Ur led är tiden
Hur blev det så att de flesta av våra rikspolitiker, många journalister samt ledarskribenter enbart rör sig på 20.000 meters höjd i sina resonemang eller ägnar massiv energi åt små frågor? Hur kommer det sig att gapet mellan det folket tycker är det viktigaste att debattera, vilket dom gör runt köksborden, det debatteras inte öppet och konstruktivt bland politiker? Ska inte politiker vara folkets företrädare som ska vara förankrade bland folket och att vi utifrån fakta och konstruktiva debatter förväntas lösa de samhällsproblem som upplevs som störst? Det är ju därför vi politiker får tiden av folket för att just lösa ut svåra frågor och för att förstärka möjligheter! Vad är det som gått snett? För hårda ideologiska låsningar för att klara av att förhålla sig klokt till verkligheten? För många heltidspolitiker utan en längre tids praktisk erfarenhet från yrkeslivet, gärna från det konkurrensutsatta näringslivet? Gamla föreställningar om vem som är politisk vän eller fiende? Ett inte så konstruktivt agerande mot SverigeDemokraterna? Problem har vi oavsett kombinationen av skäl. Widar Andersson uttrycker det väl i sin bifogade ledare. Även jag har flera gånger på min blogg sagt att det nu krävs nya politiska lag. Visst är väl ändå politikernas agenda att verka för sina invånares både kortsiktiga och långsiktigt bästa, eller? Och visst har den danske utrikesministern en poäng om att det i Sverige ofta blir stora debatter om skitsaker men för lite debatter om folkets upplevda huvudproblem. Någon som hört riksdagen debattera hur de avser att lösa frågan om tiggande EU migranter i Sverige? Widar Andersson och Kristian Jenssen sätter fingret på att vi har ett stort demokratiskt problem i Sverige, varför blev det så? Finns svaren i våra hav eller bland stjärnorna?
http://www.folkbladet.se/opinion/verkligheten-finns-pa-riktigt-8450095.aspx
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21254003.ab
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar