Vi lever i en orolig tid. Sverige har nu en beredskapsnivå som inte varit så alarmerande på massor av år. SÄPO bedömer att terrorhotet mot Sverige är högt. Folkvandringsutmaningarna är fortsatt omfattande och i dess bakvatten växer tyvärr främlingsfientligheten också i en rasande fart. I min värld är det mycket inskränkt och dumt att generellt se ner på andra människor bara för att de försöker göra något som de flesta av oss också gjort om vi varit tvungna eller haft chansen. Det är inget konstigt att människor söker sig mot trygghet och ett möjligt bättre liv. Samtidigt är det självklart viktigt att vi kan försvara och utveckla det samhälle vi vill ha i Sverige. Därför måste självklart migrations och integrationspolitiken matchas mot den ambitionen. Nyligen lyssnade jag till Bo Pällnäs som gav sina perspektiv på Syrienkonflikten och de stora folkvandringarna. Han avslutade sitt anförande med att de som ville förstå vad som kan hända, om man inte tar problem på allvar och om man inte fredligt försöker genomföra reformer som kan möta en ny verklighet, genom att läsa på om år 1914. Jag hoppas innerligt att vi inte återigen gör om tidigare misstag. Vi borde alla, både individuellt och kollektivt, lära av våra misstag och se till att de inte upprepas.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/wolfganghansson/article21792169.ab
I en av dagens gammeltidningar ger en kulturelitist uttryck för sina åsikter. Det tycker jag är intressant. Skribenten skräder inte orden och kallar min kritik mot att diktatur"konst" återskapats i Uppsalas centrala offentliga rum för "en populistisk pungspark på hela begreppet konst". Han kan knappast följa min blogg och han har inte träffat och pratat med mig heller då han även skriver "Stefan Hanna har visserligen inte gjort sig känd som någon särskilt reflekterande politiker, men här träder han över ännu en gräns av antiintellektualism som borde förolämpa hans väljare eftersom den bygger på en, naturligtvis felaktig, bild av att de som röstar på centern inte har kapacitetet att förstå att ett objekt som placeras ut under begreppet konst inte är detsamma som en ärobild utan en problematisering." Suck! Visst är det fint att vi har intellektuella kulturelitister..... Centerpartister är mer imponerade av folkrörelseinitiativ och tar inga snobbiga perspektiv på konst. Och de som läser min blogg och träffar mig i samtal tror jag vet att jag reflekterar mycket.
http://www.unt.se/kultur-noje/en-populistisk-pungspark-3982376.aspx
Ur ett intellektuellt (tankar som anses vara bättre än andras....) perspektiv visar skribenten sin omfattande logiska oförmåga. Om man nu utan problem ska få uttrycka allt i konstens namn, varför ska man inte få göra det i en debatt? Jag och Centerpartiet är inte emot den konstnärliga friheten. Vi är för yttrandefriheten, oavsett om det som sägs av vissa anses dumt eller ej. I detta DDR"konst" fall anser vi dock att det inte är acceptabelt att en kopia av ett förtryckarverk återskapas i en ny form i ett av Uppsalas centrala offentliga rum. Den representerar värderingar som inte har i Uppsala att göra. Självklart kan konstnärer göra vad de vill, men inte för våra skattepengar. Att på 2000-talet öppna upp för något liknande är dumt och oacceptabelt. Kulturelitisten undrar om C ska gå i täten och "hacka bort antisemitiska pelare i domkyrkan eller smälter ner några uppenbart misogyna kvinnobilder i vår offentlighet".... Till att börja med förundras jag över att skribenten vill rättfärdiga att nya dumheter får ta plats i vårt offentliga rum för att det finns historiska dumheter. Ytterligare en logisk vurpa som inte förvånar mig. Jag blir också lite nyfiken på vilka kvinnohatande kvinnobilder som skribenten anser finnas i vårt offentliga rum? Någon som har några sådana exempel? Du som är intresserad av att höra hur de olika partierna ser på frågan vad nytt som ska få plats i vårt offentliga rum och vad som ska hända med förtryckarkopian, det kommer en debatt i kommunfullmäktige! Gör om! Gör rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar