Är makt eller pengar viktigast? Sannolikt makten och pengar är för de flesta, oavsett hur mycket man har, ett medel för att kunna göra önskade investeringar och leva den livsstil man anser önskvärd. Att ledande näringslivsföreträdare tjänar gott om pengar är ingen nyhet. Och det är inget konstigt med det eftersom ersättningarna sätts på en fri marknad och i privata företag är ersättningarna en ägarfråga. Dock är det smakfullt om ersättningsnivåer och förmåner är rimliga ur ett allmänt perspektiv då allt större delar av de största företagen ägs av pensionsspararna genom pensionsförvaltande bolag. Att ersättningsnivåer och förmåner i liknande bolag också starkt avviker från pensionsspararnas uppfattning om rimlighet är också strategiskt dumt om vi vill skapa bästa möjliga jordmån för företagande i Sverige. Självklart påverkar stötande ersättningar och förmåner hur återhållsamma våra lönerörelser blir. Och varje "onödig" löneökning försämrar svenskt näringslivs konkurrensförmåga.
Ägarmakt
För de allra flesta med makt inom icke finansiellt fokuserade företag och inom politiken är pengar inte den största drivkraften. En framgångsrik företagare fokuserar på att bygga en verksamhet som syftar till att möta behov och efterfrågan. En framgångsrik politiker fokuserar på att bidra till den samhällsutveckling man vill se och till att det område man ansvarar för utvecklas framgångsrikt. Samtidigt vill alla som jobbar hårt, och som anser sig bidra till värdeökningar, få sin del av det mervärde som skapas.
I turerna runt Handelsbankssfären, där Industrivärden ingår, är exempel på att allmänheten och några av deras företrädare i fondförvaltningsbolag inte accepterar oansvariga ersättningar och förmånsupplägg. Och att Fredrik Lundberg nu tar över ordförandeklubban i Industrivärden är också ett uttryck för ägarmakt och maktspel i den högre skolan. Än en gång får vi bevittna hur höga direktörer faller tungt på grund av att de anses ha lättat för mycket från jordens yta. Anders Nyrén, Lars Ramquist och Percy Barnevik är exempel spektakulära krascklandningar för personer som i vår svenska värld varit väldigt mäktiga. Pengar har dessa personer i överflöd så att dom förlorar en del kommande ersättningar är knappast något som svider så mycket. Dock är det väldigt sannolikt så att deras självbild starkt försvagats och förlusten av makt och inflytande blir smärtsam. Kanske får vi se färre liknande kraschlandningar i framtiden eftersom de flesta borde lära sig att inflytande och statuspresentation blir så högt att det inte anses värt det. Vi får se....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar