Ta utmaningarna på större allvar
Jag har precis kommit tillbaka hem från en mycket givande och produktiv 24-timmarsövning med ledande Centerpartister i Uppsala. Härlig energi, kloka samtal, viktiga ställningstaganden och stärkt lagarbete är resultat under timmarna. Uppsala, och stora delar av Sverige, har omfattande och komplexa utmaningar på bordet. Centerpartiet i Uppsala har förslagen och de folkliga företrädarna som kan lösa utmaningarna på ett bra sätt. Det är väldigt viktigt att vi är lösningsfokusera och att vi får igång omfattande reformarbete både lokalt och nationellt. Det parlamentariska läget nationellt ser fortsatt mycket svagt ut. Tysklands hållning om vem som ska ta ansvar för vad kopplat till asylsökande riskerar att 2016 sätta Sveriges delar under väldigt mycket mer press. Det är oroande att det fortfarande finns människor som inte tar våra folkvandringsutmaningar på största allvar. Först då kan vi på allvar vidta åtgärder som kraftigt ökar vår förmåga att inkludera de flesta av dessa nya krafter in i självförsörjning. Vi måste klara av att ge många fler ensamkommande, asylsökande och övriga svaga i vårt samhälle ett bra stöd. Vi klarar inte det i nuläget och dessutom brister vi nu också stort i vårt stöd till infödda svaga. Det är inte hållbart och Anna Dahlbergs bifogade artikel är viktig.
http://m.gp.se/nyheter/sverige/1.3022676-ingen-tydlig-vinnare
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/tappa-inte-krisinsikten-i-svensk-flyktingpolitik
http://mobil.unt.se/asikt/debatt/ge-trygghet-och-hopp-4149191.aspx
Leva som man lär
Kan den som själv mobbar skälla på andra som mobbar med trovärdighet? Nej. En viktig grundprincip är att "leva som man lär". Det är i linje med grundprincipen som nästan alla stora filosofer och alla religioner delar, den kallas den gyllene regeln. Den innebär att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln
http://www.umo.se/vald--krankningar/mobbning/
Under 24-timmarsövningen träffade jag en del andra än centerpartister och med ett gäng på fem personer blev det en intressant diskussion om mobbing. En sammanfattning kan beskrivas som följer. "När stora delar av riksdagens ledamöter mobbar Sverigedemokraternas förtroendevalda legitimerar lagstiftarna mobbing. Varför ska riksdagsledamöterna år ut och år in få mobba sverigedemokrater men vi andra får inte tycka illa om och stöta bort enskilda eller grupper av människor som vi inte gillar. Hur logiskt är det?" Visst var det ett intressant och viktigt perspektiv? Sannolikt är det många i Sverige som upplever icke SD riksdagsledamöter så. Även många som inte alls sympatiserar med SD tycker nog att behandlingen av det partiets folkvalda representanter med rätta kan kallas mobbing. Är vi överens om att vi inte gillar mobbare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar