Individer är oslipade och slipade diamanter
Visst är människor jordens största skatter! Inget annat på jorden kan skapa så mycket som en enskild individ som är motiverad och som stöttas att nå sin potential. Ett samhälle som jobbar hårt för att inkludera sina invånare och stöttar dem att våga nå sin potential blomstrar.
Att Sverige per capita tagit emot flest flyktingar och dess anhöriga samt ensamkommande flyktingbarn innebär att Sverige fylls på med människor som starkt kan bidra till lokalt välståndsbygge. För att det ska bli så måste de mycket snabbare inkluderas in i vårt gemensamma samhällsbygge och individuella rättigheter måste matchas mot tydliga individuella skyldigheter. Flyktingar är också individer fulla av erfarenhet, kunskaper, hopp, förtvivlan, frustration och ambitioner. Dom är precis som du och jag med skillnaden att dom brutit upp från sin tidigare trygghet och gett sig till nya marker pga rädsla för sina liv eller för att få en chans till inkludering pga sin religiösa tro eller sexuella läggning. Få, mycket få, skulle bryta upp och ge sig ut i mörkret om de inte kände att alternativet är mycket sämre.
Sverige kan vara en hyfsat jämlik plats där enskilda människors hopp kan få en chans. För att "hoppfabriken" Sverige ska klara av sitt "vi ger människor jämlikhet och hoppuppdrag" måste svensk integrations/inkluderingspolitik kraftigt förbättras! Hur är det då möjligt att Sveriges största parti, som samtidigt är ett allt svagare Socialdemokraterna, inte kommer med förslag på en uppdaterad migrations och integrationspolitik? Är det förvånande att de snart har mindre folkligt stöd än sedan sitt bildande? Självklart är det inte förvånande när dom inte vågar ta i de stora frågor som berör invånarna mest och när dom som Morgan Johansson kraftigt tafsar på äganderätten. Om Sossarna inte klarar av att vara relevanta är det lika bra att dom lägger ner skylten. Torekull blir också mer och mer stressad av svensk oförmåga att utveckla en tidsenlig välståndspolitik.
http://www.expressen.se/debatt/torekull-skandal-att-s-duckar-i-flyktingfragan/
I min värld är alla människor oslipade och slipade diamanter. Jag vill se en politik som klarar av att ge alla våra varianter av diamanter en bra chans att ge och ta till och ifrån det smörgåsbord av möjligheter som ett väl fungerande Sverige och dess delar ska erbjuda oss som lever här. Den politiken måste tydligt inkludera en balans mellan tydliga rättigheter och skyldigheter. Det är inte dåligt att ställa tydliga krav. Det är alla utanför Sverige vana vid.
Dialog, dialog och dialog
Till skillnad från t ex Socialdemokratiska partistämmor så måste vi respektfullt och med högt i tak samtala och debattera runt våra stora samhällsutmaningar. Bara så kan vi hitta bra och fredliga vägar framåt. Hur kan det vara svårt att förstå? Dialogerna och debatterna ska självklart inkludera t ex SDs representanter. Under dialogerna och debatterna blir det sannolikt tydligt vilka som har hållbara argument och vilka som inte har det. Och hållbarheten måste vara ställd i förhållande till något som helt enar oss. Jag anser att det som enar riksdagens alla partier är att de alla säger sig värna och vilja förbättra den sociala och ekonomiska hållbarheten för svenskarna. Vilka partier har bäst argument för sina vägval? Vilka partier gör minst uppoffringar, när kompromisskvarnarna jobbar, om de samarbetar? Mer dialoger mellan alla! Mer, fler och öppna debatter om de svåra utmaningarna tack! Alla människor representerar massor av möjligheter. Men för att så många som möjligt ska ges bästa möjliga livschans krävs aktiva politiska ställningstaganden. Adam Smith fixar inte biffen. Vad väntar vissa på?
http://www.unt.se/asikt/debatt/lyssna-till-allas-roster-3730411.asp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar