Förra veckan såg jag en dokumentär om Paavo Turtianen. Paavo har en spännande livsberättelse och kan beskrivas som en festfixande allkonstnär. Hans karriär som "festfixare" fick sin grund när han fick Lars Schmidts och Ingrid Bergmans förtroende att vara en förtrolig assistent till familjen och han sägs av efterlevande som hade honom i sin närhet som en enastående personlighet och just festfixare. Idag driver han en framgångsrik festfixarverksamhet för förmögna människor i New-York. Superlativen om honom haglar i programmet. Paavo är idag en äldre man som lever ensam och jag tolkade programmet som att han är gift med sitt arbete. Inte ovanligt att extremt duktiga inom ett område är "gifta" med sitt jobb.
Kärleken är störst. Går det att tycka något annat? Det är väldigt rörande att lyssna till Paavos berättelser om framförallt relationerna till Schmidt och Bergman samt deras barn. Det är också rörande att se att han så många år efter Ingrid Bergmans död fortfarande har väldigt starka känslor kopplade till henne. Utöver jobbet så råder det ingen tvekan om att hon var/är hans livs kärlek. Se gärna dokumentären, den är värd att titta på. Några möten med människor i våra liv påverkar våra känslor mer än andra. Det är möten med andra människor som berikar livet mest.
http://www.svt.se/dokumentarfilm/?page=4&area=main&widget=917234
http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/ingrid-bergman-och-morkret-bakom-framgangen/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar