. Är det en väg vi vill gå?
http://www.svd.se/nybyggarlandet-Sverige
https://www.centerpartiet.se/wp-content/uploads/2014/03/7.-Slutprotokoll_Kommitte07_Fo%CC%88rnyelseprogram_Integration.pdf
http://www.unt.se/asikt/debatt/varldens-elfte-land-4238766.aspx
Tove Lifvendahl, Alice Teodorescu och Anna Dahlberg imponerar ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar