Under tider då jag varit tvungen att tjäna mitt land med militärtjänst mottog man ledaruppdrag genom att bekräfta att man intagit ledarrollen med orden "jag tar befälet". Då var man bemyndigad att inom givna ramar göra sitt yttersta för att lösa de uppdrag man hade och de nya man löpande fick. En av många erfarenheter man lärde sig under militära övningar var att när kartan inte stämmer med verkligheten, då förhåller man sig till verkligheten. Oavsett vad man tycker om värnplikt var det en fostrande tid. Verkligheten är alltid mer korrekt än en geografisk eller ideologisk karta. Kartor får aldrig bli annat än något vägledande men i verkligheten råder just verkligheten och dess nycker. Den som vill överleva och segra lär sig det genom egna erfarenheter och bygger upp sitt referensbibliotek som ökar chanserna att man med åren kan fatta allt klokare beslut, dessutom med mindre energiåtgång. I den civila världen fostras denna insikt bäst bland scouter och orienterare.
Läget i Uppsala och i Sverige är allvarligt. Krismolnen vilar tungt över oss. Självklart finns vägar framåt som kan leda Uppsalaborna och svenskarna mot en positiv framtid även om vi nu kommer att kryssa några år genom stormigt vatten. Om det var så enkelt att man kunde räcka upp handen och säga "jag tar befälet", då skulle jag göra det. Så mycket känner jag för det som kallas Uppsala och Sverige. Så mycket tror jag att all min ledarskapsträning och alla mina erfarenheter starkt kan bidra till att vi kan kryssa oss igenom dessa svåra tider på ett bra sätt. Inget jante i den inställningen. Frågar du Zlatan, Billman, Kamprad eller Bono tror jag att även dom kommer att säga att de är "rätt" duktiga på det de länge och mödosamt tränat upp sig i att vara duktiga på. Nu lever vi i en tid då vi måste försöka få in betydligt fler människor med omfattande ledar och livserfarenhet in i politiken. Människor som också är duktiga på att samarbeta. "Kartfloskler" och fokus på att undvika att göra fel måste ersättas med vältränade pragmatiker som fokuserar på att göra mer rätt än fel. I tider som nu, och många år framåt, kommer det att vara avgörande om vi har ledande politiker som är skickliga ledare. Vi lever i en mycket komplex tid och dessutom en orolig tid. Då måste politiker kunna leda på riktigt. Inte enbart processa frågor i långbänk och i mycket stor utsträckning vara i händerna på olika tjänstemän. Tjänstemän som kan ha helt olika förslag och som politiken måste förhålla sig till. Nu måste man utifrån verkligheten tänka i nya banor och ministrar och kommunalråd måste våga prioritera och fatta även obekväma beslut mycket fortare än under lugnare tider.
https://m.soundcloud.com/stefanhannaspod/stefan-hannas-podcast-2
Väljer du en politisk ledare som styrs av kartan eller av verkligheten? Väljer du en ledare som har en omfattande erfarenhetsbank att luta sig mot eller en som saknar detsamma? Väljer du en ledare som varit ute i olika arbetsroller innan ett fullt politiskt engagemang eller en som i princip bara gått i skolan och varit heltidspolitiker? Väljer du en som vågar tala i klartext eller vill du ha en som lullar in budskapen till något intetsägande? Eftersom Sverige inte tycks ha någon ledning idag, och då det tidigare stora S haft omfattande ledarförsörjningsproblem, behöver vi sannolikt tänka om för att säkra dugligt politiskt ledarskap framöver. Ledarförsörjningen och urvalsprocesserna av ledare är onekligen dysfunktionella. Förtjänar inte Uppsalaborna och svenskarna bättre? Kanske inte. Tro inget annat än att ledarna har stor betydelse för hur en verksamhet eller ett geografiskt område utvecklas. Nu har det blivit ännu viktigare än på länge att vi tänker till ordentligt när vi lägger våra röster i val.
http://www.svd.se/kris-i-var-tid/om/svenskt-flyktingmottagande
http://m.gp.se/nyheter/debatt/1.2740346--nar-far-vi-vart-forsta-svenska-forortskalifat-?utm_source=gp.se&utm_medium=referral&utm_campaign=redirect
SvaraRadera