Alla vägar bär mot Rom
Bär alla vägar till Rom? Och vad är i så fall "Rom"? Peking? Döden? Meningslösheten? Kärleken? Livet utvecklas onekligen väldigt olika för oss människor och vi är alla olika benägna att prova nya vägar, nya maträtter, nya bekantskaper, nya platser osv. Och vi föds alla med olika förutsättningar. Några få föds med räkmacka och guldsked. De flesta av oss föds in i ett "vanligt" hem. Några får en sorglig och tuff start med drogberoende, våld, skam, arbetslöshet, behov av försörjningsstöd och annat tungt under livets inledning. Livet är inte rättvist. Men ett samhällssystem som strävar efter att ge alla barn och unga en rimligt rättvis skolstart kan i en meritokrati (den bästa får jobbet) göra "klassresor" möjliga.
En gång om året träffar jag ett gäng studiekamrater från tiden på Uppsala universitet. Det är alltid intressanta och givande 36 timmar. Vi har på olika sätt följt varandra sedan över 28 år tillbaka. På vissa sätt är vi lika varandra men skillnaderna är också stora. Inte minst skillnaderna i uppväxtvillkor. Några har växt upp i mycket små samhällen och några i stora. Några har växt upp med företagarföräldrar och andra med sjukvårdsföräldrar. En växte upp med en alkoholiserad pappa, skilsmässa och fick sin mamma mördad av en "styvpappa". Alla har intressanta och bra jobb. Alla har familjer. Bara jag har gått från ett spår i livet till ett helt annat, dvs från näringslivet till att i huvudsak jobba åt folket.
Förutom att vi äter och dricker tillsammans på Ceteristräffarna har "spindeln" ansvar för ett program. I år är temat fiske och platsen är i närheten av Hedemora i Dalarna. Varje år äger oxå ett formellt årsmöte rum. På det årsmötet ingår ett intressant terapeutiskt inslag. När det t ex blir min tur så berättar jag vad som hänt sedan förra året. I samband med det blir det nästan alltid coachning i den högre skolan. Och tro mig det gäller allt från barnuppfostran, relationsproblem, möjligheter, jobb och fritidsaktiviteter. Det är bara den egna dragningen som sätter gränserna för vad man öppnar upp för. Alla är öppna och vi litar på att det som sägs stannar inom gruppen. Det är kort och gott personliga utvecklingssamtal i grupp. Precis som med min mentor räknar jag alltid med att få höra hur dåligt det är att jag inte ger det viktiga näringslivet mer av mina kunskaper, erfarenhet och energi... Att få tjäna Uppsalaborna känns dock fortfarande meningsfullt även om det suger att vara i opposition. Jag går och fiskar lalalalalalala.
P.S i mätning efter mätning om opinionsläget kan man dra fyra slutsatser. 1) den politiska kartan har dramatiskt förändrats 2) Socialdemokraterna har kraftigt börjat den tillbakagång som drabbade Centerpartiet efter Torbjörn Fälldin . I bästa fall är nu S ett parti med stöd av cirka 20% av väljarna. 3) Sverigedemokraterna rör sig mot 30% och kan eventuellt bli Sveriges största parti efter nästa val 4) Centerpartiet, som syns mest av Allianspartierna, tycks ha en potential bland Riks väljarna på över 8%. I vart fall tills det finns några andra Alliansledare som märks och som inte redan upplevs som förbrukade. Annie Lööf gör utmärkt ifrån sig i sitt uppdrag för partiet. Om hon börjar använda "vi" mer än "jag" så tror jag att vi nationellt kan få över 10% av folkets stöd. Och om vi oxå bryter DÖ så kan vi lätt nå över 12%. Vad väntar vi på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar