Hillary Clinton använder ibland Sverige och Danmark, i presidentkampanjandet, som förebilder på samhällen som lyckats kombinera tillväxt och möjligheten för enskilda att bli förmögna med en generell välfärd. Personligen vill jag leva i ett sådant samhälle. Om vi inte har ett samhälle med små sociala konflikter, varför välja att bo i Sverige om man har bra alternativ? Alternativ där man också får behålla betydligt mer än endast 40% av sina sista intjänade kronor.
Aldrig trodde jag att Sverige så fort som nu skulle byta skepnad och förlora kampen om en relativt hög lägsta nivå för alla medborgare samt dem vi tagit ansvar för att skydda. I en rasande takt är vi påväg mot ett 2/3-samhälle där 1/3 lever mycket utsatt. På köpet får vi väldigt mycket mer social oro och otrygghet. I en rasande fart växer redan socialt utsatta stadsdelar i främst våra storstäder. Stadsdelar där vi redan har stora bekymmer. Sedan länge har svensk förmåga att hantera integrationen varit under all kritik. Priset för det är redan väldigt högt för berörda invandrare och samhället i stort. Nu läggs massiva lånade resurser på att försöka hantera folkvandringsutmaningarnas första faser i Sverige. Men hur mycket läggs på att få till nödvändig integration och nödvändiga reformer? Före detta statsministern Ingvar Carlsson, S, blåser nu i varningshornet och manar till snabb samling. I en eller annan form. Jag är i Haag. Här säger kommunens ledning att 50% av befolkningen lever på 10.000 kr/månaden. Det är ett 2/4-samhälle. Carlsson har rätt! Om man ser till svenskarnas bästa krävs fort samling och nödvändiga reformer! Hur länge tror du det tar innan det nuvarande välfärdssystemet faller samman? Är det ett problem, det är ju väldigt bidragsberoendeframkallande när skillnaden mellan att arbeta och att leva på bidrag kan vara dumt obetydlig. Det brådskar! Om vi vill försvara ett generellt välfärdssamhälle utan kraftiga sociala konflikter.
https://m.facebook.com/groups/1410864702463793?ref=bookmarks
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar