Sista färden

Idag blir återigen på kort tid en mycket känslosam dag. Den 26 november 2015 äger begravningsceremonin kopplad till pappa rum i Gamla Uppsala kyrka. Pappa hade ett fantastiskt lugn, var väldigt professionell i sitt yrke, hade massor av humor, var debattglad och nyfiken. Han var otrolig på att få kontakt med alla möjliga varianter av människor jorden runt. Kontakter som märkligt nog alltid snabbt strålade av värme och ömsesidig respekt. Märkligt då han alltid, runt om i världen, helt plötsligt stod och pratade med någon helt främmande människa. Ett samtal som fort landade i skratt och varma blickar. Det fanns aldrig något mönster i hans val av människor, allt från en fattig gatupojke till en berest affärsman. Det kunde vara precis vem som helst som fångade hans intresse, möjligen var mönstret att de kunde vara intressanta fotoobjekt.

Pappa hade bus i ögonen och var full av humor. Familj och vänner fick uppleva den på många sätt. Inom familjen fick vi alla smeknamn och särskilda mötesritualer. Hasse och Tage, Montepytongänget och Sacha Cohens karaktär Borat bjöd på många hjärtliga skratt tillsammans.

Bland annat min son, bror och jag ska idag bära in och ut pappa ur kyrkan. Det blir säkert fint. Men det känns väldigt tungt. Sex stadiga män som bär pappa borde inte kännas som en tung utmaning men jag gråter bara jag tänker på det. Åhhh vad jag saknar hans bamsekramar! Ut ur kyrkan bär vi pappa till "jag och min far" i Magnus Ugglas version.

Hur ska det gå med det jag ska och vill säga? Jag är fortfarande förkyld och jag kommer att börja gråta. Det går som det går. Idag är jag och dottern överens om att pappa/farfar blir en stjärna på himlen. Vila i frid kära far! Efter minnesstunden blir det gravöl! Det hade du gillat pappa ; ).